ColinZeal.se

På Balaton Sound 2013, som det här inlägget handlar om, spelar Hernan Cattaneo en låt som inte hade släppts vid tillfället. Jag filmar låten och lägger upp den på Youtube:

 

 

Någon i kommentarerna avslöjar namnet (Chaim - Blue Shadow) med extrainfo om att den ska släppas “inom kort”. “Inom kort” skulle tydligen betyda ett halvår senare, “vid årsskiftet”, men dom tidiga uppgifterna skulle visa sig vara lika opålitliga som Gustav Fridolin (=gapar om integritet för att sen rösta för FRA). Vi alla väntade en månad, två månader, tre månader och äntligen efter sammanlagt tio månader så släpptes låten den 19:e maj. Grymt! Men varför ska man behöva vänta så länge på någonting frågar jag mig? Och hur kan jag hämnas?

 

Well, det här inlägget kommer 13 månader efter att den hände. So there. 

Till inlägget:

 

 

Touch My Girl - The Balaton Sound Story

 

 

Uppdaterar min status på Facebook i början på juni 2013:

Småfnissigt när smålänningen Laszlo skryter om hur mycket billigare hans flyg ner till Ungern är jämfört med mitt flyg. Sen visar det sig att festivalpassen (€115) till Balaton Sound är slut. 4st endagsbiljetter inkasserade á €49. 

Kämpa Laszlo!

 

Fortsätter med:

Kanske någon i närheten kan åka förbi o kolla läget? Det här är det sista från han via chatten: "jag vet, har garvat oavbrutet. kan knappt andas"

 

Laszlo: 

Jag har råd att vänta kompis. Bara zigenare som hänger på låset och slåss om early bird-biljetter. Funderar på att vänta tre veckor till så att jag blir tvungen att flyga ner med SAS för 20 lakan och köpa biljett på svarta marknaden för €2000. Vi får se vem som garvar när jag står och tittar på hur ni blir blåsta på taxiresorna

 

Skönt att han inte tog åt sig iaf.

 

 

INNAN:

- Ska jag ta med mig badbyxor? frågar Grigorij mig över Skype. 

Jag: Mmm, nej.

G: Vadå? Det är ju vid vattnet?

Jag: Mmm, men du kommer hem vid 06, sover till kanske 15, äter på Roxy och är tillbaka på Balaton Sound vid 18 som tidigast. Hur många är det som badar då?

G: Mmmmkay, du kanske har rätt.

 

“Kanske”? Well of course I am. Komma hem vid 06:00 var t o m optimistiskt sagt visade det sig när det kom till G. 08:00 trillade han in i hotellrummet en morgon. Sen så såg det iofs ut som följer om man var på Balaton tidigt, dvs, mellan 15:00-18:00 - vilket hände oss typ, en gång kanske?

 

Alltså ingen anledning att stiga upp tidigt för ett par palmer. 

...right?

 

För att bryta tristessen i det här inlägget, har ni sett det här klippet? 

 

 

Den är ca 1 minut lång och, ja, den är sjukt rolig. Man får höra en sjukt besviken (före detta) flickvän lämna ett meddelande till sitt ex och gråta mellan sina kommentarer. Det som gör det hela roligt är att hon låter som en val när hon gråter... Detta var något vi använde oss av innan på Facebook, under, och efter festivalen. Så fort någon sa något närapå negativt kom svaret:

- HUUUUUUUUUUUUUUUUUUU! 

 

Under efterföljande höst skrev Laszlo på Facebook hur jag tydligen ska ha upplevt Balaton Sound 2013: 

Niko missade alla tre hjältar han ville se; Avicii, Armin och Calvin Harris. Orsak? Han ställde sig längst fram varje dag kl 10 för att få en bra plats - kl 16 lagom till första akten steg på hade han fått solsting och fick åka ambulans hem. Men skam den som ger sig! kommer säkert fler tåg.

 

Njaaah - Riktigt så var det väl inte? Här kommer MIN version:

 

2012 var jag ner till Balaton Sound och rekade stället. Eller, jag drog väl dit för att se Sasha först och främst. Sen var tillställningen så legendariskt bra att folk ville haka på året efter. Så så fick det bli, och dessa handlade det om i år. 

 

Deltagarna år 2013:

 

1) Jag.

 

2) Nille.

En 30+ snubbe som jobbar i Växjö med säkerhetsfrågor för någon online betalningsfirma. Aja, det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att han är från skåne, dvs, han bräker med en dialekt som är väldigt svår för mig som finne att tyda. Förmodligen inte det bästa för mig, men ändå bra att veta. För att ta ett exempel, han berättade att han var sjukt taggad på att se “Tåtaj” spela. 

...wut? Kommer definitivt inte ihåg en sån akt från line-upen? Senare gick det upp för mig att han försökte uttala “Todd Terje”, fast på skånska. Tåtaj. Todd Terje. Tåtaj. Todd Terje. Rrrrrright. 

 

Men det är ändå inget jämfört med han från Rydaholm:

 

3) Laszlo.

Laszlo. Bara det namnet. Snubben är bokstavligen talat från Transsylvanien och sover sällan har jag lärt mig efter den här resan. 

- Näeee, Lasszlou hauu pess-seiis knäuckt sen feuursta beiiira, får vi höra när Nille flanerar in i vårt rum en morgon. 

Shit, det här kommer bli som att försöka hålla samma tempo som Usain Bolt, tänkte jag och knäcktes lite mentalt. För att sen knäckas en gång till när jag noterar att klockan var nästan 13:00. Också en del av anledningen till att Laszlo inte fick beställa frukost till lunch.

- Det går inte att beställa frukost efter lunch sa kyparen, förklarar Laszlo på Roxy. Ba nähe? Morgon för oss var alltså långt efter lunch. Ni ser? Han är typ Dracula. 

Aja. Den sista deltagaren:

 

4) G.

~20 år gammal. 

 

Nille och G hade aldrig träffat varandra tidigare - Eller, ingen av dom kommer IHÅG att jag presenterade dom för varandra på Dans Dakar. Varken 2013 eller året innan. Apan Laszlo kommer inte heller ihåg att han träffat G:

 

Det här kan alltså bara bli legendariskt bra. 

Och det är alltså jag som ska hålla koll på det här dynamiska pusslet. Help me God säger jag bara.

 

 

TAXI:

- Fauu va jau elska nä allt bau ´ulla peå nä ma reissa, skriker Nille till mig medans han gnider sina händer mot varandra på Budapest Luftwaffenstatione. Han har alltså glömt gårdagens ångestfyllda resa från Växjö till Nyköping. Vi skulle träffas i Nyköping enligt sent reviderade planer och stackaren hade bokat tåg till Stälje på så sätt att den åkte via E-Tuna istället för via Nyköping. Efter att tåget initialt ställts in fick han be om en bilresa till Alvesta en bit längre bort för att ens komma iväg, och det lyckades han med tack vare någon väninna som skjutsade honom. 

 

Laszlo: 

Hahaha resan har inte ens börjat och den har redan gått till historien

 

Nille: 

Hahahhaa! Om vi kommer hem är det ett jävla under! Jag ser en framtid som hästuppfödare i ungern efter tvångsgiftemål med en havande bonnmora.

 

Jag: 

Så länge jag har något att skriva om!

 

Någon timma senare hör vi från Nille igen:

Buss...buss! ditt svettiga luder... Jag får kollektivtrafiksöverdos... Känn min smärta...känn den!

 

Och ännu senare:

 

Nille: 

Ersättningsbuss jodå...

 

På Skavsta tittar vi skeptiskt på hans gigantiska "handbagage" som når från nacken ända ner till röven på skåningen men pågen förblir taggad och optimistisk till skillnad mot oss andra tre. Och vad händer? Jo, han längst till höger på bilden nedan får betala åtskilliga hundralappar för att få med sig sitt lilla "handbagage":

 

Ni ser? Därför tycker jag det är lite konstigt när han entusiastiskt deklarerar att han “elska nä allt bau ´ulla peå nä ma reissa!” - fast det är klart, efter hur det gått hittills så... aja.

 

- Vem sitte fram? frågar Laszlo när vi närmar oss taxin på flygplatsen.

- Du!

- Ska ja? frågar Laszlo

- Ja? Du pratar ju språket.

 

Eller språket? Menade såklart rövarspråket men man vill ju inte sänka stämningen dag ett.  

När jag ska öppna dörren till höger bak så hör jag tvärs över biltaket hur Nille hotar in G:

- Geå enn!

- Fan ska jag sitta i mitten för? ifrågasätter G.

- För att du är yngst! skriker jag tillbaka.

Och så blev det.

 

Jag menar, det spelar liksom ingen roll vart i taxin man sitter när man ändå dör i en våldsam krock pga att chaffisen Facebookar på sin iPhone i 130km/h.

 

 

FÖRFEST PÅ HOTELLET:

- Dra igång (Sashas) Involv3r! uppmanar Laszlo mig.

- Har bara låtarna, inte ihopmixade versionen.

- Huuuuu, reagerar transsylvanen och hänger läpp en kort stund tills han tar en klunk ur sin bira. 

Ingen av oss tänkte på att vi kunde ha dragit igång den omixade versionen från youtube istället. Den har ju funnits där sen dag ett. 

Oh well, beer.

 

 

SUPERMARKET:

Efter att vi ätit på legendariska Roxy i Siofok så vinglar vi in på lokala snabbköpet och köper vatten och vetebaserad dryck. Väl där ser Laszlo Coca-Cola-flaskorna med diverse namn på och börjar leta efter sitt eget namn. Han rotar och river fram flaska efter flaska tills han hittar en kompromiss, “DJ”:

- Åh, titta? DJ?! Varje gång han skriker något så låter det som en fråga. 

- Mmm, mumlar jag och skyfflar undan Szabo och Zoltan. Ingen Laszlo någonstans.

- Den här då? frågar jag efter ett tag och visar upp för han:

 

Perfekt. 

 

 

LAKTOSKOSSORNA:

Nille upptäckte att man i Ungern inte bara noterat att det finns laktosintoleranta, men man går ett steg längre och direkt, hånar dom:

 

 

 

JOBBAJOBBAJOBBAAA!!!

Nille är ökänd för att jobba för mycket. Han skulle hakat på med till Berlin Festival 2010 men bangade i sista stund pga jobb. Samma sak med första upplagan av Dans Dakar (2011) - pga jobb. Jag har inga problem med det, jag var i samma sits där jag jag behövde dra ner på arbetsbördan runt 2007 - istället tackade jag ja till att bli föreståndare på bion och ökade på arbetstimmarna till sammanlagt 260 timmar per månad. Så, jag förstår snubben. Nille bangade också Balaton Sound 2012 (med Sasha) vilket ledde till att jag fick stå för hela boendekostnaden på hotellet. 

- Niko föffaun, du kan lleitta pauu majj. Ja e ente den som bangau! förklarar killen för mig via telefon efteråt. Ja vill ente feuu den stempeuln! Jag veitt att om ja bangau nesta reissa så e de HEULLT keurt fa maj! Jag FEU ente banga deun!

 

I år skulle jag safe:a och bjöd med reserverna Laszlo och G. Dag 3 av 4 på Balaton Sound 2013 nere i Ungern informerade jag Nille att jag fortfarande var osäker på om han skulle haka på. På något sätt var jag fortfarande smått osäker på att han var med. Och “bildbevis” kan t o m en afrikan photoshoppa med bakbundna händer så lägg ner direkt, ok?

 

När vi kommer in på festivalområdet första dagen så beställer vi våra första biror i första baren. Nille sveper blicken över området och noterar nöjt att man kan köpa en “nia” för 34kr. Hans chef skulle blivit nöjd över skåningens ockulära förmåga. Bossen hade reagerat på att Nille var sjukt bakis på jobbet en vardag. Det ledde till kvartssamtal där chefen förklarade för skåningen:

- Du MÅSTE lära dig att dricka på vardagarna, alla deals görs på restauranger.

 

Öh?!?!

 

 

CASANOVA TRANSILVANIEI:

Vi dansar till något i folkhavet på Terrace där Laszlo tydligen har fått napp. Någon blond sak av osäker källa. Viss risk för rasblanderi alltså. Vad vi dansade till? Kommer inte ihåg men helt plötsligt skriker Laszlo WOOO!!! medans han fistbumpar luften ovanför sig, sen går han ner i markläge och stampar takten med sin handflata på dansgolvet. Varför gör Laszlo det här? Eufori? Kan det vara en patenterad move då han gör det här i tid och otid? Typ som Arjen Robbens "skära in till vänster utanför straffområdet, dra till med vänstern in i mål"? Eller mentala problem kanske? Kanske han försökte kalla till sitt kringresande karavanfolk då det vankades giftemål? Skitsamma, tillslaget skickade hans blivande brud, det är det enda vi kan vara säkra på. 

 

Henne såg vi aldrig mer.

 

 

TAXIKAPNINGEN:

Jag och Laszlo försöker förklara storheten med Hernan Cattaneo för två brudar från Belgien i taxikön när G, som en stund innan kutat fram i kön och försvunnit ringer upp mig:

- Nästa gång jag ringer, då vill jag att ni springer allt ni kan längst fram.

- Eh va? Ok. svarar jag och lägger på utan att ifrågasätta någonting. 

- Nästa gång G ringer mig ska vi springa allt vi orkar förbi kön, förklarar jag för Laszlo.

- Ok, svarar han. Också utan att undra varför. Vilket jävla dreamteam vi är alltså.  

 

Vi fortsätter förklara Hernan för brudarna bakom oss tills det ringer igen.

- Laszlo! skriker jag och vi sticker iväg som ett par dopade jamaikaner.

G står vid en taxi och pekar på den, vi hoppar in i baksätet men vakter från Balaton kommer fram och sliter ut oss ur bilen. Vi står ett fåtal sekunder vid taxin och hoppar in igen när Laszlo hoppar in i passagerarsätet och skriker Go! Go! Go!

 

Taxikaparna. 

 

Det där gick ju alldeles utmärkt! Fast, med minuskarma till, tja, låt oss vara ärliga, han från Transsylvanien dårå. Laszlo. Skitsamma kände jag. 

 

 

TRANSFERBUSSEN:

Det gick en buss mellan Siofok (där vi bodde) och Zamardi (där festivalen höll till en mil bort) som vi tänkte pricka in dag 2 när vi insåg att taxin trots allt skulle kosta lite för mycket i längden. Eller, att den skulle äta för mycket av vår ölbudget. 12kr skulle denna bussresa kosta oss och under tiden, ca 30-40 minuter, kunde vi förfesta med andra festivalbesökare.

Men alla fick inte plats på bussen som blev otroligt superpackad. Vi lämnade ca 8 pers på perrongen första resan när vi drog iväg och då vände jag mig mot dom stående utanför genom fönstret:

- HUUUUUUUUUUUU!!!

Då hörde jag hur Nille, G och Laszlo hängde med direkt:

- HUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!! i klockren moll. Detta hajade resten av bussen och hakade på:

- HUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!! 

När vi hade lämnat busstationen så brast alla ut i skratt och antingen applåderade eller high-five:ade varandra. 

- Jag önskar man kunde ha fått med det här på film?! skrek Laszlo till mig. Jag kunde inte göra något annat än att hålla med hans fråga. En otrolig you-had-to-be-there-moment utan att överdriva det minsta. Förmodligen peaken för hela resan där. 

 

Så, du kan sluta läsa här. Tack för visat intresse, hej!

 

Närmast oss i bussen hade vi ett spanskt sällskap som försökte hålla sig ståendes när bussen vinglade fram och tillbaka längs gatorna. Närmast mig, förutom G, stod en brutalt snygg spanjorska som var max tre äpplen hög. Sjukt tajt såklart. Med 56% ungdomsarbetslöshet i Spanien så saknas kapitalet för att fetta till sig. Nog med samhällsekonomi i det här inlägget fr o m nu. Den petita spanjorskan höll in en 1L Gin-flaska som om det vore vårt kärleksbarn och jag hinner tänka att flaskan var nästan lika stor som hon... och vadå? Bussen stannar till precis utanför entrén till festivalen - ska hon och hennes spanska posse på sju pers verkligen försöka hinna sänka den där vidriga flaskan med Gin innan dom ska in på området eller? Det är ju ändå fullständigt superäckligt plus superförbjudet att ta med sig in en egen flaska sprit. 

 

Hon noterar att jag ögar hennes råttgift till Gin-flaska och frågar mig:

- Do you like Gin? 

- I LOOOVE Gin! svarar jag entusiastiskt.

Trots detta bjöd hon inte på en endaste droppe.

 

Whore.

 

 

MANCHESTER UNITED!

- United! hör jag någon skrika bakom mig. 

Jag hade tack vare all min Balatonrutin specialiserat mig i att klä mig i Manchester United-jerseys under festivalen. Jag varvade mellan Scholes- och Cantona-tröjor. 

- Yes, United! Where you guys from? frågar jag medans jag skakar händerna på dom två killarna som skrikit efter mig. 

- Austria!

- Cool!

- Do you know any Austrian players? frågar en av dom.

- Yes, there´s that one umm, Fritzl?

Snubbarna flippar och börjar asgarva och när det lugnat ner sig så fortsätter jag:

- A real ladies man.

Snubbarna börjar garva igen.

- He thinks outside the box.

Det brister igen. 

- He likes to keep his family close.

Killarna tar tag om varandra för att hålla balansen.

- He´s a progressive thinker.

Jag lämnar dom och hör deras skratt bakom mig.

 

En annan snubbe tar tag om min axel på Terrassen, tar en titt på min rygg och insisterar på att få bjuda mig på öl. Uppdaterar facebook:

Man blir alltså en drinkhora för att folk vill bjuda en på öl för att man har sin Cantona-tröja på sig? 

Ok, just this once and no anal.

Win-win!

#Balaton

 

 

Snubben föddes i Barcelona men växte upp i Manchester enligt egen utsago. Och ja, biran var god. Det skulle visa sig att jag skulle testa några till sådana under resans gång. 

 

En kort stund senare börjar en annan snubbe prata fotboll med mig och det visar sig att han också hejar på United. Som att jag inte trodde på han men helt plötsligt tar han fram en bild som han bär med i sin plånbok.

 

Fucking Sir Ryan Giggs. 

Sir? Kommer bli det så småningom så jag skriver det redan nu. 

 

 

JAN BLOMQVIST:

 

 

När jag tittat tillräckligt länge på svensken Jan Blomqvist drar jag längst bak på scenen Terrace. Där finns det bajamajor där man kan lätta på trycket. Detta gällde enbart kissblåsan för den som inte var där - detta då majorna höll på att svämma över halvvägs in på kvällarna. Fullständigt vidrigt. Det var väl det enda som inte funkade på festivalen. Allt annat, insläpp, köp av mat o dricka, resten, funkade perfekt. Detta sa Laszlo också: 

 

Entrén till Balaton Sound var det jag blev mest impad av. Entrén kändes lika pampig som en på en sketen skogsfestival utanför Liatorp, men jag kom in på mindre än 5 minuter alla 4 dagarna, och det trots att jag var tvungen att hämta ut nya armband varje dag för jag hade dagspass. Då hade de där jävla mupparna som redan hade armband hunnit gå in och fylla på sina cash-kort. Vi var praktiskt taget fulla innan vi ens köpt dricka. Så jävla snabbt gick det. De gånger vi varit Dance Valley har det tagit minst 30 i entren minuter varje gång. Tio gånger större entré men sjukt ineffektiv. Global Gathering ska vi inte ens snacka om. Fick köa i två timmar, missade Pete Tongs halva set. Vilket iofs inte var någon större förlust men en legend är en legend är en legend.

 

Balaton Sound vann för “Årets Festival i Mellanstorlek” 2012 läste jag. Kan förstå varför. Och varför dom kanske inte gör det i framtiden, här nedan:

 

Laszlo och G står i taxikön utanför festivalen dag två när någon av dom tycker sig känna igen Jan Blomqvist vars set vi alla älskade:

 

G: Skitbra spelat mannen!

Jan: ...?

G: Du var så jävla grym!

Jan: What?

Laszlo: Jag tror han driver med oss?

G: Näääe, han ser allvarlig ut. Aren´t you from Sweden?

Jan: No man... I´m from Berlin.

 

Ridå. 

 

Killen är alltså från Tyskland trots sitt lätt svenskklingande efternam. Heja alla dom lättlurade. Ich bin ein Berlinaren måste varit sjukt förvånad när han spelade inför massa svenska flaggor. Som att folk skulle vifta med Equadorianska flaggan inför Markoolio.

 

Janne: 

Svenska flaggor? Fan vill dom?

 

Pinsamt deluxe när Nille och Laszlo ville panikfixa en svensk flagga kort inför resan. Nille hade iaf en alibi till varför:

- Jag vill att alla kvinnor ska veta att vi kommer från ett välbärgat land med avslappnad invandringspolitik och och bra sociala förmåner.

 

Laszlo verkade ta på sig all the blame, eller iaf att vi skulle skylla på han i slutändan:

- #swedenrepresent eller hur var det nu igen? Vi får läsa på lite till nästa gång. Folk kan ju få för sig att vi kommit hit för att se Avicii.

 

Vidare berättar Jan för G och Laszlo att han älskade publiken men själva arrangörerna var “sådär”. Han ville inte snacka skit om dom men att dom inte bjöd på mat eller dricka var “tveksamt”. Sen frågade han Laszlo:

- Do you mind if I take a bite out of your kebab? I haven´t eaten for two days.

 

Jag, dagen efter på Facebook till smålänningen Laszlo:

- Ryktas att du försöker hitta ett sätt att fakturera Jan Blomqvist på en halväten kebab - stämmer detta?

 

Laszlo:

- Hahahahaha. Stackarna river av det kanske bästa setet hittills och får inte så mycket som en tallrik överblivna pommes av arrangörerna. I Ungern tar vi hand om våra artister.

 

Obligatoriska skämt drogs dagen efter på Roxy om att Jan Blomqvist skulle dyka upp från ingenstans och armbåga en i tinningen och sno ens tallrik med mat.

 

Tre månader senare gör sig ironin påmind av sin existens. Detta då Laszlos polare Janne på Facebook postar följande: 

 

Wenn jeder auf der Erde ein Viertel seiner Kalorien aus tierischen Produkten bezieht, können 3,2 Milliarden Menschen ernährt werden - also nicht einmal die Hälfte der Weltbevölkerung. Senkt man diese Zahl auf 15 Prozent, können 4,2 Milliarden ernährt werden. Würden alle vegan leben, gäbe es genug Nahrung für zwölf Milliarden Menschen. Man benötigt weniger als 1.400 Liter Wasser pro Tag, um die Nahrung für einen vegan lebenden Menschen zu produzieren, aber mehr als 20.000 Liter - also mehr als das Zwölffache - um die Nahrung für einen Fleischesser herzustellen.

(2013-10-17)

 

vilket på Google Translate-svenska blir:

 

Om alla tillämpar en fjärdedel av sina kalorier från animaliska produkter på jorden, kan 3,2 miljarder människor matas - inte ens hälften av världens befolkning. Minskar denna siffra till 15 procent, 4,2 miljarder är undernärda. Om allt vegan livet, skulle det finnas tillräckligt med mat för tolv miljarder människor. Det tar mindre än 1.400 liter vatten per dag för att producera mat för en vegan människor, men mer än 20.000 liter - mer än tolv gånger - för att producera mat för en kött eater.

 

Så snubben förespråkar veganism? Han verkade inte ha nån problem att käka upp Laszlos kebab när det krisade? 

Jävla gam.

 

 

BIPOLÄR:

Festvalens mest bipolära återkommer vi till. Efter att vi alla landat i Sverige så slänger Laszlo upp följande klipp på Facebook:

 

 

och kommenterar med: 

Seth Troxler öppnar festivalens bästa dj-set med Falling Angel. Här dog jag lite grann

 

Själv kommenterar jag allt med:

Det var så jävla bra att jag gick o la mig efter första låten.

 

För det är så jag rullar. När det har gått såpass långt att jag inte längre kommer ihåg något så har jag en tendens att kicka in autopiloten som tar mig till sängen, som i det här fallet låg en mil bort. Den här videon kommer jag inte ihåg öht. Kvar lämnade jag Nille som efter ett tag frågar Laszlo:

- Ska vi åka hem? 

- Ja, för Seth (Troxler) kan inte mixa. Jävla sopa, svarar Laszlo.

 

En halvtimma går utan att något har hänt.

- Neuu drauu vii! skriker Nille och får som svar:

- Men ge killen en chans?

 

Stackars Nille, det är som att resonera med en kvinna.

 

Fast, Laszlo var inte den som enda som gnällde på artisterna. Under Scuba klagar Nille till Laszlo:

- Samma jääöölaa kick i tveåuu timmaauu!

 

 

BABES:

Efter att ha varit i Ungern året innan så hade jag hunnit hajpa upp grabbarna inför den brutalt höga nivån av brudar som dom skulle utsättas för... Ingen trodde på mig riktigt, inklusive mig själv, men det tog inte lång tid innan man vart bekräftad. 

 

På väg till festivalen så ligger det en skitläcker brud på mage och solar vid poolen när vi flanerar förbi och jag informerar grabbarna då dom verkar skita i det:

- Resans första topless!

- Det är en kille Niko...

- Asså?

Snedträff pga öl till frukost. Det var också resans enda misslyckande.

 

Eller varför inte denna?

 

Exempel på en häxa från okänd ort. Den här försökte trollbilnda oss genom att locka oss i sin fälla (vilket iofs hade funkat i längden) om det inte hade varit för att vi var förstärkta av Heineken inför kvällen. STARKT av oss, tycker jag! BOYPOWER! Vid ett annat tillfälle försökte jag ta en bild på en snubbe som flexade med en amerikansk flagga. Min timing var off så jag lyckades aldrig, men vad händer istället? En babe fastnar på bild såklart:

 

 

HERNAN CATTANEO!

 

 

Börja lyssna från 0:15 för det bygger upp till 0:40 där man hör hur jag och Laszlo har vår första och förhoppningsvis sista orgasm tillsammans.

 

Sen är jag så skitnödig att jag säger till Laszlo:

- Du? Nu MÅSTE jag skita. Häng med mig, du får vakta mina kläder under tiden. 

Min plan var nämligen att klä mig naken i mörkret, kliva ner i den konstgjorda sjön och tvinga ut muränan, inte för att man behövde tvinga eller övertala, den var nästan ute redan. Sen gällde det att krola till land igen, fort som fan. Varför inte en bajamaja? Well, för att dom var överfulla med urin och ens stolthet utan problem skulle doppas in paneuropeisk urinblandning som inte skådats sen Berghain. 

Planen skiter sig (HÖ-HÖ!) för att hela “stranden” är befolkad av ungrare som sitter vid vattnet och tittar rakt ut i mörkret. Måste vara inspirerande. Efter några hundra meter vänder vi tillbaka när trycket lättat och hör när ett par brudar ropar på oss:

- Cattaneo was awesome!

- What? He’s still playing? svarar jag och undrar vilka vi pratar med.

- You tipped us in the taxi cue!

Jaha, det var dom där belgiska brudarna. Bra såg dom ut också.  

 

 

AUDIOFILEN:

Nille, som ståendes vid Terrace i en sjukt snuskig bajamaja inser att det är sjukt bra ljud därinne och står och filmar med sin Androidmobil för att fånga upplevelsen. Dagen efter kommer vi överens om att strunta i att stressa Googles servrar med den videon. 

 

 

RAGGARLASZLO DEL 2:

Jag och Laszlo är på väg till transitbussen från festivalen och kryssar fram bland folk. Helt plötsligt är det en späd liten brud iklädd en sverigetröja som kutar förbi oss. Hon är relativt lätt att hitta då hon i sina armar drar i en sverigeflagga som parkerar sig vid en av alla massor av alla matställen på området. Laszlo sticker efter henne som en äkta rapist och lutar fram mot hennes öra och frågar:

- Kommer du hit ofta ällä? och sticker iväg.

 

Vad svarade hon då? frågar jag han.

Äsch, hon skratta bara, svarar han och fylleslänger med handleden och skrattar.

Mitt tips: Killen kommer aldrig bli av med oskulden.

 

 

EFTER:

När vi ska tillbaka till flygplatsen så föreslår G att vi ska göra Budapest under natten tills vårt flyg ska lyfta tidigt tisdag morgon. Det leder till att vi hamnar på ett kebabhak i stan och sedan på en Hostel där G tillbringat sin tid under tidigare resor. Vi som är äldre, tyckte inte riktigt om stället. Det var nämligen fullt med grisiga och gapiga britter+diverse andra européer... Klotter överallt och anarkistisk stil. Inget passade ihop stilmässigt. Bara en galen blandning av vad hosteln hade fått ihop. Inget vi lockades av, förutom G dårå.  

 

 

PARTY HOSTEL:

När vi lämnar stället så klagar Nille till mig på väg till taxin:

- Det var faaan det snuskigaste stället jag varit på! Tror fan jag har löss nu!

- Ja, jag rullar hellre runt på golvet inne i dark roomsen på Berghain innan jag besöker det där stället igen, svarar jag.

 

Trettiplussare.

 

 

VATTEN PÅ FLYGPLATSEN:

Kan man dricka vattnet ur kran här?

Njaaah, gör inte det om du har lätt för att bli dålig i magen.

 

Happ, då var det uteslutet. Jävla skitvatten. Jävla u-land. Fast iofs, kommer ihåg hur Baba den Sluskige Ungraren berättade för mig att hans ungerska mormor hade förklarat för honom hur polackerna kommer till Ungern och badar i deras vatten. Därmed smutsar dom ner det helt. Förklarar ju varför man ska ha en bepansrad mage. 

 

Enda stället som hade lediga sittplatser på flygplatsen var i Terminal 2 b. Varför? För att folk inte ville sova till det här:

 

 

Någon jävla maskin som hakat upp sig och körde Vivaldi och någon uppmaning dom två timmarna vi häckade där. Det sket dock Nille i som sov som en motherfucker:

 

 

 

NAZIS:

Vi står i transferbussen och väntar på att vi ska fraktas till flygplanet. Då berättar jag för Nille och G om hur tyskarna över en natt planerar att förflytta allt från flygplatsen Tegel (i norra Berlin) och Schönefeld (i södra Berlin) till den numera grovt försenade Brandenburg (i västra Berlin). Dagen efter ska allt funka igen precis som dagen innan - fast på den nya flygplatsen. Då ska allt med, alla fordon på flygplatsen, kiosker med inventarier, allt som finns på flygplatserna. Motorvägar kommer spärras av för just det här ändamålet. 

- Ja, tyskarna är kända för sin effektivitet, säger Nille.

- Mmm, det är inte som att dom fraktat stora laster tidigare, slänger G ur sig.

 

 

//ColinZeal

 

 

Det här vill man ju uppleva igen. Tack för en legendarisk resa grabbar!