Djurgården-Elfsborg 2-1
Jag vet att hon inte är min största fan men fan dude, det här fick du inte missa! Hörde hur ångestladdad din röst var när du ringde upp för att förhöra mig om matchen och ifall Jonson var inne osv osv.
Hela dagen börjar med att man laddar inför matchen, och när matchen börjat så är den redan slut. Pannbandspojken, Bella, gör mål för postorderlaget vid tredje minuten och luften går ur mig. Vi möter laget som jag, för en eller två veckor sen, såg spela ut a.i.k solna.
Spela ut? Ähem, snällt sagt.
Det här är laget som är det starkaste jag sett på en svensk plan, sen 2003. Det här laget har största chansen att ta sig till gruppspelet i Champions League sen.. Malmös fantastiske ytterback Elanga passade bort laget från miljonerna. Sen hade imbecillen mage att skylla på att mittbackarna var för lata för att springa ikapp hans dåliga passningar. Sopa.
Det här är laget som vann, eller... som vi skänkte guldet till 2006.
Förutom den fruktade engelsmannen James Keene så hade dom värvat Fredrik Berglund från Champions League-laget Köpenhamn den här säsongen och det var han som punkterade matchen i den tredje minuten. Detta var jag nästan helt övertygad om.
Eller som jag skrev till en viss Linda precis innan matchen:
"Vinner ni så är jag överlycklig. Men blir inte knäckt ifall ni tar poäng,
ni är för bra :( hoppas det blir en ruskigt bra match. Aja. Lycka till!"
Sen kom sopan/guden/jagharfortfarandeintebestämtmigvadjagtyckeromhan Jan Tauer of Power och presenterade sig. Detta genom att snubbla på bollen (suck!!!) för att sekunden senare på Zlatanmanér finta bort två markerande pannbandare och springa mellan dom så hela publiken ger ifrån sig ett chockat men ändå ett koncentrerat sus.
Detta sus har jag förövrigt inte hört på Stadion sen Nomvethe tog emot en trettiometers crossboll från Stenman back in the day, 2005. Bollen la sig på hans fot och sedan på det olympiska gräset. Utan att studsa. Som om det var ett normalt sätt för en boll att bete sig. Fucker.
Ett sus genom folkhavet.
Åh, Djurgårdsporr.
Tauer of Power var den enda som kunde bräcka Elfsborg då och då. Han tröttnade på att springa en bit i andra och då tog Ellos över på ett brutalt sätt. Dom hade en period på säkert 2-3 minuter då dom höll bollen rullandes mellan varandra medan Djurgårdarna sprang sig harmynta efter den som en grupp med downs syndrom jagar fjärilar.
Sen steg stenhårde Siggi in i matchen och bytte ut Sölvi från sin högerbacksposition till förmån för 14-miljonersbrassen Quirino. (Lystring Djurgårdsbröder! Namnet uttalas, "Kirinå". Så.)
"Great. Inga mål från den positionen." tänkte jag och tittade på matchuret. 75 minuter.
Den dyre Brassen, som under sina 18 månader hittills i klubben mäktat med ett endaste mål, presenterar sig tolv minuter senare med att fejka skada i straffområdet. Mirakulöst försvinner krämporna när bollen är på väg mot honom, och fri som en fågel kan han sätta den runde i nätet.
Detta får hela stadion att explodera! Ett mål som vi såååå inte förtjänade!
Sen har brassen mage att fem minuter senare, i 93:e, vid en hörna skarva in bollen till Finnen som sätter den och om jag skrev att Stadion exploderade innan?
Pfyff. Nothing I tell ya.
Jag kom till sans och tittade efter mina säsongskamrater men dom var borta i folkhavet. Blev tvungen att titta en rad bakåt för att se dom. På något sätt har jag studsat ner en rad i jublet efter målet. Att röra sig en rad åt något håll, det är extremt på Lidingöfettonas sida kan jag meddela om.
=Lidingövägen är bakom oss,
=fetton, vi betalar mest för våra sittbiljetter och jamar när vi vill
=och extremt? t ex:
Vid guldet 2005 klappade jag artigt och tittade bakom mig och såg en Djurgårdare tända en cigarill.
Det här? Det här var extas. Detta var Kaos.
Sen blåste domaren av matchen och då vreds allt upp till elva.
Om resten av semestern, som precis började, håller klassen som vid 1-1, då är jag nöjd...
Still high as a kite, //ColinZeal
PS Eller som en Djurgårdare, Bluestripes, på forumet skrev dagen efter:
"Efter gårdagens vändning är det svårt att kontrollera sig men någon måtta får det väl ändå vara??"
Det är något fel på dig, läsare.
"Du gör så roliga grimaser när jag kommer."
...det där.. kan tolkas på olika, konstiga sätt. Men bara på ett sätt, homo-erotiskt, om du läst min blogg ett tag.
Kan ju meddela om att du i det här fallet, har så fel så fel. Ack ack, så fel.
Såhär låg det till:
Jag kommer in på kontoret och ser Boten Olle sitta och surfa vid min dator. Han hör mig och vänder sig mot mig och inser att han blir tvungen att flytta på sig (för att jag är the cheese) och ger ifrån sig ett plågat ljud med en tillhörande grimas. Jag garvar till och säger:
"Du gör så roliga grimaser när jag kommer."
Inte farligare än så.
//Niko
PS Förresten så är det extremt synd att han bara är sommarjobbare. Killen är ju hejdlöst rolig.
....Inga exempel, bara ett konstaterande.
Bluetooth-humor
Jag har insett att jag är sagostundsfarbrorn för sommarjobbarna.
Ok för att jag är paranoid men jag tror att dom sluga jävlarna hela tiden försöker se till att jag pratar så dom har en legitim anledning att slippa arbeta för tillfället. Eftersom jag är så kär i min egen röst så är det inga problem för mig att föra en monolog. Detta leder oftast helt oförhindrat in på ett sidospår för att sen vingla in på en avslutande anekdot som jag råkar ha nära till hands och som tycks passa som pricken över i:t.
Som idag.
Vi pratade om något.
"...påminner mig om då när jag var på väg hem med nattbussen efter en lördagnatt ute i Stockholm..." börjar jag och Boten Olle och Maguire tänker "Eeeeasy!" och sätter sig tillrätta.
Sitter småfull på bussen och lyssnar på min mp3-spelare. Låter blicken svepa över medpassagerarna och fastnar vid en tjej, runt 20-25, på andra sidan mittgången. Hon tittar på mig frågandes med överdrivet kroppsspråk.
Drar ut ena hörluren ur örat och höjer ögonbrynen som en fråga:
"Är det du som är IFK Göteborg?" hör jag.
"...va?"
"Är det du som är IFK Göteborg?" upprepar hon och skakar till sin mobil.
"Ah, måste mena ett namn i bluetoothdjungeln" tänker jag. Bluetooth, trådlös överföring via mobil alltså. Man får namnge sina mobiler för att göra dom unika i djungeln över BT-enheter som kan dyka upp när man gör en sökning.
Men IFK Göteborg? Som gårdare, aldrig i hela helvetet.
"Nä." svarar jag och skakar på huvudet.
"Har du Bluetooth?"
"Ja."
"Sätt på den." uppmanar hon mig.
Gör som hon säger och genast dyker det upp en förfrågan om filöverföring. Efter några sekunder har jag tagit emot en bild. Det är på hennes tjejpolare. Åh vad kul. Bestämmer mig för att skicka en bild tillbaka. Väljer bild, och därefter överföring via Bluetooth. Mobilen börjar söka efter enheter och den första som dyker upp är "IFK Göteborg". Den andra som dyker upp räknar jag ut med mina två hjärnceller att det måste vara hon. Så jag skickar bilden till den kontakten och ett elakt flin sprider sig sakta över mina läppar.
...tills jag ser hennes polare reagera över att hennes mobil piper till.
"Nej, inte... nej." tänker jag och ser bruden trycka på sin mobil.
"Det går åt helvete." tänker jag i panik. Sen inser jag det sjuka i situationen och börjar småskratta för mig själv.
"Skiiiitsamma. Orka."
Mottagningen når hundra procent och den nyfikne zoomar mobilen närmare sitt synfält för att se vad bilden föreställer. Hon vrider kameran nittio grader och sen tillbaka. För att sen rycka till av förvåning. Irriterad och målmedveten sveper hon blicken över folkhavet tills hon ser en snaggad jävel himla med sina ögon och möta hennes blick med ett apatiskt axelryck.
"Är det du som har skickat bilden till mig?"
"...aaa" säger jag och skakar på huvudet.
"Skicka inte såna bilder till mig. Hajar du?!?"
"aaaa visst." säger jag och försöker inte ens förklara att den gick till helt fel person.
"Jag blir fett sur! Fattaru!?"
"Aaaajaaajaaaa..." säger jag och försöker verbalt vifta bort henne. Tänker också att den första bruden hade nog iaf garvat åt det.
"FETT SUR! FATTARU?!" skriker hon nu så hela bussen hör.
Apatisk som jag är så skiter jag i att ens be om ursäkt och hon surar hela vägen ända till Tumba.
So what? Nu är det en brud i Tumba som tycker jag är helt retarded.
Get in line.
Första anekdoten med ovannämnda bild var när jag gick till kontoret i en annan byggnad på jobbet för att sammanställa Norgepapprena.
"Åååh..." hör jag en av orderbrudarna bakom mig. "...nu har jag sett alla trailers på sf.se... Vad ska jag nu göra?"
Vänder mig om och tittar på henne.
"Vill du ha en rolig länk?" frågar jag.
"Aaavisst." säger hon. "Är det något sjukt?"
"Nänä, det är lugnt. Den är rolig."
"Är det säkert? Dig kan man ju inte lita på." frågar hon skrattandes.
"Ska du ha länken eller inte?"
"Aja. Visst. Kör då."
"Lemånparti.org."
"Va? Bokstavera."
Efter många om och men stavar hon till slut rätt, och jag vänder mig tillbaka för att jobba vidare. Skulle veta direkt på hennes kommande reaktion när hon skulle ha sett bilden. Flinade brett i vetskapen om det men det såg inte hon då hon satt bakom mig.
"...men, Näää-ÄÄÄÄÄ!!! ...FY FAAAAAAN!!!" hör alla henne skrika skrattandes och jag ställer mig upp för att lämna rummet. Skrattar hårt åt hennes reaktion och tänker bara en sak:
"Jackpot!"
Ajuste, Vad det var för bild?
"Åh! Den bilden måste du skicka till mig NU!" skrattar Boten Olle nästan upphetsad och sätter på sin bluetooth. Samma bild vidarebefordrar han direkt till någon likasinnad polare med kommentaren:
"Segla i helgen?"
Skrattade så jag grät.
//Niko
PS Varför jag har den där bilden i min mobil?
Hm, jag kan istället ställa en motfråga, varför har jag denna bild i min mobil?
?
Bara för att jag bor i Södertälje?
Varje dag får vi minst en långtradare med varor från Finland. Jag eller Mr T sköter lossandet medans chaffisen, oftast en tjock finne, står bredvid och hjälper till att höja bommarna. Skit i vad det innebär. Helt ointressant. Vad som däremot är intressant, är att för ett par veckor sedan frågade chaffisen var tjejen, som han sett vid ett tidigare tillfälle, höll hus någonstans.
"Ja, hon sitter väl därinne" sa jag pekandes mot kontoret och tänkte inte mer på det.
Efter ett tag började han igen,
"Tror du hon är ledig eller nåt sånt?"
"Nä, hon är gift. Har två barn."
"Asså." sa han och sjönk in i sina tankar en stund. Sen fortsatte han med:
"Nä, jag har ju ett tomt hus och hundrafemtio hektar i Finland så det vore ju inte helt fel."
"Aja, det är väl för fan bara o fråga"
Han ser ut att vara runt femtio år gammal, och är väldigt väderbiten.
Inte av väder då utan av alkohol. Tanig och runt 175 kanske. Tjejen, kallad för BJ fr o m nu, finska, lite över trettio. Liten och nätt.
Nu, igår, var det samma väderbitna som kom med våra grejer och han börjar nästan direkt:
"Du får en whiskeyflaska ifall du fixar så hon hänger med mig till Finland."
"En?" frågar jag småirriterad och less på att han inte låter mig jobba i fred. Först har chauffören mage (inte så, han var ju tanig) att komma två timmar innan vi stänger, istället för två timmar efter att vi öppnat, sen ska han vara social också.
Fuck that.
Låter käften gå utan kontroll medans jag koncentrerar mig på jobbet och slänger således ur mig det första som dyker upp i huvudet:
"Jag ska ha TVÅ flaskor, och det ska fan inte vara Grant´s heller! Fin-Whiskey för i helvete." och kör sedan vidare.
Tänkte inte mer på det men märkte att han försvann en stund.
Plötsligt är han tillbaka och ska trycka en flaska i mina händer.
"Va?" frågar jag garvandes och tittar på honom. Ser på honom att han inte har den minsta tillstymmelse till leende i fejset.
"Du får andra flaskan nästa vecka."
Tittar ner och ser en fyrkantig, lite mer speciell flaska luta sig mot min arm. Drog ifrån mina händer och sa:
"Vi får inte hantera sprit på området. Vi får sparken direkt."
Sant.
Detta bottnar i att högsta hönset på stället hade en rundvandring på området med några höjdare för några år sen. Inget konstigt med det, rätt normalt kan man säga t o m. Något som däremot inte såg så normalt ut var när några arbetskollegor mitt framför ögonen på gästerna hade gått lös på en danskimporterad pall med fyrahundra liter bira på... precis som Somalierna i början på "Black Hawk Down" när dom våldför sig på en hjälpsändning från FN.
"Asså? Ni säljer öl också?" hade höjdarna konstaterat torrt. (Vi kränger sånt som är så långt borta från livsmedel som möjligt)
Sen dess har det varit totalstopp för ful-öl och diverse polack-sprit innanför grindarna.
Sparken är det som gäller då.
Och eftersom jag älskar mitt jobb så kopiöst och passionerat, så drog jag undan händerna från whiskeyflaskan illa kvickt precis som om han erbjöd mig mjältbrand i fast form.
"Men ta den nu" insisterar han irriterat.
"Men, vi får sparken om vi tar emot sprit." försöker jag igen.
"Asså?" säger han och kommer på att det är nog smartare att gömma den bland mina ben i benutrymmet i trucken.
"Men för i helvete! Hörde du inte vad jag sa?" frågar jag nästan lite upprört.
Detta får honom att dra undan flaskan och jag kör undan lite småchockad.
Jävla dåre.
Han vill alltså köpa bruden för två whiskeyflaskor.
Vafan. Är. Det. För. Fel. På. Folk. ?
"Hur ska vi göra med överlämnandet av spriten då?" frågar han vid nästa runda.
Inser att killen är tragiskt ärlig och bestämmer mig för att spela med.
"Först och främst får du se till så du får ett ja från henne innan jag tar emot sprit från dig, ok? SEN kan vi börja fixa resten."
"Va?" säger han nästan uppgivet.
"Ja, gå in där, fråga, om du får ett ja, då har du rott allt i hamn. Då är det perfekt."
"Näääää..." svarar han besviket och därmed blev det ingen brud för han.
Fuck I´m proud to be Finnish.
//PimpZeal
1) Om jag hade varit iskall så hade jag tagit emot flaskan, meddelat att jag skulle fråga henne under helgen, sen när han återkom nästa vecka skulle han ha fått svaret:
"Nä, hon ville vara kvar med sin familj. Tyvärr." sen hade han fått tillbaka sin flaska.
Bara för att.
2) BJ vänder sig till mig efter den stressiga arbetsveckan:
"Usch, jag ska hem och laga mat..."
"Vadå laga mat? Du äter väl buffé på båten ikväll?" svarar och låtsas vara förvirrad.
3) Hur tänkte chaffisen förresten? "BJ, jag... har sålt dig för två whiskeyflaskor. Lyssna nu, du KAN inte tacka nej till det här. Du får flytta tillbaka till Finland för att bo med den där femtioårige kåtbocken. Ni kommer bo i skogen med hundrafemtio hektar runt er. Vad säger du? Det låter väl braaa?"
4) Chefen: "Jag tror inte han har något emot att du tar barnen med dig. Han lär sig nog älska dom. Tycker det låter som en bra idé."
Jag: "Precis, du har ändå... vadå? Bara runt sex-sju veckor kvar av ditt vikariat så varför inte? Perfekt läge."
Hon blundade bara och önskade säkert att hon var långt borta från Kåtings, men åt vilket håll?
5) Boten-Olle kommer in på eftermiddagen efter att chaffisen dragit och ser BJ.
"ÄR DU KVAR?!?!?" ropar han och låtsas vara chockad.
6) Boten Olle förresten, han hade sett den kontroversiella filmen Shortbus för några dagar sen. Kontroversen bottnade i att skådisarna har sex på riktigt i filmen. Det var alltså ingen porrfilm, utan en "riktig" film om relationer osv.
Filmens första scen börjar med att en kille, liggandes på rygg, runkar framför en kamera. Han höjer bena så pass mycket så han akrobatiskt nog till slut kan suga av sig själv. Han fortsätter med det tills han satsar sig själv i munnen.
Detta äcklade Boten Olle till den grad att han var tvungen att avreagera sig med:
"Man kan ju fan inte satsa sig själv i munnen... och filma det!"
"...det är alltså filmandet du reagerade över?" frågar jag fundersamt och börjar garva.
...
"Alltså.. Det kom ut lite fel där." försöker han förklara bort det.
...weirdo.
Gabriel & Dresden @ Monday Bar
Två män från San Fransisco.
Innan du drar dina slutsatser så kan jag avslöja att det handlar om DJ-duon Josh Gabriel & Dave Dresden. Dom har remixat och gjort egna låtar såsom, Fuck you! Jag tänker inte förklara vilka det är eller vad dom gjort, låter istället min Ixus 70 tala via Youtube:
The Killers - Read My Mind (Gabriel & Dresden remix):
Tracking Treasure Down - Part 1:
JdotP värmde upp med en låt av Boten Olles barndomspolare, John Dahlbäck. Grym (-t monoton/bra) låt.
(John Dahlback - Everywhere)
Gabriel & Dresden drog igång lite smålugnt under sina fyra timmar, bland annat med den här underbara låten:
Ett år. Dom var på gång till Sverige i mitten av juni förra året och det hade jag missat ifall alla planer klaffat. Vid det tillfället var vederbörande i Tyskland och drack öl och förundrades hur tjugo aggressiva män kunde springa sig genomsvettiga efter en boll.
Men nu var det äntligen dags för duon, och satan vad den här natten rockade, i fyra timmar. Thanks lads.
Vid skrivande stund (ca 06:00) har jag varit vaken i elva timmar, efter två timmars sömn mellan 17-19 under gårdagen. Eller idag? Misstänker iaf att jag kommer kollapsa i säng vid runt 1800 ikväll. (edit: Var vaken till 19:00 med facit i hand. Sen försov jag mig till jobbet också. Våldtog snooze-knappen med handflatan.)
Annars kan man ju slappna av i vetskapen att döden kvittar eventuell sömnbrist.
Bra att veta kids.
