ColinZeal.se

Del 2 av Dag 4. Nattdelen. Hela inlägget med Dag och Natt blev så långt så det var bäst att dela upp den i två delar. Så här kommer del två.
Om du inte läst del 1 så läs den först genom att klicka på följande länk:
http://colinzeal.blogg.se/2006/august/vm2006-dag-4-matchdag-forfest.html



VM2006 - Natt 4 (Matchdag, efterfest)

Tillbaka på Alter Markt träffar jag gänget och vi kramar varandra för att trösta för dom två ”förlorade” poängen i matchen. Jag tycker fortfarande inte att det är en full katastrof men stämningen är helt nere. Ingen hade lust att festa eller något liknande.
 
Ständigt positive SnyggMagnus berättar fyll-extatiskt hur en holländsk tv-kanal hade filmat honom när han innan matchen dansade med några holländare i ring inför en storpublik. Tyska tidningen Bild Am Zeitung hade visst också fotat spektaklet.
 
Blir dock lite förvånad att fyra brudar i 25-30 årsåldern är med. Antar att Kungen har ”fixat” dom, dvs att dom är spelarfruar som han känner. Han sitter ju jämt med dom vad det låter som så han har väl börjat hänga med dom vid det här laget. Alla är svenskdekorerade och lite halvsöta men inte sådär brutalsnygga som man sett vissa spelarfruar vara. Alltså gissar jag på att det är fruar till Mikael Nilsson, Petter Hansson, Teddy Lucic och John Alvbåge. Garderar med Erik Edman och Daniel Andersson i reserver IFALL jag skulle ha fel i nåt av dom fyra första fallen. Dom är inte sådär karatesnygga för att passa framgångsrika spelare men ändå halvgood looking sådär. Lite småmulliga på ett sätt som passar Allsvenskan och inte sådär sexy anorectic som Posh Spice (La Liga, Spanien).

Hela gänget bestämmer sig för att leta upp en restaurang för att få i sig bränsle i fast form. Kungen tjattrar med brudarna och jag känner att jag har inget att komma med.
”Industrifärg, kör film på bio och skriver blogg. Yä, do me baby och dumpa din fotbollsmiljonär till bänknötare.” – Nä. Så jag håller käften, sparar sopranrösten till andra fagra med partyslida och håller mig undan.
 
Vi hittar en restaurang men brudarna är borta med vinden när vi väl har satt oss.
”Vafan?” vänder jag mig till kungen och slår ur armarna frågandes.
”Naaa du veet na ja namnde att jag kannde Mellberg o Zlatan så trodde dom inte på mä. Drog upp la mobiilna o ba ”Hä´!” o bläddra fram till Mellberg men nä. Dom trodna int på mä. ”Kan ju ha lagt in numret innan och den kan ju gå till vem som helst” sa hon bara.”
”Men.. Vafan? Nästa gång får du hålla käften om att du känner dom, det låter ju inte alls desperat… Som att man försöker komma in i trosan första kvarten på en eller nåt..”

Gluttade lite i hans mobil någon dag senare. Man fick ju styv när man läste den.
”Bengtzing, L.”
!!!!
”Graaf, Magdalena”
!!!!
Sen var det andra svenska hjältar och ickehjältar som:
Zlatan Ibrahimovich, Mats Sundin, Ingemar Stenmark, Olof Mellberg, Johan Mjällby, Magnus Hedman och Tomas Antonelius.
Och det är dom jag kommer ihåg.
 
Vi beställer mat, äter den, och medans vi väntar på notan så vänder Bajaren sig om och sen tillbaka mot Laa-hur-sch och ordar:
”Fan, jag skulle kunna slå vad om att det där är Matte som sitter där borta.”
”Va? Nää.. Kan det ju inte vara.” säger Laa-hur-sch som också är bajare. Bajaren vänder sig om igen och tar en längre titt.
”Jo, det ÄR fan Matte. Jag går fan och hälsar på han.” avslutar han med och skjuter ifrån sig själv och stolen från bordet.

Och det visar sig att han har rätt. Det är någon han känner. Han hälsar på alla vid bordet och surrar med dom ett tag. Några minuter senare återvänder han och berättar för oss:
”Nä, Matte är en bajare som var väldigt inrotad i Bajenfirman. Var ute o slogs mot AIKs och Djurgårdens firmor och var allmänt helt slut i huvudet. Livsfarlig kille på sina dar. Blev utesluten för att han knarkade lite för mycket. Får hoppas han har gått och skärpt till sig.”
 
BRA!
 
Här sitter jag, en Djurgårdare, med en gammal firmaanhängare från en rivaliserande lag tio meter bakom mig. Vet ju att alla anhängare i olika firmor är helt jävla nollställda intelligensmässigt. Det är firman och ens lag före allt annat. Dispyter avgörs med knytnävar, järnpåkar och Dr Martens. Dom slås halvt ihjäl och är stolta över att ha offrat sig för lagen i sina hjärtan. Klubbarna tar såklart avstånd från firmorna officiellt.
 
Den enda tanken jag har är att bara få slippa låta dom få veta att jag är den enda Djurgårdaren vid bordet.
 
Plötsligt slås en flaska Tequila ner på vårt bord.
”Jag går och hämtar lite citron” säger en dyngrak Matte och försvinner iväg.
 
Nej.
 
Han återkommer med en kniv och en citron och skakar hand med oss alla.
”Var ni på matchen?
”Ja.” svarar dom andra, jag håller mig så tyst som möjligt och hoppas jag vaporiserar upp i restaurangluften.
”Fy faaan dom där överbetalda jävlarna som inte kan offra sig för landslaget. Dom är fan inte värda att få spela om dom inte visar mer hjärta-”
Här reagerade jag.
”Vänta nu, jag var där och såg matchen med mina egna ögon. Vadå inte visar mer hjärta? Det var inte så dom blev utspelade eller nåt utan dom hade ju för fan närmare tjugo målchanser.. Och det har man inte om man inte visar hjärta din dumma fan!” tänkte jag.

När han väl är klar med sin monolog så ställer han nästa fråga:
”Vilka lag hejar ni på i Sverige?”
 
Neej.
 
”Bajen” svarar Bajaren som sitter bredvid mig.
”Bajen” upprepar Laa-hur-sch och nickar stolt och då räknar jag ut att vi kör motsols runt bordet. Skönt, då svarar jag sist och vinner kanske 5-6 extrasekunder i livstid.
”Degerfors” drämmer SnyggMagnus till med och Matte blir överraskad över det ovanliga valet.
”Elfsborg” hör vi från Kungen.
Matte riktar blicken mot mig och frågar:
”Du då?”
Sväljer lite lätt och svarar:
”Djurgårn.”
 
…spänd paus i ett par sekunder...
 
”…Det är ju nästan normalt i det här gänget!” säger han och alla skrattar.
Jag skrattar också, mer lättad än dom andra. Andas ut och lägger till fem sekunder.
”Nä vad säger ni? Tequilarace grabbar?” frågar Matte och Kungen svarar:
”Naaa vi hade tankt gå legga oss o-” tills han blir avbruten:
”Nä, lägg av.” säger han besviket och börjar skära citron.
Vi hann bara med en shot till tills vi lyckades lirka oss ur situationen, och restaurangen.
 
”Aaaa, ska´ve ta taxe ällä´?” frågar Kungen.
”Fem i en taxi?” Får bli två då.” svarar någon av bajarna.
”Jag går. Jag vill gå lite.” säger SnyggMagnus fundersamt.
”A, jag hänger med dig.” säger jag.
”Okäj, ni gå´, vi ta taxe, e bli la Bra.” säger Kungen och viftar till sig en Merca.
 
Så står vi ensamma där. Campingen är ditåt. Check. Jag har ingen aning om vart vi är på väg utan SnyggMagnus får agera spårhund. Själv släpper jag taget och bara hänger med och njuter av folkmassorna och stämningen. Vi går över en gata och det börjar krylla av extremt många Soca Warriors som är benämningen på Trinidad&Tobagos fans. Tränger oss in i folkmassan och det visar sig att en konsert pågår bredvid oss.

Jag går före eftersom jag är bra på att tränga mig i folkmassor och få det att se oskyldigt ut. Tittar efter skägget och ser han ingenstans, han är borta och jag vänder tillbaka för att hitta honom. Han dansar i folkmassan samtidigt som han försöker filma mot scenen med sin kameramobil. Jag rycks med framför dom som uppträder och plötsligt firar vi en vunnen poäng från svenskarna.
Tillsammans med Öborna från karibiska havet.
 
En bild med min kamera vars batteri hade återhämtat sig lite:  

 
 
Stämningen är på topp och jag vänder mig om med ryggen mot scenen. Ser en välsvarvad Soca Warrior-brud framför mig som vänder ryggen mot mig och putar med rumpan. Helt oväntat trycker hon upp pumpan mot mitt skrev, börjar vicka på den och jag gör allt för att hänga med. Hann tänka att hennes hårda muskulösa röv putade ut onormalt mycket från hennes kropp innan hon drog in överväxeln. Hon vickade rumpan på ett sätt som.. jaaa? På ett sätt som jag kommer att berätta för barnbarnen om. Jag var alldeles för skandinavisk för att ha en chans att hänga med. Hennes sittattrapp levde sitt eget liv i en hastighet som bara kan vara tillåten på Autobahn.
 
Detta gjorde såklart också att det började rycka till i baguetten och jag försökte gnida den mot hennes grymma rrröö-tills jag såg en snubbe en till två meter framför henne. Han stod helt still, svepte över henne skitsurt med sin mördande blick, från lilltån och upp till axlarna. För att sen återgå till dom nedre, mer roterande nivåerna på hennes kropp. Där mitt skrev förenades med hennes stenhårda rumpa.
 
”Boyfriend alert!” tänkte jag och drog undan mitt skrev och vände mig om.
 
Ingenting hände, mig. Men hon lär vid skrivande stund (28:e juli) flyta någonstans i karibiska havet i flera stycken svarta sopsäckar.
 
Efter att bandet gått av scenen fortsatte vi gå nerför gatan. Gatan kryllade av Soca Warriors och vi pratade med en hel del av dom. Bl a två killar i 25-års åldern som insisterade på att det här var ingenting.
”I februari har vi våran festival på Trinidad&Tobago och festen där pågår i två veckor. Och varje dag är värre än det här. Dag och natt dansar och festar vi på stränderna.”
 
Livet i Sverige kan vara så jävla tråkigt.
 
Nästa anhalt var tio meter bort. SnyggMagnus ville byta huvudbonad med en något (syns inte på bilden men han var det) fjollig T&T-snubbe.

Direkt efter den här bilden lyses bådas ansikte upp av ett starkt ljus och jag, som står lite mer åt vänster efter att bilden tagits undrar ”Vad fan är det som händer?”
Då ser jag en mikrofon tryckas upp i munnen på IndianMagnus.
”Trinidad TV! May we ask some questions?” hör vi en kvinnlig röst.
”Aah schuuuuure!” svarar FylleMagnus och intervjun är igång.

Efter ett par frågor avbryts den oväntat av en korkad tysk brud som korsar kamerans synfält och drar med sig sladden mellan micken och kameran. Detta har till följd att mikrofonen rycks ur intervjubrudens grepp tillsammans med fattningen och hon skäller ut tyskan efter noter. Förmodligen till deras nationalsång. För att direkt efter det med mikrofonen mot munnen och blicken mot kameran ta upp arbetet med ett bländande leende.

Psyyyyyychobitch tänker jag.
 
Som nyblivna TV-kändisar (ok, han är kändisen, jag är hans gold digger) drar vi vidare till en pub och tänkte ta varsin öl.

Inne på puben blir jag genast stoppad av en sittande svensk som pekar på mig:
”Det är ju Du!”
”I Know.” tänker jag. ”Vem fan är du?” tänker jag vidare men känner inte igen han.
”Men det är ju duuu!” insisterar han och fortsätter: ”Från Stadion!” och först då klickar det.
I bloggen ”Zlatan, Aset och Matchen” där jag trånar efter Emma Andersson och spyr galla över Carola på stadion så hade jag den här snubben sittandes höger om mig. Han ville att jag mailade bilderna jag tog på landslaget till honom.

Och nu träffar jag honom i Dortmund. Sjukt vilken liten värld det här är.

Efter att ha vimlat på bakgatorna till festcentret i stan, och efter att ha pratat med tre Halmstadbor, med en delegation från Assyriska FF (Södertäljes fotbollslag #1) och med en bil full med relativt nyktra fotbollsfans med (av mig) bortglömda landslagssympatier, så hamnade vi på The Village igen. Den här natten var det dock ”Gangsta Night” till skillnad mot kvällen innan. Bara en massa afroamerikaner eller vad man ska kalla dom för att vara politiskt korrekt i två sekunder.

Hör ni? Jag, politiskt korrekt! Visserligen i två sekunder eller nåt men där har ni iaf.
Kvoten är fylld för i år.
 
Afroamerikanerna pratade tyska så man behövde inte smacka med tungan mot gommen upprepade gånger om man skulle fått för sig att kommunicera med dom.
Vi gjorde inte det eftersom vår tyska fortfarande var så hejdlöst dålig efter två dagars tysklandsvistelse så istället letade vi upp kjoltyg så vi kunde ha lite kul..
 
Paul och hans posse var från Skottland och vissa av dom kutade runt i kiltar. Precis vad vi letade efter tydligen! Hm. ? 
 

 
Utan att gå in på för mycket detaljer så diskuterade vi bl a Skottlands ickechanser i VM och Kiltar. Värstingkiltarna kan kosta uppemot fyra lax enligt vår skotske vän. Dom mest värdefulla ärver man från sina nydöda släktingar. Tres Bien! Efter en längre tids stilla funderande ställde jag frågan som jag visste ni läsare ville ha svaret på:
”Do you.. guys…” pausar jag och pekar ner mot hans paket: ”…wear anything underneath?”
”Naaahh.. Wee´ beer nejkked. Däts hau´ju wea´a kil´!” säger han och för en sekund tror jag att jag är med i ”Trainspotting – Parrt, TTUUU!” (Groundkeeper-Willie-style)
 
Visar sig att dom här jävlarna är helt galna. Var till toaletten för att.. pudra näsan med Paul och det här händer: 
 

 
Paul förklarar via mail efter VM när jag skickade bilderna som vi tagit på oss under kvällen:
 
“Hilarious!  Especially the one of me peeing in the garbage bucket!  Just trying to do my part to keep Germany clean and beautiful!!!  ;~)
Had a memorable World Cup - that night was a total blast!!!  The train to Stuttgart the next day almost killed me.
cheers - Paul (back in Vancouver)”
 
Vilka andra bilder skickade jag? Well, Paul ville låna min kameramobil och tog den här smygbilden på sin polare:

 
Om ni inte ser vad det är så kan jag avslöja att han riktade kameran uppåt, under polarens kilt.
Kompis!

”Aaaaww Breelleännt! Ja´hhaffta sännd it to mee!” skrek Paul ut i extas när han såg kombinationen av fettvalkar, svett och rövpäls i min mobil.

Paul föreslår att vi byter ställe så vi drar mot utgången. Jag betalar för det jag druckit för och SnyggMagnus, som inte är så snygg för tillfället, börjar leta efter sin.. priskarta. Det dom klipper när man köpt en dricka.



Han hittar inte den. Den är borta. Försvunnen. Nej, ordet som passar här bäst är väl "bortsupen".

”Ok? Vad ska dom svarta biffarna göra nu då?” tänkte jag. Frågade lite försiktigt en av dom.
”He has to pay for the lost card.”
”Uuuh.. How much?”
”45 Euro.”
Han har alldeles säkert inte druckit för så mycket men vafan, jag måste få ut han så jag halade fram en 50-sedel och drog ut han därifrån. 
 
Paul drar oss till nästa ställe. Klockan börjar bli runt två på natten och vi dansar järnet på det andra stället. Kommer bara ihåg sporadiska saker som att: 
 
* Vi dansar hur länge som helst.
* Dom spelar en Prodigy-låt som vi blir helt galna över. Förmodligen var det ”Breathe”, ”Narayan”, ”Mindfields” eller ”Smack my Bitch Up” från den excellenta ”Fat of the Land”.
* Båda utvecklar pungskav.
* Jag röker. Två cigaretter. Vilket är jävligt mycket för en som inte röker. Är för full för att inse att jag kommer bränna fingrarna om jag inte kastar fimpen innan det är för sent.
* Jag bränner fingrarna två gånger.
* Magnus lånar ut sin fula struthatt till en brud på dansgolvet som behåller den utan att vi märker något… ? 
 
En bild från dansgolvet som jag tog med min kamera vars batteri hade återhämtat sig lite:
(Thank god it did, årets bild ju tillsammans med bruden som åt korv... ...på sitt sätt)

Rätta mig om jag har fel men det ser ut som om Snopptorps Särskola är i Tyskland på klassresa och efterfestar till matchen.

Vi lämnar som sagt stället utan hatten precis som man kan bevittna på följande bild tagen klockan 05:02. Hatten är borta men SuperMagnus har dock kvar sin Sverigeflagga som mantel. Den lyckades han inte supa bort under hela resan kan jag redan nu avslöja. 
 

 

Vi går vidare, dock mer besvärat än tidigare på grund av vårt synkroniserade pungskav. För en outsider kanske det skulle kunna se ut som att vi hade fått dildos intryckta djupt upp i... ja.
Och så hade dom sytt igen skitan.
 
Men så var icke fallet. Vi hade bara grym pungskav av att ha ägt dansgolvet i ett par timmar.
 
Efter ett spontanbesök in på ett café som fortfarande hade öppet, och pratat med argentinare och en nästan aggressiv brasilianare, var jag så hungrig att jag krävde att få äta på McD. SnyggMagnus gick med på det och somnade direkt vid bordet medans jag beställde. Efter ett tag sätter sig en svensk supporter vid vårt bord. Min trötte sidekick vaknar och börjar konversera med den smått nervöse snubben men det hör jag inget av. Det enda jag hör är det broskliknande ljudet av hur min käke hårt jobbandes maler ner världens nästgodaste hamburgare. Detta till insikten att mina tänder glider genom en perfekt blandning av konsistens, smak och tuggmotstånd.
Mmmm.. Big Mac.

När jag håller på och avslutar burgaren lyssnar jag sporadiskt på den nervöse och hör väsentliga saker (för min fortsatta överlevnad) som:
”…så jag pratade med en polsk brud...”
”…så hennes hallick ska leta upp mig och spöa mig”
 
”Hm, det här låter som en snubbe som man vill umgås med just nu.” tänkte jag. När vi kommer ut från den skotske restaurangen pekar han åt vänster och vi blickar ditåt.
”Där är hon! Snackar med dom där snubbarna.” säger han och pekar tjugo meter bort. Fyra killar pratar med en brud och vänder nästan direkt blickarna mot oss.
 
”Fuck this om det här stämmer!” tänker jag och rycker i SnyggMagnus arm och väser:
”Vi tar taxi, NU!”

Vi hoppade av taxin utanför campingen och gick väldigt försiktigt och besvärat. Dom vid vakten måste ha tänkt att vi blivit rövknullade av tyska läderbögar och tittade på sina armbandsur vars visare pekade på 08:00.
”Guten morgen!” ropar dom glatt när vi går förbi dom.
”Nein, morgen! Nicht gut. Just morgen!” ropar jag tillbaka till deras förtjusta garv och dom måste ha tänkt:
”Japp. Alldeles säkert rövknullade.”



Nästa dag:
http://colinzeal.blogg.se/2006/december/forsta-dagen-i-hamburg-dag.html