Papegojan
"Hur fan tänkte jag då?"
Gästspel Misty.
Robotnik på jobbet är jättekonstig. Och samtidig jätterolig. Jag anser också att vi är humoristiska själsfränder. Dvs, jag vet exakt vad han skrattar åt samtidigt som han vet exakt vad jag skrattar åt. Till skillnad mot chefen som i veckan skrek in mig på sitt kontor med orden:
"Niko?!? Kom hit!!"
Ser han börja vrida på sin skärm så jag ska se vad som visas.
"Du kanske inte kommer garva åt det här men-"
"OK!" avbryter jag honom, vänder på klacken och går därifrån.
Han tyckte säkert inte det var så kul. Det tyckte jag. Dessutom är livet är för kort för att spilla det på skit.
Men Robotnik som sagt, rolig. Så gott som alltid. Och jättekonstig. Hans klassiska super-move är när han står på vänsterfotens tår samtidigt som han drar isär högerskinka och låter ett utdraget fis pressas ut genom en förvirrad analöppning.
"Förvirrad"?
Jo, huvudpersonen själv förklarade för några månader sedan:
"Men måste som pressa och klämma (ringmuskeln) samtidigt..."
Aaaaah.. Därav förvirrad.
Han fortsätter:
"...och den ska vara så lång som möjlig. Sen om det blir ett avslutande "FJUTT!" i slutet, som att den går upp i falsett, då är den perfekt!" säger han och avslutar med ett karateslag på vänster handflata för att poängtera faktum.
"Hörde ni?" avslutar han proceduren med samtidigt som alla utrymmer rummet han råkat komma (in) i.
Eller, det där att vi utrymde rummet, det var typ fem år sen sist. Numera nickar vi lite lätt som för att ge han uppmärksamhet och fortsätter surfa. Fast nu när jag tänker efter så kommer jag faktiskt ihåg i höstas att jag och prutt-prutt (paradoxalt nog inte samma snubbe) reagerade på att överraskningsfisen var längre än vad den brukar vara och exploderade av skratt åt rekordet.
Eller rekordet?
VÄRLDSREKORDET.
I Robotniks egenkomponerade gren lyder den på ca 5-6 sekunder. Helt sjukt. Mät själv. Det är en evighet när man inser att det kan lukta riktigt illa och man ska fäkta sig ut ur rummet. Ibland kan man känna sig som en Kurd i norra Irak.
Den enda förutom Robotnik som skrattar åt det där är Mr T som ofta hör dom här biologiska attackerna. Slänger man blicken mot hans lilla kontor så ser man ofta honom slå pannan i tangentbordet samtidigt som man hör honom kippa efter andan. Strängnäsorna säger jag bara.
Det är en konstig och rolig grej. En annan är när han sitter hemma under en tv-kväll och slår i luften med knytnäven. Detta som för att ge en högersmocka åt TVn precis innan han ska byta kanal bara för att det är något dåligt på den. Detta ackompanjeras med en tajmad SMOCK!-ljudeffekt. Jättekul och jättekonstigt. (Det ska jag också börja med men problemet är att jag bara tittar på fotboll på TV och det är alltid bra)
Denna humor delar han med sin tjej, "Misty". Riktigt underbart när folk med samma sjuka humor sammanstrålar. (Eller hur Krajks, Magda och Lisa TB?)
Misty har jag lite kort berättat om i en annan anekdot när hon jobbade på en lunchrestaurang eller vad det var.
Innan hon jobbade där så jobbade hon tydligen med att ta hand om en jobbig liten unge som hade svåra psykologiska problem.
Detta ville Robotnik berätta om idag. Dvs, det var bara för mig att släppa ALLT och lyssna på.
Misty skulle få tips och hjälp av en Psykolog med hur hon skulle hantera ungen vid olika situationer. En udda detalj var att doktorn hade en Papegoja på sitt kontor. Är det inte bara pirater som har med en papegoja i jobbrelaterade situationer?
Denna detalj koncentrerade sig Misty på och lyssnade halvt om halvt på hjärnskrynklaren som plötsligt ställer sig upp, och går förbi henne och försvinner.
Hon fortsätter stirra på Papegojan och ger den plötsligt ett slag i luften med ett tillhörande SMOCK-ljud.
Allt bra tills hon hör:
"Oj då." bakom sig.
Det är Psykologen som bara skulle ta fram en bok från bokhyllan bakom henne.
Ursäkta men,
BWWAAAAAAAA-HAHAHAHAHAAAAAAAAA-HAHAHAAAAAAA!!!
(Jag skrattade så jag grät när jag hörde det där. Såklart.)
//ColinZeal
PS Robotniks kommentar efter att han berättat om anekdoten för mig: (med ackompanjerade karateslag på vänster handflata som vanligt) "Jag är så JÄVLA GLAD att det hände henne och inte mig. Det är sånt därt man gör när man är ensam och skulle skämmas IHJÄL om någon fick nys om vad man höll på med i sin ensamhet..." Ahh true love.
Gästspel Misty.
Robotnik på jobbet är jättekonstig. Och samtidig jätterolig. Jag anser också att vi är humoristiska själsfränder. Dvs, jag vet exakt vad han skrattar åt samtidigt som han vet exakt vad jag skrattar åt. Till skillnad mot chefen som i veckan skrek in mig på sitt kontor med orden:
"Niko?!? Kom hit!!"
Ser han börja vrida på sin skärm så jag ska se vad som visas.
"Du kanske inte kommer garva åt det här men-"
"OK!" avbryter jag honom, vänder på klacken och går därifrån.
Han tyckte säkert inte det var så kul. Det tyckte jag. Dessutom är livet är för kort för att spilla det på skit.
Men Robotnik som sagt, rolig. Så gott som alltid. Och jättekonstig. Hans klassiska super-move är när han står på vänsterfotens tår samtidigt som han drar isär högerskinka och låter ett utdraget fis pressas ut genom en förvirrad analöppning.
"Förvirrad"?
Jo, huvudpersonen själv förklarade för några månader sedan:
"Men måste som pressa och klämma (ringmuskeln) samtidigt..."
Aaaaah.. Därav förvirrad.
Han fortsätter:
"...och den ska vara så lång som möjlig. Sen om det blir ett avslutande "FJUTT!" i slutet, som att den går upp i falsett, då är den perfekt!" säger han och avslutar med ett karateslag på vänster handflata för att poängtera faktum.
"Hörde ni?" avslutar han proceduren med samtidigt som alla utrymmer rummet han råkat komma (in) i.
Eller, det där att vi utrymde rummet, det var typ fem år sen sist. Numera nickar vi lite lätt som för att ge han uppmärksamhet och fortsätter surfa. Fast nu när jag tänker efter så kommer jag faktiskt ihåg i höstas att jag och prutt-prutt (paradoxalt nog inte samma snubbe) reagerade på att överraskningsfisen var längre än vad den brukar vara och exploderade av skratt åt rekordet.
Eller rekordet?
VÄRLDSREKORDET.
I Robotniks egenkomponerade gren lyder den på ca 5-6 sekunder. Helt sjukt. Mät själv. Det är en evighet när man inser att det kan lukta riktigt illa och man ska fäkta sig ut ur rummet. Ibland kan man känna sig som en Kurd i norra Irak.
Den enda förutom Robotnik som skrattar åt det där är Mr T som ofta hör dom här biologiska attackerna. Slänger man blicken mot hans lilla kontor så ser man ofta honom slå pannan i tangentbordet samtidigt som man hör honom kippa efter andan. Strängnäsorna säger jag bara.
Det är en konstig och rolig grej. En annan är när han sitter hemma under en tv-kväll och slår i luften med knytnäven. Detta som för att ge en högersmocka åt TVn precis innan han ska byta kanal bara för att det är något dåligt på den. Detta ackompanjeras med en tajmad SMOCK!-ljudeffekt. Jättekul och jättekonstigt. (Det ska jag också börja med men problemet är att jag bara tittar på fotboll på TV och det är alltid bra)
Denna humor delar han med sin tjej, "Misty". Riktigt underbart när folk med samma sjuka humor sammanstrålar. (Eller hur Krajks, Magda och Lisa TB?)
Misty har jag lite kort berättat om i en annan anekdot när hon jobbade på en lunchrestaurang eller vad det var.
Innan hon jobbade där så jobbade hon tydligen med att ta hand om en jobbig liten unge som hade svåra psykologiska problem.
Detta ville Robotnik berätta om idag. Dvs, det var bara för mig att släppa ALLT och lyssna på.
Misty skulle få tips och hjälp av en Psykolog med hur hon skulle hantera ungen vid olika situationer. En udda detalj var att doktorn hade en Papegoja på sitt kontor. Är det inte bara pirater som har med en papegoja i jobbrelaterade situationer?
Denna detalj koncentrerade sig Misty på och lyssnade halvt om halvt på hjärnskrynklaren som plötsligt ställer sig upp, och går förbi henne och försvinner.
Hon fortsätter stirra på Papegojan och ger den plötsligt ett slag i luften med ett tillhörande SMOCK-ljud.
Allt bra tills hon hör:
"Oj då." bakom sig.
Det är Psykologen som bara skulle ta fram en bok från bokhyllan bakom henne.
Ursäkta men,
BWWAAAAAAAA-HAHAHAHAHAAAAAAAAA-HAHAHAAAAAAA!!!
(Jag skrattade så jag grät när jag hörde det där. Såklart.)
//ColinZeal
PS Robotniks kommentar efter att han berättat om anekdoten för mig: (med ackompanjerade karateslag på vänster handflata som vanligt) "Jag är så JÄVLA GLAD att det hände henne och inte mig. Det är sånt därt man gör när man är ensam och skulle skämmas IHJÄL om någon fick nys om vad man höll på med i sin ensamhet..." Ahh true love.
Kommentarer
Trackback
