ColinZeal.se

Fortsättning från http://colinzeal.blogg.se/2006/december/forsta-dagen-i-hamburg-dag.html
Läs den först.


Första dagen i Hamburg (Natt)

Kvällen börjar lida mot sitt slut och folk börjar sega ner sig. Detta oroar mig då jag och  SnyggMagnus är på G. Vi ska inte lägga oss vid 0100. Nej!
 
”Da aa ju nååra som ska ta taxe te Hamburj” säger Kungen till mig och pekar bortåt.
”Vart då?”
”Den da husvangne som ha´ platt teevé därborta”. (och TV4 via liten parabol, LYX!/ColinZeal)
 
 
 
”Grymt!” säger jag och får ögonkontakt med SnyggMagnus. Hans blick säger, förutom ”Reeperbahn!!!”, ”Vi går och snackar med dom! NU!”
Så det gör vi. Mackan och Jimmy (runt 25-30-ish) håller på och byter om till civilt från sverigekläder och vi kutar tilbaks till vårt provisoriska hem och gör samma sak.
Man måste ju se Reeperbahn när man ändå är i närheten av Hamburg.
 
Och vad är Reepebahn kanske mina yngsta läsare undrar?
Well, let me tell you.
Eller äh, klistrar in det som står på susning.nu istället:
 
”Reeperbahn är en gata i västra Hamburg. Känd genomfartsled via stadsdelen [St. Pauli] med många bordeller, sexshopar och klubbar för alternativ sexualitet, men även många diskotek och pubar.”
 
Diskotek och Pubar! Detta måste upplevas!
 
Det är även området där Beatles spelade sig själva tajta i några år och blev av med sina oskulder innan dom slog igenom på stort. Historia alltså. Kulturskatts.. eh, … såndärgrejmedfetcred.
 
Det är becksvart ute och Mackan säger sig kunna hitta en taxi vid ingången till tyskcampingen. Väl där så inser vi att det är fyllesnack. Så vi fortsätter den långa rakan från campingen med ”the dyke” till vänster om oss, mot Drage. Efter en kilometer upptäcker vi att vi är bara tre st som tappert fylletraskar framåt. Vi saknar en fyllskalle. Mackan vänder tillbaka för att kolla vart den fjärde hamnade. Någon minut senare springer han ikapp oss och flåsar fram att han hittade Jimmy i diket. En spontan vänsterböj i balanscentret hade dragit han rakt ner i diket dit Mackan sen klev ner i.
 
”Hörde bara ett ”OJJOJJOJJOJJOJJOJJJJJ!!!” från diket och drog upp han...” förklarar Mackan för oss och fortsätter: ”…skickade hem han till campingen. Han kan bli så jääävla full. Igår var vi på Reeperbahn och han glömde sitt kreditkort i ett glas på bordet på en porrklubb. Upptäckte det dagen efter. INTE bra. Förresten, gå INTE på en strippklubb, vi gjorde det ett gäng för två nätter sen och plötsligt så dök det upp en massa snygga brudar. Trevligt tänkte vi tills dom började beställa in dyra champagneflaskor som vi sen skulle betala. Blev lite tumult men vi löste det genom att dela notan i sju delar för att komma därifrån. 1400 spänn per person gick det hela på för att komma därifrån.”
 
Yikes!
 
Vi kommer till en T-korsning och Drage är åt vänster. Höger, där finns… ingenting. Ok, Winsen-Luhe då. Mörkt var det iaf.
Mackan lägger sig på vägen.
 
Japp. 
 

 
Mackan. Lägger. Sig. På. Vägen. 
 
Hm, utan att nämna några namn så måste jag säga att Mackan på den där bilden ser ut som min chef på bion. Fast en något fjolligare variant dårå. Tillbaka till storyn.
 
”Vafan?”
”Jag väntar här.”
”Va?”
”Jag väntar här.”
”Oooooo-k?” svarar jag något tveksamt och tänker: ”they only come out at night”. Signalerar med en tyskinfluerad helhandsrörelse till SnyggMagnus att vi ska åt vänster. Vi går förbi tyska villor i säkert tjugo minuter utan att träffa på någon trafik öht. Då börjar min icke så tappre sidekick muttra och ojja sig. Han gäspar också för att tydligt visa sitt missnöje över att vi inte kommer någonstans och skulle föredra sängen framför en målmedveten finne.
”Skiterjagi” tänker jag och ska se Reeperbahn.
”Det har ju varit rätt hårda kvällar så man är ju lite seg..” börjar han insinuera när vi avbryts av billjud. Det är en bil! Jag springer ut på gatan och börjar vifta med armarna för att få stopp på automobilen. Detta är Tyskland där hastighetslösa autobahn har spridit sig till mindre vägar så följden är att min ringmuskel nästan sugs ut ur analöppningen av bilens slipstream.
 
Detta händer två-tre gånger till tills en Taxi närmar oss från andra hållet. Den saktar in och jag lutar mig fram mot förarfönstret som öppnas sakta.
Då hör jag:
”Ska ni määä ällä?”
Det är Mackan.
”Vad i hhh-?”
 
På väg mot Hamburg i 180km/h frågar vi Mackan om han brukar köra det där tricket ofta och om det funkar lika bra i Sverige.
”Aja fan. Gjorde så en gång i Skövde men höll på bli överkörd så in i helvete. Det var inte bra. Nu låg jag på gatan så kom den här taxi med folk i. Chauffören frågade om allt var ok vartill jag svarade: ”I need a taxi”, ”Ok, I come back!” svarade han bara och här är vi nu.”
 
Chauffören tror att han är Jody Scheckter och tävlar mot osynliga motståndare på motorvägen på väg till Hamburg. Försöker förtvivlat filma hastighetsmätaren för att dokumentera att visaren smeker ”180” men taxin skramlar som en östtysk Trabant som smeker 70km/h.
 
Vi närmar oss en avfart och Jody börjar fingra på sin GPS och tvekar efter att ha konsulterat den ett tag. Så bestämmer han sig att avfarten är den rätta vägen. För att sen sakta svänga upp på motorvägen igen, för att direkt svänga tillbaks mot avfarten och det är det sista han hinner göra i den här hastigheten tills varningskonerna skär av vägen.
Men nä, då kommer han på en sista gång att det ÄR rätt att fortsätta på motorvägen så han gör fullt utslag på ratten så däcken skriker av kollektiv smärta. Skickligt nog så tappar han ingenting i hastighet och vi passagerare sitter bara och skrattar åt dårskapet vi bevittnar från scenkanten.
 
Vi var tack och lov jävligt fulla när vi såg Hamburg närma sig i 180km/h.
Helt plötsligt nitar han allt han orkar och orsaken visar sig vara rött ljus. Vid grönt rivstartar han och accelererar tills han blir tvungen att nita igen vid nästa rödljus. Sådär håller han på i Hamburgnatten tills vi kommer fram till Reeperbahn.
 
Vi hoppar av och vandrar lätt omtumlade runt och ratar alla ställen som kan vara relativt svåra att komma ut ur. Trappor ner är bara skippa, stora feta dörrar? Glöm. 


 
PimpMagnus posar vid sin drömbil.

Vi hittar en pub vars hela sida är öppen mot gatan så den kändes stabil från påtvingade champagneflaskor i mängder och svart knytnävsvals ifall man inte betalade överpris för dom.
 
Väl inne på puben försöker SnyggMagnus tränga sig fram till baren för att beställa dricka till oss törstiga. Det går ingen bra så jag tränger mig med mina trängningsskills och ser samtidigt till så jag hamnar bredvid den enda söta blondinen i lokalen. Annars var det bara fulla män och engelsmän. Beställer och frågar samtidigt om hon ville ha nåt.
Där satt vi sen och pratade bort en timma eller något liknande medans SnyggMagnus och Mackan stod och svajade på andra sidan lokalen. Dom i sin tur noterade en engelsman som var HELT galen. Dansade till musiken med bar överkropp och pendlade med kroppen på det klibbiga tomma dansgolvet.
 
”He asked me if I wanted to snort with him. I said no.” sa Julia till mig.
Ja, förklarar ju hans beteende. Han var stenhög efter att ha sniffat i sig antingen koks eller affe och skulle i sin megalomaniska värld visa att han var världsbäst på att dansa. Vilket han definitivt inte var.  
 
 
 
Han blev motbevisad av Mackan som med bara en hand visade att han var minst lika bra på dansens ädla konst.
 
 
 
Det här hände bakom min rygg när jag hade ögon bara för Julia…
 
…som i sin tur avslöjar att hon hejar på Schalke´04 i tyska ligan och blev utkastad av sin farsa när hon var 16 år gammal. Farsan hejade på Schalkes största rivaler Bayern München och det hade skurit sig totalt vid ett bråk. Hon återvände aldrig hem utan bodde hos en vän och jobbade på ett café samtidigt som hon gick i gymnasiet. Hon höll fortfarande kontakt med morsan.
 
”Japp!!” tänkte jag.
”Hora utan tvekan!” Hon ljuger ju så det skriker om det. …eller hur?
 
Hon ville plugga till arkitekt när hon hade skrapat ihop pengar på sitt nuvarande jobb som servitris.
”What´s your favorite building in the world?” frågar jag henne och försöker sätta henne mot väggen. Tänkte inte på att jag har ingen koll på någonting när det gäller arkitektur eller byggnader så jag har inget att komma med.
”My favorite is located in France..”
Ahh.. Eiffeltornet. Eller Triumfbågen. Det kunde jag också svarat. Hora. Du vill bara åt mina pengar.
”…it´s a castle called Chateau Blablablaaa.”
Jag var alldeles för full och förvånad för att jag inte hörde svaret jag var bombsäker på att få höra, så jag noterade inte det faktiska svaret.
”Why?” frågar jag och tänker att attack är bästa försvar.
”Because… yadayadayada.” börjar hon i en lång harang och slutar nästan aldrig. Hon var helt klart intresserad av arkitektur är min åsikt.
 
Fan, jag måste fråga henne tänker jag. Så jag frågar henne rakt ut om hon är en hora. Ok, inte rakt ut då. Jag börjar med en lång harang om hur det är legalt med prostituering i Tyskland och det är VM och osv så det kanske lockar fram tjejer som kan tjäna en easy buck under den månaden..
”So are you?”
”No.” säger hon bestämt utan att visa att hon eventuellt blev förnärmad av frågan.
Intressant. Hajar ingenting. För full.
Jag gillar inte ha sex med horor, inte för att jag någonsin haft det, men för jag kan bara likställa akten med följande:
 
Att äta ostbågar utan att slicka rent fingrarna.
 
Dvs, halva njutningen med att äta ostbågar är att slicka rent fingrarna. Om jag metodiskt ska trycka i mig ostbåge efter ostbåge tills 200gr är slut utan att slicka fingrarna så känns det… ofullständigt. Slöseri med god smak. Samma med sex. Blir det bara upptill 20 juck + utlösning så är det som att… ja, inte slicka fingrarna efter en ostbågsorgie.
 
Det finns andra saker att sysselsätta sig med förutom enbart penetrering. Med en hora så vågar man ju knappast göra någonting.. Right? Kan ju inte vara så kul att råka ut för gonorre i halsen, kondylom på tungspetsen eller en fejkande kvinna. (Undrar hur många av mina ex som sprack upp i ett leende där?)
 
Inget av det roliga vågar man göra.
Och sen ska jag betala skitmycket för det tvivelaktiga nöjet också?
Bah!
 
Det moraliska har jag inga problem med. Om kvinnor kan ta betalt för det, och vill, så gör det. (Om jag skulle kunna jobba som manshora så skulle jag nog göra det. LÄTTA pengar.) Nu känner jag hur Mimmi går upp i varv men vafan Mimmi, ta det lugnt. Kvinnan bestämmer över sin egen kropp eller hur? Så låt dom.
 
”Kvinnoförnedring.”
Kvinnan väljer själv om hon vill hålla på med det. Det är ingen som tvingar henne.
 
”Inte dom från öststaterna.”
Ja, nu var inte det här en öststatstjej. Liknande fall som i ”Lilja 4-ever” ska självklart stoppas för det är uppenbart inte deras val. Men man kan inte dra alla över en kam. 
 
”Vem fan vill sätta på en tjackpundare som blir tvungen att prostituera sig för att få pengar?”
Ja, hur är det vårt problem? Tjackpundaren har större problem än att hennes kropp utnyttjas mot hennes vilja. Om det nu är så att hennes missbruk tvingar henne till det så är det det stora problemet enligt mig.
 
Anyhoo, tillbaka till VM och puben. Hon är inte hora, check.
 
Hon tittar på min gula t-shirt som det står ”Ronaldinho, Zlatan http://www.youtube.com/watch?v=aQzouHoIRkU, Norris” på med blå text. Mitt under Chuck Norris-hysterin på nätet beställde jag en egen VM-relaterad t-shirt inför Tyskland.
”Those are football players right? I know Norris and Zlatan but that one…” säger hon tveksamt och pekar på Ronaldinho.
http://www.youtube.com/watch?v=v3DTAck4u6o
“You don´t know him?” frågar jag och undrar hur en fotbollsintresserad människa ska ha kunnat missa brassen som blivit vald till världens bästa fotbollspelare dom två senaste åren.
“Naah, wait a minute..” säger hon och tänker.
“Where does he play?”
Efter en lång stunds funderande gissar hon rätt och jag blir tveksam till hela henne igen.
http://www.youtube.com/watch?v=fkrq1TtrsJo
Vi lämnar stället allihopa för att Julia ska visa oss en nattklubb som ska vara bra. Vi traskar runt och allt bra är stängt. Det är ju trots allt 03:00 natten mot en måndag.
 
SnyggMagnus och Mackan går framför oss och stannar och undrar om det är någon idé att gå vidare. Då vänder hon sig till mig:
"So are you through with them?" frågar hon och nickar menande mot mina kompanjorer samtidigt som hon tittar på mig.
”Ehm, ja..” tänker jag. Taxi tillbaka till campingen i Drage, minst 80 Juuro. + att man visste inte om jag skulle betala för att hon skulle sära på spirorna.
Och vi skulle inte kunna sova hos henne då ”My flatmate is sleeping there.” helt plötsligt.
Uhhu. Hotell också? Jä right.
 
Så vi bytte telefonnummer och skulle höras av nästa tisdag då vi bestämde att hon skulle hämta upp mig på campingen efter att vi kommit tillbaka från Berlin efter matchen mot Paraguay. Ringde upp hennes mobil bara för att kolla att jag fått rätt nummer, och det hade jag. Puss på båda kinderna och sen försvann hon hem till sig och vi i sin tur vinglade in på en porraffär. Såklart.
 
Inte-så-nykterMagnus funderar för en stund att byta ut flickvännen mot ett gnällfritt alternativ:
 
 
 
”Caribbean Queen”? - Dom där läpparna lär inte ge så mycket oljud ifrån sig. Möjligen lite slafsande ljud men det är nog allt.
 
Själv löser jag gåtan som uppstod i Dortmund. Den där gummiprylen som enligt extremt obekräftade uppgifter hittades i någons anal, eller i vår husbil (Kom ihåg, inget är varken bekräftat eller dementerat!!!) är identifierad. 
 
 
 
Det handlade alltså om en lustförhöjande gummiapparat som man trär på fingret.. Sen pullar man sig själv med hjälp av den. Och så måste man vara kinesiska.. eller? I vilket fall köper jag den utan att blinka onödigt många gånger. Om jag hade varit nykter så hade jag nog funderat, eller nä, jag hade inte ens funderat. Hade helt enkelt inte köpt den öht.
 
Varför skulle jag köpa den?
 
Så jag köpte den.
 
40kr ”Chinesische Lust Finger” – JAWOHL!!
 
SnyggMagnus hittade en produkt som hette Cock-O-Lada. Det var någon alkohol- och chockladbaserad dryck i en behållare formad som en kuk.
Fanns med tequila i också.
Det skulle flickvännen bli glad för jämfört med det första alternativet han hade. Så han köpte två.
 
På väg tillbaka till campingen råkar vi ut för en likadan taxichaffis som tidigare när vi var på väg mot Reeperbahn. En sådan som skulle slita ut sin bil i förtid. Broms, däck, och allt annat i bilen = förbrukningsvara.
 
Inne på campingen med gasen i botten ända från Hamburg ska han åka slalom som Stenmark en gång i tiden. Fast istället för slalompinnar så hade han bastanta träd och tält med sovande svenska supportrar nerför sin slalombacke. Plötsligt säger någon av oss stopp och Schumacher med en reaktionstid på minussidan nitar till följd att SnyggMagnus glider av skinnsätet och ner i benutrymmet. Ser bara hans överraskade flin när han på huk tittar upp mot mig. Helt jävla galna taxichaffisar. Allihopa.
 
Klockan är nu runt 05:00 på morgonen och det är bara ett ställe på campingen där det är fest. Några ensamma vakna tappra örebroare ska bräcka sig själva och festar så det står härliga till. Så vi joinade dom en halvtimma:
 

 


 
 
Har kommit på två undertexter till den här bilden och kan inte riktigt välja den som passar bäst så ni får själva välja den bättre av dom:
1) ”Heeehaaaaww!!! Äntligen kan jag fylla min flickvän!”
eller
2)  SnyggMagnus med sin Cock-O-Lada.
 
Hm?
 
  
 
Mackan sitter och visar sina pojkvänstillfredställandeskills med Cock-O-Ladan och han till vänster tror tydligen att han är med i ”Saved by the Bell”.
HALLÅ! 90-tal!
 

//Niko

PS Apropå fejkande ex. Bara så ni vet så har jag också fejkat med en av er. Med fejkad utlösning och allt! MUHAHAHAA!!

Fortsättning från:
http://colinzeal.blogg.se/2006/august/vm2006-natt-4-matchdag-efterfest.html


Första dagen i Hamburg (Dag)

Jag och SnyggMagnus, som ligger bredvid mig i husbilen, vaknar upp rejält bakis på autobahn.

Föregående kväll var hård, väldigt hård. In the non-homosexual way. Vi är på väg mot Hamburg, eller Drage om man ska vara petig, tre mil öster om Hamburg. Drage är en liten by söder om floden Elbe som verkar ha specialiserat sig på camping. Camp Sweden är vårt mål denna dag och där ska vi stanna tre-fyra nätter innan Sverige spelar sin nästa match i gruppspelet, denna gång mot Paraguay, i Berlin.
 
Vi stannar till vid nåt matställe vid Hitlers stolthet (=autobahn, det var hans idé. Hygglig kille trots allt. Folk har ju en tendens att döma för fort.) och ställer oss i kö.
Träffar några svenskar och börjar prata med dom. Dom vanliga frågorna haglar åt båda hållen:
”Var ni på Trinidad&Tobago?”
”Har ni biljetter till Paraguay?”
”Hur länge ska ni vara i Tyskland?”
”Vart ska ni nu?”
Och sen frågan med det roligaste reaktionen på vårt svar:
”Har ni biljetter till England?” frågar eskilstunabon.
”Ja. Tre av oss har det.” säger jag och pekar på Kungen, SnyggMagnus och mig själv.
Reaktionen är som alltid under denna resa:
”Whaaaaaaauuuw..” ungefär som dom gröna utomjordingarna i Toy Story-filmerna. IQ-fiskmås och reaktionen i kör. Biljetterna är extremt eftertraktade och kostade över tjugotusen kronor om man skulle köpa dom via nätet innan mästerskapets början. Det var också en arena som tog in enbart 45000 åskådare jämfört med dom andra VM-arenorna som tog in upp till 80000 ölpimplande fotbollstokar. Och det var toppmatchen i ”vår” grupp. Det var en massa faktorer som gjorde biljetterna eftertraktade.
 
”Hur fick ni tag på dom?” frågar en av dom.
”Ja,” börjar jag och pekar på Kungen och tänkte glänsa lite i hans sken: ”Han har fixat dom. Han känner Mellberg och Zlatan bl a”
Detta gav alltid samma reaktion.
 
Total tystnad.
 
Tystnad där en viss skepsis regerade till en början men sen tänkte dom: ”Men vem fan skämtar eller ljuger om sånt?”
Så till slut svalde dom allt med hull och hår. Sen kom deras ärliga reaktion. Dom blev enormt imponerade och följden blev att jag kände mig precis som 1982 när jag kom till lekplatsen med min splitternya BMX efter att filmen ET lanserat den. Jag visste knappt vad en BMX var förrän mi madre köpte en till mig. Kommer bara ihåg att lillsyrran kom och hämtade mig:
”Niko, du har fått nåt.”
Eftersom jag var för ung för att tänka syfilis i första hand så hade jag ingen aning om vad hon syftade på.
Jag återvände till lekplatsen med en BMX, som jag inte velat ha, och blev gängets kung.
Alla ville känna en och ställde en massa frågor om nåt jag inte visste nåt om.
 
”Så vadå? ÄR det något bråk mellan Mellberg och Ljungberg eller inte?” frågar Eskilstuna 1 nästan viskandes, som om det vore en hemlighet. Direkt efter 0-0 matchen mot T&T hade det blivit lite tumult mellan Mellberg, Ljungberg och Zlatan bl a:
http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,840124,00.html
 
”Ja, det är väl rätt välkänt att dom kanske inte kommer så bra överens” börjar jag. Alla kommer väl ihåg hur Mellberg under VM i Asien 2002 tog manstag i Ljungberg som då hade sin rödskunksfrilla när han fortfarande inte blivit för tunnhårig. 
 
 
 
Notera sidleds-Danne som kommer in från sidan och försöker bryta upp the ”cock fight”.
 
Förresten. Jag tror jag har knäckt det, tror mig veta vad dom bråkade om..
Sherlock Holmes:
 
Det verkar onekligen som att Mellberg var den som irriterade sig mest på den andre.. Såååå,
båda har av diverse media blivit valda till årets sexigaste svenska man vid två olika tillfällen. Dom måste ju helt enkelt ha bråkat om vem som är sexigast. Eller eftersom Mellberg, som utnämndes till sveriges sexigaste av bögtidningen QX, bara är åtrådd av män så kanske det sticker i ögonen, dom sexiga djuriska ögonen, att Ljungberg får lite mer partyslideaction än han själv.
Men för fock´s sake! Olof spelar för fan i Villa, och heter just Olof. Vad räknar han med egentligen liksom?
Snygga människor är bara… Snygga. Inget mer.
 
 
QXs motivering om Mellberg:
”Han är Sveriges svar på David Beckham. Så säg den bög som inte vill vara hans Posh? Olof är född i Gullspång, och den dagen han väljer att dra sig tillbaka till ett liv på landet flyttar vi gärna med. Vi älskar Olof för hans sängkammarblick, hans välvårdade yttre, hans pliriga ögon, för att han är en småstadskille, för att han kan vara snygg i skägg och för att han verkar vara så trygg och busigt oskyldig.
”Mesta sexfaktor”: Vi tror att han kysser lika bra som han spelar. Och med de ögonen, det käkpartiet och den bollkontrollen har vi antagligen helt rätt.”
 
Sådäääärja. Kungen? Du kan väl tracka han lite till för det där. Det tycker jag. Hehe.
 
Tillbaka till matkön:
”Det finns grupperingar i landslaget med Mellis, Zlatan, Chippen och numera petade Östlund och sen är det djurgårdsjävlarna Elmander, Källström, Isaksson, Stenman osv. Ljungberg är visst sin egen grupp. Han umgås visst inte med laget utan drar hellre iväg och träffar polare och släkt när dom är i sthlm t ex. Det har jag hört. Inget annat. Baraben.com har visst en redogörelse av vad som hänt. Kolla där när du kan.”
(http://ifkgoteborg.blogspot.com/2006/06/baraben-avsljar-mellbergs-och.html)
 
Han hade fler frågor och försökte klänga sig fast vid mig ungefär som en uttorkad jävel mitt i Sahara när man väl hittat en vattenkälla. Jag dissade honom och beställde det enda jag kände igen från menyn förutom Schnitzel, Pasta Bolognese.
Med små kompakta köttbitar i såsen så kände man inte alls igen maträtten som den skulle varit i Sverige. Denna maträtt sög. Usch. Vart vänder jag mig för att få tillbaka mina fem juuros?
 
Vi hittar till Drage direkt av den enkla anledningen att vi redan varit där tidigare. Vi anlände dit natt två efter att vi missat ”ausfart 36” (=avfart 36) söder om Hamburg. Resultatet blev att vi parkerade husbilen i för oss ett okänt villaområde i Harmstorf om jag kommer ihåg rätt. Klockan var runt 2300 någonting så det var becksvart ute. Det vi såg var en massa sopsäckar precis överallt. Och med precis överallt menar jag det jag säger, ”precis överallt”. Tio till tjugo säckar lutandes mot en stenmur vid respektive hus. Schyssta hus var det också. Det är nästan imponerande, fast på ett inverterat sätt, att tyskarna kan gasa ihjäl sex miljoner judar och göra sig av med dom stela otympliga kropparna, rycka på axlarna och låtsas som ingenting, men dom kan INTE komma på ett sätt att göra sig av med lätthanterliga sopsäckar. Detta efter 60 år och med teknologin som vi har idag jämfört med då.
 
Skandal.
 
Så vi gör det vi måste. Urinerar av oss mot närmaste stenmur och kopplar upp oss mot nätet. www.map24.com blir vår bäste vän och vi är på parkeringen vid campingen i Drage vid midnatt. Perffa! Kungen vill lägga sig direkt men jag, SnyggMagnus, Laa-hur-sch och Bajaren hör supportersånger som ”Vi är svenska fans allihopa”, ”Iiiin med bollen i mål!” och ”Andra sidan är ni klara??!?!” långt borta så vi söker oss mot oljudet.. Vi hittar ett stort tält som verkar ha gått igenom ett sjöslag med Jack Sparrow och trehundra kåta pirater i spetsen under kvällen. Vi glider in och ser ett trettiotal tappra Sverigefans nicka till oregelbundet, som förra påven, och gör sitt bästa för att hinka i sig billig öl efter en lång dag. Bajaren känner såklart igen någon igen och vi surrar med dom i någon timme.
 
Dom visar sen sitt husvagn som fått ett uppslag i södertäljeblaskan  ”Länstidningen” någon dag tidigare. Dom hade fått en husvagn och målat den i blågula färger. Skåpdörrarna var blåa medans knopparna var gula osv. Bordet längst bak var helblått med ett gult kors som täckte hela bordet. Hejdlöst fult men vad kan man räkna med? Det är VM och patriotismen flödar!
 
 
 
Dagen efter betalar vi för våra planerade tio kvällar på Camp Sweden.
”Your camping is over the dyke! Park there!” skriker kvinnan i reception och gör en tysk helhandsrörelse över någonting större som skulle föreställa ”the dyke”.
 
”Över lesbianen? Vad fan säger hon?” tänker vi alla.
Efter det flyr vi till Dortmund.
 
Men det där var för flera dar sen i den här bloggen så för att vara korrekt så har vi precis kommit därifrån. Vi anländer till campingen i Drage, rundar ”the dyke”, lesbianen (som visar sig vara en tio meter bred och fem meter hög ljudskyddsbarriär som man kan gå på), och hittar vår plats. Som vi iofs väljer själva. Den enda lediga och den är längst bort i ena hörnet. Vid floden Elbe. 
 
 
 
Vägg i vägg med nästa camping som inte har någon som helst anknytning till VM. Bara tyska pensionärer som fantiserade tillbaka till ett alternativt rike.
 
När vi väl landat vid 1500, fått fram stolar, bord och markis så kommer det fram en svensk snubbe och frågar om han får sätta sig.
”Sure!” Det är ju VM och förbrödring till 100%.
 
 
 
Det är han i röd keppa då, vill vänster om Laa-hur-sch.
 
”Fan jag har varit och simmat i floden. Så jävla skitigt vatten, varning där grabbar! Var ni på matchen? Jag åkte buss härifrån. Satt i gången med en Glenfiddisch och blev full. Min bäste vän under den resan kan jag säga. Sen tog jag koks i Dortmund eftersom dom nästan bjöd på det. Tänkte att eftersom det var så billigt så.. Aja. Det är ju semester. Fan man –” och han höll aldrig käften så jag bryter där.
 
Valium hade han också tagit i samma veva och jag och resten av gänget ville bara bli av med honom. Vi kände inte direkt att vi trivdes i hans sällskap.

 
 
Ungefär så såg vi ut och kunde knappt bärga oss tills han drog.
 
Höhö. Drog.
 
Kungen, bajaren och Laa-hur-sch drog och badade och under den tiden dyker den här snubben 
 
 
 
upp med sitt fjortisposse bestående av två fylljugends.
 
Han cyklade förbi oss några minuter tidigare och på vägen tillbaka stannade han vid oss. Förklarade för oss att han gjorde stora europeiska stålars på att cykla på campingen och samla in kapitalistsvenskarnas pantflaskor som dom glatt kastade ifrån sig när dom tömt en. Sen klagade han som fan på dom engelska fansen som hade gett han stryk när han var i Hamburg kvällen innan. Han var dragen vid tillfället om det inte märkes av bilden.
 
Han tipsade oss om en stormarknad söder om Drage där en öl kostade billigt. Riktigt jävla billigt, även enligt tyska mått. Kommer inte ihåg priset men vi var jävligt på att dra dit nästa dag kommer jag ihåg.
”We have 4000 different places who make beer!” sa han stolt och syftade på ölbryggerier.
Tänkte då att VM är alldeles för kort för att testa alla.
Obligatoriskt prat om fotboll följde (som jag tänker bespara er tjejer ifrån, eller, jag kommer inte ihåg något om det.) och sen föreslog snubben:
”Tonight I come back and we smoke?” och körde pantomim på att tända en bong.
”No no no no!” kliver SnyggMagnus in viftandes med armarna och avböjer dom planerna.
Jag hann bara tänka:
”Det är ju semester. Fan man –” när jag ser killarna cykla iväg.
Tack Magnus. Party pooper!
 
En annan stormagad jävel kommer och pratar med oss. Norrlänningen tipsar om att vi INTE ska använda Camp Swedens dusch utan toaletten på campingen bredvid.
”Efter första natten hade dom ju spytt ner toaletten och någon annan hade bajsat där så det låg en bratwurst vid brunnen.. Dagen efter var duschen avstängd i tre timmar för den skulle tvättas med tysk högtryckstvätt.”
 
Istället ombeddes vi dra till heltyska campingen bredvid och duscha. Så vi drog ditåt. 
 

 

På vägen dit såg vi den där foten hänga ut från en okänd husvagn. Detta vid 17:45 enligt min kamera. Hård natt? Morgon? Whatever?
 
Vi fortsätter tjugo meter till och ser en snubbe ställa sig på knäna med ansiktet mot ”the dyke”. Underligt beteende tyckte vi och frågade vad han höll på med. Med klockren göteborgska förklarar han att han var den första att förlora i ”Grisen” (=kicka bollen och hålla den i luften så länge som möjligt), och var först ut. Den sista (av sex st) skulle vinna och få tillfället att slå en fotbollen stenhårt mot polarna som stod på sina knän och väntade med sina färskt solbrända ryggar.
 
Vi väntade till finalen och garvade rått åt snubben som skrek som en gris på ett slakteri av smärtan efter att ha träffats av fotbollen.
Ffff-aaag.
 
I receptionen fick man köpa en pollett för en femma (svenska stålars) som man skulle mata i sin dusch för att det skulle komma vatten i 8,5 minut.
Två hundradels sekunder innan man tryckt på ”Start” kände man dom kyliga sylvassa vattendroppar resolut slå mot ens kropp. Precis såhär måste det känts att vara jude för 65 år sen och duschat på koncentrationslägrena. Sylvasst, ovälkommet och nästan, bara nästan varmt vatten. På förutbestämd tid.
 
Härliga Tyskland.



Fortsättning på den här dagen hittas genom att klicka här
(http://colinzeal.blogg.se/2006/december/forsta-dagen-i-hamburg-natt.html)

Del 2 av Dag 4. Nattdelen. Hela inlägget med Dag och Natt blev så långt så det var bäst att dela upp den i två delar. Så här kommer del två.
Om du inte läst del 1 så läs den först genom att klicka på följande länk:
http://colinzeal.blogg.se/2006/august/vm2006-dag-4-matchdag-forfest.html



VM2006 - Natt 4 (Matchdag, efterfest)

Tillbaka på Alter Markt träffar jag gänget och vi kramar varandra för att trösta för dom två ”förlorade” poängen i matchen. Jag tycker fortfarande inte att det är en full katastrof men stämningen är helt nere. Ingen hade lust att festa eller något liknande.
 
Ständigt positive SnyggMagnus berättar fyll-extatiskt hur en holländsk tv-kanal hade filmat honom när han innan matchen dansade med några holländare i ring inför en storpublik. Tyska tidningen Bild Am Zeitung hade visst också fotat spektaklet.
 
Blir dock lite förvånad att fyra brudar i 25-30 årsåldern är med. Antar att Kungen har ”fixat” dom, dvs att dom är spelarfruar som han känner. Han sitter ju jämt med dom vad det låter som så han har väl börjat hänga med dom vid det här laget. Alla är svenskdekorerade och lite halvsöta men inte sådär brutalsnygga som man sett vissa spelarfruar vara. Alltså gissar jag på att det är fruar till Mikael Nilsson, Petter Hansson, Teddy Lucic och John Alvbåge. Garderar med Erik Edman och Daniel Andersson i reserver IFALL jag skulle ha fel i nåt av dom fyra första fallen. Dom är inte sådär karatesnygga för att passa framgångsrika spelare men ändå halvgood looking sådär. Lite småmulliga på ett sätt som passar Allsvenskan och inte sådär sexy anorectic som Posh Spice (La Liga, Spanien).

Hela gänget bestämmer sig för att leta upp en restaurang för att få i sig bränsle i fast form. Kungen tjattrar med brudarna och jag känner att jag har inget att komma med.
”Industrifärg, kör film på bio och skriver blogg. Yä, do me baby och dumpa din fotbollsmiljonär till bänknötare.” – Nä. Så jag håller käften, sparar sopranrösten till andra fagra med partyslida och håller mig undan.
 
Vi hittar en restaurang men brudarna är borta med vinden när vi väl har satt oss.
”Vafan?” vänder jag mig till kungen och slår ur armarna frågandes.
”Naaa du veet na ja namnde att jag kannde Mellberg o Zlatan så trodde dom inte på mä. Drog upp la mobiilna o ba ”Hä´!” o bläddra fram till Mellberg men nä. Dom trodna int på mä. ”Kan ju ha lagt in numret innan och den kan ju gå till vem som helst” sa hon bara.”
”Men.. Vafan? Nästa gång får du hålla käften om att du känner dom, det låter ju inte alls desperat… Som att man försöker komma in i trosan första kvarten på en eller nåt..”

Gluttade lite i hans mobil någon dag senare. Man fick ju styv när man läste den.
”Bengtzing, L.”
!!!!
”Graaf, Magdalena”
!!!!
Sen var det andra svenska hjältar och ickehjältar som:
Zlatan Ibrahimovich, Mats Sundin, Ingemar Stenmark, Olof Mellberg, Johan Mjällby, Magnus Hedman och Tomas Antonelius.
Och det är dom jag kommer ihåg.
 
Vi beställer mat, äter den, och medans vi väntar på notan så vänder Bajaren sig om och sen tillbaka mot Laa-hur-sch och ordar:
”Fan, jag skulle kunna slå vad om att det där är Matte som sitter där borta.”
”Va? Nää.. Kan det ju inte vara.” säger Laa-hur-sch som också är bajare. Bajaren vänder sig om igen och tar en längre titt.
”Jo, det ÄR fan Matte. Jag går fan och hälsar på han.” avslutar han med och skjuter ifrån sig själv och stolen från bordet.

Och det visar sig att han har rätt. Det är någon han känner. Han hälsar på alla vid bordet och surrar med dom ett tag. Några minuter senare återvänder han och berättar för oss:
”Nä, Matte är en bajare som var väldigt inrotad i Bajenfirman. Var ute o slogs mot AIKs och Djurgårdens firmor och var allmänt helt slut i huvudet. Livsfarlig kille på sina dar. Blev utesluten för att han knarkade lite för mycket. Får hoppas han har gått och skärpt till sig.”
 
BRA!
 
Här sitter jag, en Djurgårdare, med en gammal firmaanhängare från en rivaliserande lag tio meter bakom mig. Vet ju att alla anhängare i olika firmor är helt jävla nollställda intelligensmässigt. Det är firman och ens lag före allt annat. Dispyter avgörs med knytnävar, järnpåkar och Dr Martens. Dom slås halvt ihjäl och är stolta över att ha offrat sig för lagen i sina hjärtan. Klubbarna tar såklart avstånd från firmorna officiellt.
 
Den enda tanken jag har är att bara få slippa låta dom få veta att jag är den enda Djurgårdaren vid bordet.
 
Plötsligt slås en flaska Tequila ner på vårt bord.
”Jag går och hämtar lite citron” säger en dyngrak Matte och försvinner iväg.
 
Nej.
 
Han återkommer med en kniv och en citron och skakar hand med oss alla.
”Var ni på matchen?
”Ja.” svarar dom andra, jag håller mig så tyst som möjligt och hoppas jag vaporiserar upp i restaurangluften.
”Fy faaan dom där överbetalda jävlarna som inte kan offra sig för landslaget. Dom är fan inte värda att få spela om dom inte visar mer hjärta-”
Här reagerade jag.
”Vänta nu, jag var där och såg matchen med mina egna ögon. Vadå inte visar mer hjärta? Det var inte så dom blev utspelade eller nåt utan dom hade ju för fan närmare tjugo målchanser.. Och det har man inte om man inte visar hjärta din dumma fan!” tänkte jag.

När han väl är klar med sin monolog så ställer han nästa fråga:
”Vilka lag hejar ni på i Sverige?”
 
Neej.
 
”Bajen” svarar Bajaren som sitter bredvid mig.
”Bajen” upprepar Laa-hur-sch och nickar stolt och då räknar jag ut att vi kör motsols runt bordet. Skönt, då svarar jag sist och vinner kanske 5-6 extrasekunder i livstid.
”Degerfors” drämmer SnyggMagnus till med och Matte blir överraskad över det ovanliga valet.
”Elfsborg” hör vi från Kungen.
Matte riktar blicken mot mig och frågar:
”Du då?”
Sväljer lite lätt och svarar:
”Djurgårn.”
 
…spänd paus i ett par sekunder...
 
”…Det är ju nästan normalt i det här gänget!” säger han och alla skrattar.
Jag skrattar också, mer lättad än dom andra. Andas ut och lägger till fem sekunder.
”Nä vad säger ni? Tequilarace grabbar?” frågar Matte och Kungen svarar:
”Naaa vi hade tankt gå legga oss o-” tills han blir avbruten:
”Nä, lägg av.” säger han besviket och börjar skära citron.
Vi hann bara med en shot till tills vi lyckades lirka oss ur situationen, och restaurangen.
 
”Aaaa, ska´ve ta taxe ällä´?” frågar Kungen.
”Fem i en taxi?” Får bli två då.” svarar någon av bajarna.
”Jag går. Jag vill gå lite.” säger SnyggMagnus fundersamt.
”A, jag hänger med dig.” säger jag.
”Okäj, ni gå´, vi ta taxe, e bli la Bra.” säger Kungen och viftar till sig en Merca.
 
Så står vi ensamma där. Campingen är ditåt. Check. Jag har ingen aning om vart vi är på väg utan SnyggMagnus får agera spårhund. Själv släpper jag taget och bara hänger med och njuter av folkmassorna och stämningen. Vi går över en gata och det börjar krylla av extremt många Soca Warriors som är benämningen på Trinidad&Tobagos fans. Tränger oss in i folkmassan och det visar sig att en konsert pågår bredvid oss.

Jag går före eftersom jag är bra på att tränga mig i folkmassor och få det att se oskyldigt ut. Tittar efter skägget och ser han ingenstans, han är borta och jag vänder tillbaka för att hitta honom. Han dansar i folkmassan samtidigt som han försöker filma mot scenen med sin kameramobil. Jag rycks med framför dom som uppträder och plötsligt firar vi en vunnen poäng från svenskarna.
Tillsammans med Öborna från karibiska havet.
 
En bild med min kamera vars batteri hade återhämtat sig lite:  

 
 
Stämningen är på topp och jag vänder mig om med ryggen mot scenen. Ser en välsvarvad Soca Warrior-brud framför mig som vänder ryggen mot mig och putar med rumpan. Helt oväntat trycker hon upp pumpan mot mitt skrev, börjar vicka på den och jag gör allt för att hänga med. Hann tänka att hennes hårda muskulösa röv putade ut onormalt mycket från hennes kropp innan hon drog in överväxeln. Hon vickade rumpan på ett sätt som.. jaaa? På ett sätt som jag kommer att berätta för barnbarnen om. Jag var alldeles för skandinavisk för att ha en chans att hänga med. Hennes sittattrapp levde sitt eget liv i en hastighet som bara kan vara tillåten på Autobahn.
 
Detta gjorde såklart också att det började rycka till i baguetten och jag försökte gnida den mot hennes grymma rrröö-tills jag såg en snubbe en till två meter framför henne. Han stod helt still, svepte över henne skitsurt med sin mördande blick, från lilltån och upp till axlarna. För att sen återgå till dom nedre, mer roterande nivåerna på hennes kropp. Där mitt skrev förenades med hennes stenhårda rumpa.
 
”Boyfriend alert!” tänkte jag och drog undan mitt skrev och vände mig om.
 
Ingenting hände, mig. Men hon lär vid skrivande stund (28:e juli) flyta någonstans i karibiska havet i flera stycken svarta sopsäckar.
 
Efter att bandet gått av scenen fortsatte vi gå nerför gatan. Gatan kryllade av Soca Warriors och vi pratade med en hel del av dom. Bl a två killar i 25-års åldern som insisterade på att det här var ingenting.
”I februari har vi våran festival på Trinidad&Tobago och festen där pågår i två veckor. Och varje dag är värre än det här. Dag och natt dansar och festar vi på stränderna.”
 
Livet i Sverige kan vara så jävla tråkigt.
 
Nästa anhalt var tio meter bort. SnyggMagnus ville byta huvudbonad med en något (syns inte på bilden men han var det) fjollig T&T-snubbe.

Direkt efter den här bilden lyses bådas ansikte upp av ett starkt ljus och jag, som står lite mer åt vänster efter att bilden tagits undrar ”Vad fan är det som händer?”
Då ser jag en mikrofon tryckas upp i munnen på IndianMagnus.
”Trinidad TV! May we ask some questions?” hör vi en kvinnlig röst.
”Aah schuuuuure!” svarar FylleMagnus och intervjun är igång.

Efter ett par frågor avbryts den oväntat av en korkad tysk brud som korsar kamerans synfält och drar med sig sladden mellan micken och kameran. Detta har till följd att mikrofonen rycks ur intervjubrudens grepp tillsammans med fattningen och hon skäller ut tyskan efter noter. Förmodligen till deras nationalsång. För att direkt efter det med mikrofonen mot munnen och blicken mot kameran ta upp arbetet med ett bländande leende.

Psyyyyyychobitch tänker jag.
 
Som nyblivna TV-kändisar (ok, han är kändisen, jag är hans gold digger) drar vi vidare till en pub och tänkte ta varsin öl.

Inne på puben blir jag genast stoppad av en sittande svensk som pekar på mig:
”Det är ju Du!”
”I Know.” tänker jag. ”Vem fan är du?” tänker jag vidare men känner inte igen han.
”Men det är ju duuu!” insisterar han och fortsätter: ”Från Stadion!” och först då klickar det.
I bloggen ”Zlatan, Aset och Matchen” där jag trånar efter Emma Andersson och spyr galla över Carola på stadion så hade jag den här snubben sittandes höger om mig. Han ville att jag mailade bilderna jag tog på landslaget till honom.

Och nu träffar jag honom i Dortmund. Sjukt vilken liten värld det här är.

Efter att ha vimlat på bakgatorna till festcentret i stan, och efter att ha pratat med tre Halmstadbor, med en delegation från Assyriska FF (Södertäljes fotbollslag #1) och med en bil full med relativt nyktra fotbollsfans med (av mig) bortglömda landslagssympatier, så hamnade vi på The Village igen. Den här natten var det dock ”Gangsta Night” till skillnad mot kvällen innan. Bara en massa afroamerikaner eller vad man ska kalla dom för att vara politiskt korrekt i två sekunder.

Hör ni? Jag, politiskt korrekt! Visserligen i två sekunder eller nåt men där har ni iaf.
Kvoten är fylld för i år.
 
Afroamerikanerna pratade tyska så man behövde inte smacka med tungan mot gommen upprepade gånger om man skulle fått för sig att kommunicera med dom.
Vi gjorde inte det eftersom vår tyska fortfarande var så hejdlöst dålig efter två dagars tysklandsvistelse så istället letade vi upp kjoltyg så vi kunde ha lite kul..
 
Paul och hans posse var från Skottland och vissa av dom kutade runt i kiltar. Precis vad vi letade efter tydligen! Hm. ? 
 

 
Utan att gå in på för mycket detaljer så diskuterade vi bl a Skottlands ickechanser i VM och Kiltar. Värstingkiltarna kan kosta uppemot fyra lax enligt vår skotske vän. Dom mest värdefulla ärver man från sina nydöda släktingar. Tres Bien! Efter en längre tids stilla funderande ställde jag frågan som jag visste ni läsare ville ha svaret på:
”Do you.. guys…” pausar jag och pekar ner mot hans paket: ”…wear anything underneath?”
”Naaahh.. Wee´ beer nejkked. Däts hau´ju wea´a kil´!” säger han och för en sekund tror jag att jag är med i ”Trainspotting – Parrt, TTUUU!” (Groundkeeper-Willie-style)
 
Visar sig att dom här jävlarna är helt galna. Var till toaletten för att.. pudra näsan med Paul och det här händer: 
 

 
Paul förklarar via mail efter VM när jag skickade bilderna som vi tagit på oss under kvällen:
 
“Hilarious!  Especially the one of me peeing in the garbage bucket!  Just trying to do my part to keep Germany clean and beautiful!!!  ;~)
Had a memorable World Cup - that night was a total blast!!!  The train to Stuttgart the next day almost killed me.
cheers - Paul (back in Vancouver)”
 
Vilka andra bilder skickade jag? Well, Paul ville låna min kameramobil och tog den här smygbilden på sin polare:

 
Om ni inte ser vad det är så kan jag avslöja att han riktade kameran uppåt, under polarens kilt.
Kompis!

”Aaaaww Breelleännt! Ja´hhaffta sännd it to mee!” skrek Paul ut i extas när han såg kombinationen av fettvalkar, svett och rövpäls i min mobil.

Paul föreslår att vi byter ställe så vi drar mot utgången. Jag betalar för det jag druckit för och SnyggMagnus, som inte är så snygg för tillfället, börjar leta efter sin.. priskarta. Det dom klipper när man köpt en dricka.



Han hittar inte den. Den är borta. Försvunnen. Nej, ordet som passar här bäst är väl "bortsupen".

”Ok? Vad ska dom svarta biffarna göra nu då?” tänkte jag. Frågade lite försiktigt en av dom.
”He has to pay for the lost card.”
”Uuuh.. How much?”
”45 Euro.”
Han har alldeles säkert inte druckit för så mycket men vafan, jag måste få ut han så jag halade fram en 50-sedel och drog ut han därifrån. 
 
Paul drar oss till nästa ställe. Klockan börjar bli runt två på natten och vi dansar järnet på det andra stället. Kommer bara ihåg sporadiska saker som att: 
 
* Vi dansar hur länge som helst.
* Dom spelar en Prodigy-låt som vi blir helt galna över. Förmodligen var det ”Breathe”, ”Narayan”, ”Mindfields” eller ”Smack my Bitch Up” från den excellenta ”Fat of the Land”.
* Båda utvecklar pungskav.
* Jag röker. Två cigaretter. Vilket är jävligt mycket för en som inte röker. Är för full för att inse att jag kommer bränna fingrarna om jag inte kastar fimpen innan det är för sent.
* Jag bränner fingrarna två gånger.
* Magnus lånar ut sin fula struthatt till en brud på dansgolvet som behåller den utan att vi märker något… ? 
 
En bild från dansgolvet som jag tog med min kamera vars batteri hade återhämtat sig lite:
(Thank god it did, årets bild ju tillsammans med bruden som åt korv... ...på sitt sätt)

Rätta mig om jag har fel men det ser ut som om Snopptorps Särskola är i Tyskland på klassresa och efterfestar till matchen.

Vi lämnar som sagt stället utan hatten precis som man kan bevittna på följande bild tagen klockan 05:02. Hatten är borta men SuperMagnus har dock kvar sin Sverigeflagga som mantel. Den lyckades han inte supa bort under hela resan kan jag redan nu avslöja. 
 

 

Vi går vidare, dock mer besvärat än tidigare på grund av vårt synkroniserade pungskav. För en outsider kanske det skulle kunna se ut som att vi hade fått dildos intryckta djupt upp i... ja.
Och så hade dom sytt igen skitan.
 
Men så var icke fallet. Vi hade bara grym pungskav av att ha ägt dansgolvet i ett par timmar.
 
Efter ett spontanbesök in på ett café som fortfarande hade öppet, och pratat med argentinare och en nästan aggressiv brasilianare, var jag så hungrig att jag krävde att få äta på McD. SnyggMagnus gick med på det och somnade direkt vid bordet medans jag beställde. Efter ett tag sätter sig en svensk supporter vid vårt bord. Min trötte sidekick vaknar och börjar konversera med den smått nervöse snubben men det hör jag inget av. Det enda jag hör är det broskliknande ljudet av hur min käke hårt jobbandes maler ner världens nästgodaste hamburgare. Detta till insikten att mina tänder glider genom en perfekt blandning av konsistens, smak och tuggmotstånd.
Mmmm.. Big Mac.

När jag håller på och avslutar burgaren lyssnar jag sporadiskt på den nervöse och hör väsentliga saker (för min fortsatta överlevnad) som:
”…så jag pratade med en polsk brud...”
”…så hennes hallick ska leta upp mig och spöa mig”
 
”Hm, det här låter som en snubbe som man vill umgås med just nu.” tänkte jag. När vi kommer ut från den skotske restaurangen pekar han åt vänster och vi blickar ditåt.
”Där är hon! Snackar med dom där snubbarna.” säger han och pekar tjugo meter bort. Fyra killar pratar med en brud och vänder nästan direkt blickarna mot oss.
 
”Fuck this om det här stämmer!” tänker jag och rycker i SnyggMagnus arm och väser:
”Vi tar taxi, NU!”

Vi hoppade av taxin utanför campingen och gick väldigt försiktigt och besvärat. Dom vid vakten måste ha tänkt att vi blivit rövknullade av tyska läderbögar och tittade på sina armbandsur vars visare pekade på 08:00.
”Guten morgen!” ropar dom glatt när vi går förbi dom.
”Nein, morgen! Nicht gut. Just morgen!” ropar jag tillbaka till deras förtjusta garv och dom måste ha tänkt:
”Japp. Alldeles säkert rövknullade.”



Nästa dag:
http://colinzeal.blogg.se/2006/december/forsta-dagen-i-hamburg-dag.html

Äntligen. Tolv timmar försent kommer bloggen. Det strulade till med blogg.se som ville publicera hela bloggen och dess stycken i olika fontstorlekar och allt annat roligt den hittade på. Funkar tydligen inte att kopiera och klistra direkt från Word om inte källan är ok formatmässigt.

Så, här är den nu iaf. Snygg, och korrekt. Och klar. Resterande dagar och nätter kommer så småningom. Flat Out 2 har ju släppts. Kul för mig. Tråkigt för er. Tihi.



Här kommer rapporten om min VM-resa tillsammans med fyra andra sköna personligheter. Vilka var dom? Läs min presentation av dom i bloggen ”Zlatan, Aset och Matchen”.
http://colinzeal.blogg.se/2006/june/zlatan-aset-och-matchen.html

SÅ! Hoppar direkt till dag/natt tre då dom två första dagarna bestod i princip bara av transport. Transport. Traaaansport. Autobahn. Och transport. I 100km/h. Hur kul är DET att tänka tillbaka på när man färdas på Autobahn i svenska hastigheter och husbilen håller på och välter av tryckvågen så fort en Fiat Pinto viner förbi i 160?

FF!
(=Fast (Fucking) Forward.)

Två dagar efter att vi åkt från Södertälje anländer vi på fredagseftermiddagen till vår campingplats i stekheta Dortmund. Brännhet sol gassade på från klarblå himmel. Vi eskorteras av den sönderfrästa skära grisen till vår plats och han placerar oss optimalt på campingen genom att stoppa oss i en ultracool ”Top Gun”-pose:



Efter att vi landat så drar vi ut på stan för att känna av VM-stämningen. Vi äter schnitzel (som så många andra gånger under resan) på en restaurang med typ söderhavstema. Den tesen har  jag då dom hade rikligt med sand utspridd på golvet precis överallt i lokalen.
Och schnitzel då man inte vågar beställa nåt man inte förstår i skrift. Tyska liknar inget språk som man känner igen så då är det svårt att klura ut vad orden i menyn betyder. Och chansa mitt i vrålhungern på nåt som heter ”Schopfrauleiz mit pommes” är inte att tänka på. Skräcken vore om man får två kokta tjurögon bredvid lite pommes på tallriken.
Punkterar man ögat så sjunker den ihop och pommesen blir blöta av den grå ögonvätskan som runnit ut.

Ew.

Så Schnitzel it was. Lots of.



Foto från restaurangen där Laa-hur-sch relativt motvilligt ställer upp och tar gruppfoto på brudarna vid bordet snett bakom oss. I förgrunden ner till vänster ser man hur Kungen statuerar exempel för oss återstående dödliga i konsten hur man ser djupt ner i ölglaset, en lärdom som vi sen drog stor nytta av under resten av resan.

Efter det drar vi till torget ”Alte Markt” där vi ska samlas följande dag inför matchen mot Trinidad&Tobago. Det är fest och det kryllar av gulklädda precis överallt. Öl säljes till priset av 25 kr muggen i en mängd som Estonia skulle kunna sjunka i igen. Dom svenska fansen sjunger Markoolios ”In med bollen i Mål” och Zlatanlåten bl a för att sen köra igång med ”ANDRA SIDAN ÄR NI KLARA??!?” till en svensk grupp längre bort som omedelbart svarar med: ”JAJAMENSAN FATTAS BARA!” vilket besvaras med applåder och hurrarop.

Skulle svaret vara tamt så buas det från första gruppen och en röststarkare och mer bastant ”ANDRA SIDAN ÄR NI KLARA??!?” ropas ut. Det andra svaret brukar alltid vara mycket starkare så dom får applåder för det lyckade returmötet.

Stämningen vid ett av öltälten på ”Alte Markt” i Dortmund vid 23:19 den 9/6-06:
 


Annars var den här populär som allsångslåt:
(Till tonerna av låten "Quantanamera", eller "Fantanamera" från Fantareklamen)

”Det finns ba´ en Henke Larsson,
Finns ba en Henke Larsson
En Henke Laaaarsssoooon,
Det finns ba en Henke Larsson!”

Svenskar var inte dom enda som var där utan det syntes tyskar och italienare också. Jag såg till att prata så mycket man hann med alla möjliga nationaliteter om deras lags chanser i VM och VM i allmänhet. Undrade självklart vad dom visste och trodde om svenska  landslaget också.

Med varsin öl i näven minglade jag och SnyggMagnus och började prata med en übersnygg tyska. Hon var lätt den nästsnyggaste jag såg på hela resan. Kommer inte ihåg i detalj vad vi pratade om förutom att hon kom från öster om Dortmund och att hon kallade sig för ”Sahnetorte” på nätet.

”What does that mean?” frågade vi henne.
”Well uhh, sahne… That´s the…” börjar hon trevande med halvdan engelska och pekar på sitt öga.
”..the white in your eye… ok?” frågar hon och tittar på oss.
Vi nickar koncentrerat och hon fortsätter:
”…you take that, and then you make a cake out of it.”
…?
Här tittar jag och SnyggMagnus på varandra och tänker samtidigt:
”Fucked up.”

Träffar på Laa-hur-sch och Bajaren som försvinner för att beställa varsin Gin&Tonic.
Vi väntar på dom men dom kommer inte tillbaka (drog visst till campingen) så vi börjar traska vidare mot folkmassan.

Efter att ha minglat lite till med andra VM-turister så tröttnar Kungen och tar ensam taxi till campingen. Han har ändå jobbat i två dagar under vår resa ner till Tyskland. Uppkopplad på Internet har han svarat på runt trettio mail per dag, och varit delaktig i ca åttio samtal per dag. Detta på hans semester. Så fort han la på ett samtal så hade han två-tre missade samtal och ett mess att svara på. (!!!)
”På semester!” var hans vanligaste sätt att svara i telefonen. Sen muttrade han att ”Ingen respekterar att man har semester”.
Första dagen, första timman skrattade vi åt det men sen började det likna en fars och vi började tycka synd om honom.. För att sen inse att killen har otroligt mycket ansvar vilket i sin tur lär generera en hel del stålars ner i hans ficka.. Hans svarta Mastercard bekräftade det.
Så det blev taxi för hans del som sagt.

SnyggMagnus blir nödig och bestämmer sig för att lätta på trycket mot väggen på en restaurang. Mitt i Dortmund. Detta noteras av en snaggad Herr Polizei som säger nåt aggressivt på tyska. Jag rycker in för att dra bort uppmärksamheten från eventuella böter för SnyggMagnus väggduttande ollon och frågar:
"Do you have any good tips for some parties?"
"What kainda paatee yuu lookin fåå?" frågar han på sin fulengelska.
"Well, what kind of parties do you have?"
"Aa yuu lokin få gööls? Åll gööls? Jang gööls?"
...
Va? Seriöst? Vill han helt seriöst tipsa om småflickor?
"Young girls." svarar jag för att kolla vad som kan hända.
"Well den yuu häff to go to Haubenstrafen Strasse än den yu tejk left äftä handred miites änd den yuu paatee." avslutar han och nickar.
Småchockad över ”hjälpen” klämmer jag ur mig "Thank you!" och ger tummen upp.

Tyska polisen tipsar alltså om vart man hittar unga brudar att ha kul med.

WHAT?

Klockan är efter midnatt och Polen har förlorat sin första match i turneringen mot Ecuador. Vi vandrar vidare och hittar två polska brudar som vi börjar prata med.  

 
  

Vi frågar bl a om vart man kan festa. Unisont hör vi ”The Village”.
”But you have to be dressed up. Nice shoes and all.” säger en av dom.
Jag sneglar på mina lätt håriga tår som sticker fram ur mina sandaler och undrar om inte sverigetröjan är lite stil trots allt. ”För mycket öl” när jag tänker efter på det såhär i efterhand.
Vi pratar vidare med dom tills två polska killar dyker upp med en stor polsk flagga.
SnyggMagnus drar mig därifrån med orden:
”Dom där två är riktigt jävla sura och irriterade. Vi drar NU.”
Märkte ingenting men tackar för hans vänlighet att dra mig ur livsfarliga situationer.

Vart var du förra hösten?

Traskar fram på en gata och spanar in folk när jag ser en diskret skylt på en fasad:
”THE VILLAGE”
"Där är ju Village." säger jag till SnyggMagnus och pekar mot skylten.
”Ska vi in eller?”
”Vi testar.”

Två stora tyska (?) negrer släpper in oss. Vi betalar ingenting vid inträdet men vi får två stycken, vad man skulle kunna kalla för, ”priskartor” med oss istället.
En lapp med en massa belopp på baksidan.
What?
Hajar ingenting. Istället drar vi till en av dom fem barerna och jag beställer en ”White Russian” men det är som att prata finska baklänges i slow-motion med tyskarna. Hon vet inte vad jag pratar om.
”Kahlua? Vodka? Milk?”
”I go check” säger snyggot och drar iväg. Hur i helvete kan man inte veta vad en ”White Russian” är för nåt? Vågar man beställa en ”Bloody Mary”? Vad är det för FEL på det här folket?
Hon kommer tillbaka efter ett tag med nåt som liknar en WR förutom att det är två körsbär i.
Vafan?
Får duga tänker jag. Den visade sig vara perfekt. Försöker betala men bruden vägrar ta emot pengar.
”Så jävla snygg är jag inte” tänker jag men tackar gud för att han är så snäll mot mig, trots att jag inte tror på honom.
”Entrance card!” skriker hon genom den tyska technomusiken.
Huh? Vadå? Priskartan? Drar fram den och ger den till henne. Då klipper hon den likt en tågkonduktör vid rätt pris.



Dom använder alltså klippkort på krogen. När man sen ska ut från krogen så ska man visst betala en klumpsumma för vad man har druckit. Fullständigt megafarligt ekonomisk för en finne som mig. SnyggMagnus skakar också på huvudet åt systemet. Tyska befolkningen blir rövknullade än en gång.

 Flera gånger under kvällen kom det fram tyskar till oss som sjöng:
”I love you ich liebe dich, Zlatan Ibrahimovic!”
Och jag menar i plural. Bara att skåla och undra hur den låten har letat sig till Tyskland. Den där skitungen kommer ju bli snorrik på den där låten. Vad gjorde jag när jag var 6 år? Upptäckte min penis förmodligen. Det blev jag fan inte rik på.

Vi sätter oss och det kommer fram tyskar lite då och då som ska snacka fotboll. Inte mig emot som den fotbollsdåren jag är.
”Why isn´t Kallstrååm in the team?” frågar en.
”Because Lagerbäck has a different way of thinking football. He prefers Taco-Anders because he scored a brilliant goal against Argentina four years ago.”
”Taco-Who?” undrar tysken och ser ut att ha blivit bortfintad till söder om ekvatorn.
”He is on the cover of every tacosnack you buy in Sweden. That´s a reason not to buy one.. Nevermind.”
”Kaallstrååm is brilliant! He rules in Pro Evo!”

Efter det kommer det fram två tyskar som sjunger:
”I love you ich liebe dich, Zlatan Ibrahimovic!”
 
Plötsligt sitter en yngre finskpratande kille bredvid mig.

Han i förgrunden då. Medans du ögar bilden så spana in tysken med den mörka keppan i bakgrunden. Ironiskt nog så tack vare hans magic finger så finns det nu ca hundra brudar i Sverige (=mina bloggstalkers) som INTE vill ha sex med honom. D´OH HIM!
Helt klart största klanten i Tyskland sommaren 2006 efter Teddy Lucic och den där domaren (Graham Poll?) som gav tre gula kort till en och samma snubbe.
Två gula renderar i ett rött kort, lika med utvisning. Tre gula renderar en idiotstämpel. Detta för info till er som inte är så insatta men ack så intresserade av fotbollsregler. När jag ändå är i farten så måste jag erkänna att jag blir ju lite sugen på att förklara den nya offsideregeln och skillnad mot den gamla för er tjejer… men jag tror jag hoppar det.

Eller?

Iaf så surrar jag med den unga finnen tills han presenterar sig som ”Joel Harkimo” och inväntar min reaktion.
”…Harkimo?” frågar jag och ger en menande frågeblick.
”Kyllä.” bekräftar han.
Armbågar direkt SnyggMagnus och verbaliserar när jag fått hans sliriga blick att fokusera på mig:
”Sonen till Harkimo sitter bredvid mig!”
”Vaaaaa?” undrar han släpigt med en tom blick.
”Hjallis Harkimo!” försöker jag med som om det skulle få honom att hänga med.
Ingenting. Samma tomma blick.

Happ.

Nu är det ingen annan som hänger med heller va?

Presentation.
Hjallis Harkimo är en storentreprenör i Finland. Han byggde bl a Hartwall Arena i Helsingfors för nåt år sen. Hockeyarenan där Sverige vände ett 5-1 underläge till vinst mot Finland i Ispucks-VM för några år sen. Han är också snubben som köpte svenska hockeylaget AIK och körde dom raka vägen ner från Elitserien till dom lägre divisionerna där dom fortfarande harvar efter några år. Sen lämnade han skeppet bredvid Titanic. Hurra! Sånt värmer mitt aphjärta! Det ska han ha cred för tycker jag. Tackade Joel för det också om jag inte missminner mig men han såg nog mest frågande ut. I Finland är Hjallis General Manager för Helsingforslaget ”Jokerit” där Joel upptar en plats i juniorlaget.

Hockeylagets logga, tatuerad på 16-åringen. Dåre.

Fler Tyskar dyker upp och vill prata med oss. Dom önskar oss all lycka i den avslutande gruppspelsmatchen mot England och hoppas vi spöar dom. England är ett av deras tre ärkerivaler. Om inte den värsta före Holland och Polen.

Efter några timmar drar vi hemåt och gör en pitstop på McDonalds vid HaubtBahnhof (Centralstationen).
På väg därifrån får jag med mig en tysk flagga av någon tysk brud som jag viftar på på väg hem.
”Vänta nu Magnus,” stannar jag och ställer frågan:
”Vet du vart vi ska?”
”Jarå! Raka vägen ditåt, 3km.” säger han och pekar med hela handen uppför gatan.
”Jä rajt!” tänker jag och tänker vidare att han har druckit tillräckligt.
”Hur vet du det? Vad är sannolikheten att vi ska gå 3km åt ett håll så är vi hemma på campingen sen?” ifrågasätter jag honom efter ett tag.
”Men jaaa.”
?!?!
”Äh, visst. Kan ju bara bli bloggmaterial” tänkte jag och följde efter honom raka vägen uppför en stor gata. Den som förresten var ”horgatan” i aftonbladet två dagar senare när ”svenska fans tröstade sig med horor efter oavgjort mot Trinidad&Tobago”:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,839826,00.html
 
Men alla fall. Vi skulle hem.

Efter att ha fyllesnackat och vinglat relativt rakt åt ”rätt håll” stannar Magnus. Han tycker vi ska tanka på med vätska.
”Vart då?” frågar jag och slår ur armarna frågande. Klockan är fem på morgonen. Vad fan är öppet då? tänker jag vidare.
”Här.” säger han och sträcker armen mot en dörr. Han trycker in dörren och kliver in i en fullsatt tysk pub.
WHAT? Fucking Twilight Zone för fan. Ok, visst, det är tidig lördag morgon nu men vafan? Sover inte folk öht? Skitmycket folk på puben och ingen är på väg hem direkt vad det såg ut som. Vi ställer oss vid närmaste hörnet vid bardisken och beställer två kalla.
SnyggMagnus börjar snacka med en lång tysk och jag i min tur snackar med en snubbe som skulle kunna vara en tysk variant av Janne ”Loffe” Carlsson.
Notera hans välpolerade feminine vän till höger som ser ut att bära sina mantits med stolthet.

Ok, glöm han nu. Har själv försökt ett bra tag.
 
Janne ”Loffe” Fromholtz frågar om vi är svenskar. Tydligen var inte våra gula sverigetröjor skrikiga nog verkar det som. Sen undrar han om vi skulle på matchen senare samma dag?
”Jarå.” svarar jag.
”Den joo mast gåu dätt vejj!” säger han på knagglig engelska och tycker vi ska gå tillbaka mot McD och centrum.
”Dätts weer de swiids aar.”
”Yes, but first we have to go to the camping to get some sleep before the game.”
”No, juu gou dätt vejj to di ariina” säger han och viftar med hela armen.
”No, the camping is that way” pekar jag åt andra hållet.
”No, dätt vejj!! Juu mast gou. De schweden ist dätt vej.” tjatar han.

”Killen går inte prata med” tänker jag och tar en klunk öl.
Sen börjar han snegla surt på min tyska flagga som jag har med mig. Tycker inte jag ska håna Tyskland med att bära den.

Dags att dra!

Men nä, Magnus ragg ska hänga med oss.
”Ajj will tejk yoo deer.” svarar tvåmeterstysken.
”The camping is that way, we can find our way.” upplyser SnyggMagnus honom.
”No no, juu kamm wid mii” säger han och lockar till oss med sina förförande armrörelser.
SnyggMagnus tittar frågande på mig och jag bara rycker på axlarna och vi börjar följa efter honom.. Lite på avstånd.
”Juu kamm!” uppmanar han oss och viftar med armen.
Vart då? Vadå? Vart ska han ta oss? ”Överraskning”? The realm of pain? Analvåldtäkt? Vill inte veta. ”SnyggMagnus ragg, hans torra spruckna ringmuskel.” tänker jag och ser till att gå ett par meter efter SnyggMagnus ifall något ”oväntat” händer.

Först går tvåmeterstysken åt rätt håll, men sen tar han höger. In på en tvärgata. Det här är fortfarande centrala Dortmund så det är hus överallt utan en enda Hagapark i sikte.
”Tänk om han lyckas lura oss i en lokal där fem stora negrer väntar på oss?” säger jag till SnyggMagnus på svenska med lite lägre volym så tysken inte hör.
”Mmm.. nä, det tror jag inte..” svarar han.
Nä, det tror jag inte heller egentligen heller men TÄNK OM?!
Seriöst!

”Hostel, Magnus.” påminner jag om filmen. Filmen gick ut på att utländska turister lurades in i situationer där dom kidnappades och exponerades som tortyroffer för folk som betalade dyrt för den tjänsten.
”Jaaa..” säger med viss eftertanke och undrar vidare:
”Vad fan ska vi göra då?”
”…vi vänder och kutar iväg?” föreslår jag och väntar bara på ett klartecken. Märker att det rycker i hans springa-som-en-etiopier-nerv men inget händer.. Han litar uppenbarligen på en tysk. Sist man gjorde det så slutade det hela med ett världskrig och döingar i miljontals miljarder. ..-s biljarder.

Tvåmeterstysken svänger åt vänster och tar oss åt rätt håll igen. Campingen. Förutsatt att min nyblivna överåriga nazijugend till vän hade rätt om campingens läge.
 
Efter att ha sicksackat lite till kommer vi till ett bostadsområde med en massa fyravåningshus med tyska flaggor hängandes från flera balkonger.
”Hmm.. Tysk patriotism.. Creepy.” tänkte jag och tänker tillbaka på miljoner tyskar som i perfekta kolonner och rader marscherar inför en stolt Führer.
Plötsligt stannar tvåmeterstysken och pekar mot en av balkongerna:
”Dätts weer maj vaiff än kids liw.”
Va? Bara dom eller? Vart bor han då? Skitsamma. Skiter i det. Ge mig campingen!
Vi kommer till en passage genom en byggnad och på andra sidan ser jag en gata som jag känner igen. Det är femtio meter till campingen. Grymt! Säng! Sova! Wow! Underbart! Ända in i kaklet! Men…

Snubbarna verkade ha bondat under vår färd och ska börja pladdra helt plötsligt? Ok, det verkar onekligen som att det var tvåmeterstysken som skulle förklara nåt i fyllan för SnyggMagnus som i sin tur lyssnade tappert.

Oantastade anländer vi tillslut till campingen, siktar oss in mot husbilen och rycker upp dörren. Bajaren som sover närmast dörren direkt upp till höger ovanför cockpiten vaknar till och kisar mot sin klocka:
”Sex på morgonen? Vart fan har ni varit?” frågan han med rosslig röst helt nyvaken.
Vi fyllepladdrar i mun på varandra över allt som hänt och Bajaren vänder ointresserat ryggen mot oss och mumlar:
”Cabin crew ready, boarding complete” och somnar med huvudet mot kudden.


Läs nästa dag här:
http://colinzeal.blogg.se/2006/august/vm2006-dag-4-matchdag-forfest.html