En döende morsa i all ära men, med mig själv med smärta i alla leder, (plus hosta, snorig, hängig, ont i huvudet osv) så kan jag med all säkerhet säga att det är jag som sköter döendet i den här familjen..

Ett ex sa en gång att killar/män är det ynkligaste som finns. Hon syftade på sin pappa i första hand. Men jag kan med gott samvete säga att jag känner mig ynkligare än en enbent hundvalp just nu.

PS Morsan kommer klara sig a-ok utan operation vad det verkar som. Tack för alla lyckönskningar. Det värmer.

Martindahl skadad av blixtnedslag

Sen förra trancekryssningen mitt i maj har jag, vid varje tillfälle vi pratats vid, frågat cosnus om hon inte ville hänga med på nästa kryssning. Har försökt övertala henne vid varje gång och ogång. Med Özgur Can, Matthew Dekay, Markus Schultz och Armin Van Buuren bl a så kunde det inte bli fel. Vi båda älskar dom tre förstnämnda. Den sista är bra och framförallt "STOR" i världen så att säga. Men han ska ha gått ner sig lite enligt "dom som vet". Själv tycker jag att han alltid varit snäppet överskattad.. För polerat, intetsägande och snällt för att klicka hos mig.

Men ingen regel utan undantag som man säger. Hans låt "Zocalo" (som jag länkat till någon gång tidigare i min blogg) som han spånade fram ihop med Gabriel&Dresden är helt fantastiskt wünderbar.

Här är låten igen:
ftp://abpg:[email protected]/mov/armin_van_buuren_ft._gabriel_and_dresden_-_zocalo.mp3
Fast, den är nog underbart bäst bara för att Gabriel&Dresden har blandat sig in i låten.

Lyssna bara på det här t ex:



(Gabriel & Dresden "Tracking Treasure Down", leta gärna upp den åtta minuter långa mp3-versionen och njut.)

Ajuste, cosnus, hon tackade ja till kryssningen redan innan jag frågade första gången. Trots detta ställde jag om samma fråga till henne gång på gång, och sist när jag kramade henne precis innan när hon skulle stiga på tåget tillbaka till Göteborg. Ska fortsätta fråga henne tills.. ja. JAG blir less på frågan. Och det kan ju ta sin tid.
Detta mina vänner, detta kallas för humor.

Andra små-anekdoter från kryssningen.

"Middagen, dag 1"
Vi sitter och äter middag i terminalen för att eliminera en måltid på båten. Detta för att hinna till tax-freen så fort som möjligt innan den "stora massan" invaderar den. Förra kryssen hade vi ett helvete i butiken. Alla skulle dit samtidigt och det var halvtimmes köande utanför butiken och köerna inne var lika långa som sträckan Stockholm-Åbo trots att alla kassor var bemannade.
Så vi äter i terminalen och då berättar SnyggMagnus:

"Innan jag drog hit så påminde Helena mig, "Magnus, Niko får knulla, inte du!" hahaha!! Ba what?" säger han och garvar ikapp med oss.
Jag vänder mig mot cosnus som sitter bredvid mig, pekar mot henne och imiterar "Nelson" ur The Simpsons:
"Haaa-haaaa!"

Ännu mer garv.

Sen påpekar jag att det är taskigt av hans flickvän att förbjuda cosnus hypotetiska knullande ombord.
Men om du bara ligger still så klarar du dig juridiskt från definitionen "att knulla"
Inga motjuck eller nåt sånt så borde du klara dig." säger jag och fyller käften med halvljum pytt i panna.

"Dagens färg:"
Grön. Helst i nyansen, "laser".

"Knark-alert!"
På väg ombord efter att dom scannat på biljetterna med en avläsare så tar kön stopp.
Det visar sig att polisen har tagit dit en knarkhund. Såg ut som en cocker-spaniel och den skulle sniffa på allt och alla.
Hunden reagerar på en tjej precis framför oss och försöker våldföra sig på hennes fot. Polisen drar in henne direkt. Hunden sniffade aldrig på mig och jag fortsatte förbi runt hörnet där tjejens polare stod och väntade nervöst. Oklart om hon kom med på kryssningen.
Tror det då hon säkert bara utsatt sina kläder för en viss rökdoft.

"Bråk."
Bland det roligaste med dom här kryssningarna är hyttminglandet. Man går runt i hyttgångarna och bara njuter av stämningen innan "dom Stora" går på en av dom två stora dansgolven. Stämningen skapas av att folk i alla hytter sitter och förfestar. Folk tar med sig bergsprängare, bärbara datorer, mixerbord, skivspelare, gigantiska högtalare, ljusriggar, strobljus, rökmaskiner och ett jävla glatt humör. Nio av tio hyttdörrar står öppna och det är bara att kliva in så känner man sig välkommen. Om det inte är så att det redan är en massa människor utanför en hytt och dansar järnet.
 
Det är fest precis överallt.
 
Förutom på ett ställe under första dagen. Det såg ut att vara bråk. När jag väl närmar mig hytten så frågar jag en tjej vad som hänt samtidigt som jag ser en kille bända upp armen på en annan snubbe som ligger på mage, precis som om hans arm var en hävstång.
"Nä han bara kliver in och ska börja mucka gräl utan någon som helst anledning."
"Känner ni han?" frågar jag vidare och fortsätter några steg från hytten tillsammans med henne.
"Aldrig sett honom" svarar hon samtidigt som vi ser hur den sura snubben lyfter, den numera helt synes döde bråkstaken, ut ur hytten. Han tar tag i hans ben och lyfter upp honom raklång så hela hans vikt vilar på hans huvud och nacke och vrider han bortåt ut mot korridoren. Hans huvud vrids undan som på en trasdocka och ser nästan ut att vara lös. Detta såg väldigt obehagligt ut och cosnus som står bredvid mig vänder bort blicken och ger ett läte som bara kan tolkas som att hon inte.. blev pilsk iaf. Hon lät väldigt äcklad.
"Vi har larmat så vakten är på väg" fortsätter tjejen.
"Bra.." säger jag tittar och på den nästan döda snubben vars t-shirt nästan har åkt upp i armhålorna och fortsätter:
"...då kan vakterna raka ryggen på han direkt. Det är nästan kriminellt att ha så hårig rygg."

"Mackan och Steve"
Vi dansar på Panorama Floor tills dom stänger vid 06:00 och drar därefter ner till cafeterian för att äta varsin räkmacka. Cosnus hade en intressant taktik när hon åt sin macka. Jag var för full för att notera det så jag går enbart efter hennes bekännelse.
Hon spred (ofrivilligt) räkorna från räkmackan ut på bordet och åt varje räka var för sig..
"Jag var för full" gnäller hon till mig när jag frågar varför hon gjorde så.
Mitt under allt dyker självaste http://www.liquidsunset.org/ / http://tranceaddict.se -kändisen Steve upp och hälsar på mig. Vi pratade lite smått under förra resan och under Cosmic Gate på GK i Juli. Han är känd i den svenska trancescenen först och främst för att ha klippt ihop filmklipp från många olika trancefester som han sedan släppt ut på nätet. Bland annat enligt mig, klassikern med Cosmic Gate.  Från Trance Energy 2003 då. Ta ner det klippet här: http://www.liquidsunset.org/video/video.php?id=21

Steve förklarar att han är smått nervös för han skulle spela för andra gången i sitt liv inom blotta 20 minuter. Detta på "Future Lounge" precis bredvid cafeterian som bara bokar "nya" DJs. Dom får en timme var mellan 06:00 och 12:00.

Vi hade planerat att gå lägga oss efter räkmackan men beslutade oss för att lyssna lite på Steve. Det slutade med att jag dansade mig igenom hela setet för att det var så bra. Grymt drag och bra låtar hela vägen ända till slutet.

SnyggMagnus såg inte så snygg ut när han tio minuter in i setet stod med en Heineken i näven halvt blundandes och fick kroppen att spasmera orytmiskt till musiken.
"Killen är ju helt trasig" tänkte jag och det hela slutade med att han gick och la sig istället. Cosnus hängde med lite senare. Själv var jag till hytten vid 0830 någonting. En hytt där SnyggMagnus snarkningar härskade. Det var nästan så jag såg hans halsmandlar dingla i luften när jag kom in.
Han ursäktade sig dagen efter med:
"Jag tänkte att jag skulle lägga mig på sidan så ni skulle få slippa mina snarkningar men jag hann aldrig innan jag somnade."

"Väckningen"
Morgonen därefter, dvs några timmar senare, vaknar alla samtidigt till grannarna som kör igång lite skön morgonmusik:
Om man ska försöka beskriva det i skrift så borde det låta ungefär såhär:

WEE-WEE-WEE-WEE-BOM-BOM-BOM-BOM !!!

Allt i en ljudvolym precis som om våran hyttdörr var öppen, vilket den självklart inte var.
Sen tillkom också en helvetesröst, precis som ur sista Matrixfilmen, som basunerade ut:

"NUCLEAR REACTOOOR!!"

Om jag inte hade sett att dörren var stängd ut mot korridoren så hade jag lätt kunnat tro att Balrogen från Sagan om Ringen hade öppnat dörren och av någon oförklarlig anledning hade han vrålat det där in i våran hytt.
Alla låg i mörkret helt nyvakna och tänkte:
"Vafaaan?!?!" tills jag och SnyggMagnus samtidigt började asgarva hysteriskt mycket åt hela situationen. Cosnus hajade tillslut det absurda i det hela och började skratta hon med.
 
Senare när helvetesmusiken (Tydligen en DJ/Artist som heter Pavo) tonat ner ett tag så hann jag konstatera högt:
"Skulle kunna funka bra som hissmusik" - Sen körde hela skiten igång igen.

SnyggMagnus flög upp ur sängen och sprang barbröstad iväg med sin digitalkamera. Själv virade jag täcket runt mig och dansade efter honom med kameran i högsta hugg:

Fucking neighbors.

"Armin på Main Floor"
Mellan Özgur Can och Matthew Dekay var vi och fyllde på med både flytande och fast bränsle. Vi drar till Main Floor (det primära dansgolvet) och bevittnar Armin Van Buuren i runt tjugo minuter. Vi försöker dansa men det är ruggigt packat med folk. Riktigt riktigt mycket folk. Ser en väldigt bred och muskulös kille, max 25år, hångla med en fräsch brud framför mig.
"Hon var ju rätt fräsch.. Tursam kille." tänker jag och dansar vidare till tanken att hon måste tända på anabola eller nåt.
Efter någon minut känner jag hur tjejen fingrar på mina fingrar. Själv är jag lite småchockad över fräckheten så jag stelnar till och kollar om killen reagerar på nåt sätt. Jag kommer ju vara lika sönderslagen i en fight som Harry Lockhart (i den excellenta "Kiss Kiss, Bang Bang") om det blir knytnävshångel efter det här.
Efter bara någon sekund tittar killen neråt, mot min hand och då inser jag att det är han som fingrat på mina fingrar. Han har helt enkelt tagit fel på min och tjejens händer och börjar asgarva. Jag låtsas vara kär i han och omfamnar honom med min varma kram och ett:
"Aaaaaaaaaaaaaaaawwww!!!" och pussar honom flera gånger på halsen.
Vi släpper kramen och skrattar järnet och bruden fattar inte ett jota hur hon lyckades förlora sin pingla till mig så fort.

´cause I´m  a fucking babe biatch.
 
Plötsligt tycker jag mig känna igen takten och nyanserna i låten..
"Japp!! Det verkar som... om... det är Zocalo." säger jag fundersamt till cosnus som inte hör mig.
"ZOOCAAAALOOOOO!!!"
Hon hajar fortfarande ingenting och då börjar publiken sjunga med till låten som inte har någon som helst text:



Lyckas filma det där och damn.. jag får aldrig nog av klippet. Längtar tillbaka till just det där tillfället. Så underbart suveränt fantastiskt.

Det här är trance.

Chefens korta och koncisa kommentar via MSN när jag skickat han länken:

"Knarkare."

"du ser väl vilket ÖS det är!?!?!? HEEEEELT OTROLIGT!!!" försöker jag förklara.
"ja bara för alla är höga"
Så måste det vara. Låten kan ju inte vara såååå bra.
Yes it can.
It fucking can.

"Näsgodisknarkare"
Va? Dag 2, bara ett par timmar innan båten skulle komma i hamn var vi på huvudgolvet och dansade till Johnny Boy, en av arrangörerna till kryssningen. Anledningen till att ingen "större" spelade dag 2 att alla "stora" som spelat redan hade klivit av båten i Åbo för dom skulle spela i Finland. Så arrangören själv fick hoppa in. Och det gjorde han galant.

Någon som inte skötte sig så galant, det var jag.

Självaste jag.

Det kliade som satan på och inne i min näsa. Så i tid och otid gick jag och kliade och klämde på min näsa på väg till, från, och på, dansgolvet. Precis som om att ingen fattade att jag precis hade sniffat koks ikapp med Tony Montana och Timbuktu.
"Mycket smidigt!" kom jag på i efterhand efter att ha klämt på min näsa för en sisådär tjugonde gången.
Mycket smidigt med tanke på alla civilare ombord.

"Niko-Naiv."
Helt plötsligt dyker dom här två danska killarna upp vid vår hyttdörr:

 
"Söker Danstablet"
"Vad fan menar dom?" frågar jag och vänder mig om för att få svaret från mina medresenärer. Dom bara garvar och jag fattar verkligen ingenting.
Jag ÄR så naiv.
Eller full. Vid tillfället iaf.
A, både och då.

"Efter kryssningen"
SnyggMagnus tjej hämtade oss på båten och det första jag sa till henne när vi hälsade på varandra var:
"Fan vad vi har knullat!"
Hon bara garvar och hajar att jag pikar henne? allra senast precis NU när hon läser det här.
Kram Helena.

"Laser is the shit. Tydligen."
Jag och cosnus bläddrade igenom alla bilder och filmklipp efter kryssningen som både jag och SnyggMagnus tagit. Han tog 373 bilder. Mer än hälften, såhär i efterhand ofantliga, 190st var på gröna lasrar. ALLA bilder från IMG_3963.jpg till IMG_4153.jpg var bilder med gröna lasrar i.
Gröna lasrar.
Uhhu.
Sa jag gröna lasrar?
Japp. Grön laser. Laser. Grön.
Blå laser.
NEJ! Grön laser.

Ungefär sådär måste tankegångarna ha gått i hans huvud när han fotade för sitt liv.
"Grön laser! FOTA!"

Ok, det är hans kamera och hans minneskort men vafan?

Om den här kryssningen hade varit på 80-talet så hade inte ens SnyggMagnus slösat bort sex rullar med sin analoga bautastora fujikamera på att ta bilder på? meningslös grön laser.
Kommer ni ihåg vad det var för färg?
Grön.
Ajuste, så var det.

"Coolt! Kolla den här idioten från Södertälje! Jag håller på och framkallar hans bilder.. Nu är det den 20:e på raken som är på grön laser från samma tillfälle!"
 

 
Efter ett tag säger han:
"Han fortsätter efter 40:e bilden på samma skit! Kolla här!" skrattar han och visar nedanstående bild för sin kollega i mörkerrummet.
"Helt otroligt!" fortsätter han och skakar på huvudet. 
 

 

Efter sextionde bilden har skrattet tonat ner avsevärt mycket mer och framkallaren visar mindre entusiasm än vad SnyggMagnus knytnäve i bilden symboliserar. Han börjar vid det här laget bli mer och mer sur på sitt negerjobb som just för tillfället går ut på att serva den smått irriterande och talanglöse fotografen.

"Och den hundrade bilden är på?"

"...JAPP! Det är grön laser!" säger han och betonar det på ett avgrundsdjupt sätt så det blir dålig stämning i mörkerrummet.

Efter 150 bilder så är framkallaren såpass tyst så det är ingen som vågar fråga honom om det fortfarande är bilder på grön laser han blir tvungen att framkalla. Då skulle man bara få tystnad tillbaka. Fullständigt rosenrasande tystnad. Då hade han fortfarande 40 bilder kvar att framkalla.. alla med grönt laser.

Vi kan kalla det här för Teknikens Förbannelse. På 80-talet hade ingen offrat sex rullar på gröna lasrar.

Om ni nu inte tror på det jag skriver så presenterar jag härmed alla bilder han tagit, på grönt laser,  från ett o samma tillfälle:
ftp://abpg:[email protected]/mov/laser.rar
Högerklicka och välj "Spara mål som?"
Filen är 279MB stor och innehåller 190st bilder med grönt laser i olika varianter. That´s it. Inget annat förutom bilder på grönt laser. Skyll dig själv (grönt laser) om du laddar ner det och (grönt laser) offrar din tid på att (grönt laser) plöja igenom (grönt laser) hela (grönt laser) setet (grönt laser).

Grönt laser.

Syrran var hemma hos mig två dar efter kryssningen och jag var bara tvungen att visa bilderna för henne. Letade upp SnyggMagnus första gröna laserbild och tryckte på Page Down som i bildvisningsprogrammet ACDSee betyder att nästa bild ska visas.. Sakta ökade jag takten och efter en sisådär 20-30 bilder började hon skratta.. Då ökade jag takten i bildbytena och hon skrattade ännu mer och till slut hamrade jag på Page Down i en takt som skulle betyda 8:73 på 100 meter i "Track & Field" i Emulatorn Mame. Fort som fan betyder det.
Syrran vek sig av skratt när hon såg bild efter bild ritas upp på skärmen med grönt laser i sig.
190 tagna bilder på 9 minuter.
Bra Magnus.

Som jag sagt tidigare, snygga människor är bara? snygga. Inget mer.

"6:e våningen"
Efter att sista spelningen på kryssningen spelats klart på Main Floor skulle vi ner till hytten igen. Det var ju ändå en timma kvar tills vi kom i land. Då möts vi av det här på sjätte våningen:

Då är det våran granne, DJ Quick från hytt 4400, som har släpat ut sina grejer för att spontanspela lite för oss alla.
 

 

"Efter 6:e våningen"
Folk börjar dra till sitt för att packa ihop för att dom, precis som alla andra, skulle av båten.  Vi tre tappra stod kvar på golvet vid sjätte våningen och tjattrade med min gamle lumparpolare Paraglider och hans tjej. Han är "känd" från http://www.liquidsunset.org/ som fotograf.

En snubbe kommer nerför trapporna och ser mig. Genast ändrar han riktning mot mitt håll och sträcker fram handen mot mig som jag greppar för att hälsa tillbaka.

"Oops, kommer inte ihåg den här snubben. Hur full har jag varit egentligen?? hinner jag tänka innan han öppnar munnen:
"Jag har iakttagit dig på dansgolvet och du bara.." säger han och pausar för att formulera sig rätt och fortsätter sen "..är så jävla skön. Du bara.. ÄR."
Blev uppriktigt förvånad och lite smått rörd över hans ord.

Kunde bara ta det som en komplimang.

Med dom orden vill jag framföra det hela kryssningen stod för:

Kärlek till er Alla.

//ColinZeal

PS Tvära kast. Dagen efter den underbara kryssningen får jag samtal om att min mamma ligger på sjukhuset med hjärnblödning. Hoppas allt går bra. Säger bara en sak till henne:
"Var stark som du alltid är, och var för sju år sen." (cancer)

"Så lätt blir vi inte av med henne" sa jag till syrran när jag berättade vad som hänt.
Lugna er folk, Min Mamma hade garvat åt det.
Det är henne jag fått min humor av. Tacka henne med en tyst tanke.

Del 2 av Dag 4. Nattdelen. Hela inlägget med Dag och Natt blev så långt så det var bäst att dela upp den i två delar. Så här kommer del två.
Om du inte läst del 1 så läs den först genom att klicka på följande länk:
http://colinzeal.blogg.se/2006/august/vm2006-dag-4-matchdag-forfest.html



VM2006 - Natt 4 (Matchdag, efterfest)

Tillbaka på Alter Markt träffar jag gänget och vi kramar varandra för att trösta för dom två ”förlorade” poängen i matchen. Jag tycker fortfarande inte att det är en full katastrof men stämningen är helt nere. Ingen hade lust att festa eller något liknande.
 
Ständigt positive SnyggMagnus berättar fyll-extatiskt hur en holländsk tv-kanal hade filmat honom när han innan matchen dansade med några holländare i ring inför en storpublik. Tyska tidningen Bild Am Zeitung hade visst också fotat spektaklet.
 
Blir dock lite förvånad att fyra brudar i 25-30 årsåldern är med. Antar att Kungen har ”fixat” dom, dvs att dom är spelarfruar som han känner. Han sitter ju jämt med dom vad det låter som så han har väl börjat hänga med dom vid det här laget. Alla är svenskdekorerade och lite halvsöta men inte sådär brutalsnygga som man sett vissa spelarfruar vara. Alltså gissar jag på att det är fruar till Mikael Nilsson, Petter Hansson, Teddy Lucic och John Alvbåge. Garderar med Erik Edman och Daniel Andersson i reserver IFALL jag skulle ha fel i nåt av dom fyra första fallen. Dom är inte sådär karatesnygga för att passa framgångsrika spelare men ändå halvgood looking sådär. Lite småmulliga på ett sätt som passar Allsvenskan och inte sådär sexy anorectic som Posh Spice (La Liga, Spanien).

Hela gänget bestämmer sig för att leta upp en restaurang för att få i sig bränsle i fast form. Kungen tjattrar med brudarna och jag känner att jag har inget att komma med.
”Industrifärg, kör film på bio och skriver blogg. Yä, do me baby och dumpa din fotbollsmiljonär till bänknötare.” – Nä. Så jag håller käften, sparar sopranrösten till andra fagra med partyslida och håller mig undan.
 
Vi hittar en restaurang men brudarna är borta med vinden när vi väl har satt oss.
”Vafan?” vänder jag mig till kungen och slår ur armarna frågandes.
”Naaa du veet na ja namnde att jag kannde Mellberg o Zlatan så trodde dom inte på mä. Drog upp la mobiilna o ba ”Hä´!” o bläddra fram till Mellberg men nä. Dom trodna int på mä. ”Kan ju ha lagt in numret innan och den kan ju gå till vem som helst” sa hon bara.”
”Men.. Vafan? Nästa gång får du hålla käften om att du känner dom, det låter ju inte alls desperat… Som att man försöker komma in i trosan första kvarten på en eller nåt..”

Gluttade lite i hans mobil någon dag senare. Man fick ju styv när man läste den.
”Bengtzing, L.”
!!!!
”Graaf, Magdalena”
!!!!
Sen var det andra svenska hjältar och ickehjältar som:
Zlatan Ibrahimovich, Mats Sundin, Ingemar Stenmark, Olof Mellberg, Johan Mjällby, Magnus Hedman och Tomas Antonelius.
Och det är dom jag kommer ihåg.
 
Vi beställer mat, äter den, och medans vi väntar på notan så vänder Bajaren sig om och sen tillbaka mot Laa-hur-sch och ordar:
”Fan, jag skulle kunna slå vad om att det där är Matte som sitter där borta.”
”Va? Nää.. Kan det ju inte vara.” säger Laa-hur-sch som också är bajare. Bajaren vänder sig om igen och tar en längre titt.
”Jo, det ÄR fan Matte. Jag går fan och hälsar på han.” avslutar han med och skjuter ifrån sig själv och stolen från bordet.

Och det visar sig att han har rätt. Det är någon han känner. Han hälsar på alla vid bordet och surrar med dom ett tag. Några minuter senare återvänder han och berättar för oss:
”Nä, Matte är en bajare som var väldigt inrotad i Bajenfirman. Var ute o slogs mot AIKs och Djurgårdens firmor och var allmänt helt slut i huvudet. Livsfarlig kille på sina dar. Blev utesluten för att han knarkade lite för mycket. Får hoppas han har gått och skärpt till sig.”
 
BRA!
 
Här sitter jag, en Djurgårdare, med en gammal firmaanhängare från en rivaliserande lag tio meter bakom mig. Vet ju att alla anhängare i olika firmor är helt jävla nollställda intelligensmässigt. Det är firman och ens lag före allt annat. Dispyter avgörs med knytnävar, järnpåkar och Dr Martens. Dom slås halvt ihjäl och är stolta över att ha offrat sig för lagen i sina hjärtan. Klubbarna tar såklart avstånd från firmorna officiellt.
 
Den enda tanken jag har är att bara få slippa låta dom få veta att jag är den enda Djurgårdaren vid bordet.
 
Plötsligt slås en flaska Tequila ner på vårt bord.
”Jag går och hämtar lite citron” säger en dyngrak Matte och försvinner iväg.
 
Nej.
 
Han återkommer med en kniv och en citron och skakar hand med oss alla.
”Var ni på matchen?
”Ja.” svarar dom andra, jag håller mig så tyst som möjligt och hoppas jag vaporiserar upp i restaurangluften.
”Fy faaan dom där överbetalda jävlarna som inte kan offra sig för landslaget. Dom är fan inte värda att få spela om dom inte visar mer hjärta-”
Här reagerade jag.
”Vänta nu, jag var där och såg matchen med mina egna ögon. Vadå inte visar mer hjärta? Det var inte så dom blev utspelade eller nåt utan dom hade ju för fan närmare tjugo målchanser.. Och det har man inte om man inte visar hjärta din dumma fan!” tänkte jag.

När han väl är klar med sin monolog så ställer han nästa fråga:
”Vilka lag hejar ni på i Sverige?”
 
Neej.
 
”Bajen” svarar Bajaren som sitter bredvid mig.
”Bajen” upprepar Laa-hur-sch och nickar stolt och då räknar jag ut att vi kör motsols runt bordet. Skönt, då svarar jag sist och vinner kanske 5-6 extrasekunder i livstid.
”Degerfors” drämmer SnyggMagnus till med och Matte blir överraskad över det ovanliga valet.
”Elfsborg” hör vi från Kungen.
Matte riktar blicken mot mig och frågar:
”Du då?”
Sväljer lite lätt och svarar:
”Djurgårn.”
 
…spänd paus i ett par sekunder...
 
”…Det är ju nästan normalt i det här gänget!” säger han och alla skrattar.
Jag skrattar också, mer lättad än dom andra. Andas ut och lägger till fem sekunder.
”Nä vad säger ni? Tequilarace grabbar?” frågar Matte och Kungen svarar:
”Naaa vi hade tankt gå legga oss o-” tills han blir avbruten:
”Nä, lägg av.” säger han besviket och börjar skära citron.
Vi hann bara med en shot till tills vi lyckades lirka oss ur situationen, och restaurangen.
 
”Aaaa, ska´ve ta taxe ällä´?” frågar Kungen.
”Fem i en taxi?” Får bli två då.” svarar någon av bajarna.
”Jag går. Jag vill gå lite.” säger SnyggMagnus fundersamt.
”A, jag hänger med dig.” säger jag.
”Okäj, ni gå´, vi ta taxe, e bli la Bra.” säger Kungen och viftar till sig en Merca.
 
Så står vi ensamma där. Campingen är ditåt. Check. Jag har ingen aning om vart vi är på väg utan SnyggMagnus får agera spårhund. Själv släpper jag taget och bara hänger med och njuter av folkmassorna och stämningen. Vi går över en gata och det börjar krylla av extremt många Soca Warriors som är benämningen på Trinidad&Tobagos fans. Tränger oss in i folkmassan och det visar sig att en konsert pågår bredvid oss.

Jag går före eftersom jag är bra på att tränga mig i folkmassor och få det att se oskyldigt ut. Tittar efter skägget och ser han ingenstans, han är borta och jag vänder tillbaka för att hitta honom. Han dansar i folkmassan samtidigt som han försöker filma mot scenen med sin kameramobil. Jag rycks med framför dom som uppträder och plötsligt firar vi en vunnen poäng från svenskarna.
Tillsammans med Öborna från karibiska havet.
 
En bild med min kamera vars batteri hade återhämtat sig lite:  

 
 
Stämningen är på topp och jag vänder mig om med ryggen mot scenen. Ser en välsvarvad Soca Warrior-brud framför mig som vänder ryggen mot mig och putar med rumpan. Helt oväntat trycker hon upp pumpan mot mitt skrev, börjar vicka på den och jag gör allt för att hänga med. Hann tänka att hennes hårda muskulösa röv putade ut onormalt mycket från hennes kropp innan hon drog in överväxeln. Hon vickade rumpan på ett sätt som.. jaaa? På ett sätt som jag kommer att berätta för barnbarnen om. Jag var alldeles för skandinavisk för att ha en chans att hänga med. Hennes sittattrapp levde sitt eget liv i en hastighet som bara kan vara tillåten på Autobahn.
 
Detta gjorde såklart också att det började rycka till i baguetten och jag försökte gnida den mot hennes grymma rrröö-tills jag såg en snubbe en till två meter framför henne. Han stod helt still, svepte över henne skitsurt med sin mördande blick, från lilltån och upp till axlarna. För att sen återgå till dom nedre, mer roterande nivåerna på hennes kropp. Där mitt skrev förenades med hennes stenhårda rumpa.
 
”Boyfriend alert!” tänkte jag och drog undan mitt skrev och vände mig om.
 
Ingenting hände, mig. Men hon lär vid skrivande stund (28:e juli) flyta någonstans i karibiska havet i flera stycken svarta sopsäckar.
 
Efter att bandet gått av scenen fortsatte vi gå nerför gatan. Gatan kryllade av Soca Warriors och vi pratade med en hel del av dom. Bl a två killar i 25-års åldern som insisterade på att det här var ingenting.
”I februari har vi våran festival på Trinidad&Tobago och festen där pågår i två veckor. Och varje dag är värre än det här. Dag och natt dansar och festar vi på stränderna.”
 
Livet i Sverige kan vara så jävla tråkigt.
 
Nästa anhalt var tio meter bort. SnyggMagnus ville byta huvudbonad med en något (syns inte på bilden men han var det) fjollig T&T-snubbe.

Direkt efter den här bilden lyses bådas ansikte upp av ett starkt ljus och jag, som står lite mer åt vänster efter att bilden tagits undrar ”Vad fan är det som händer?”
Då ser jag en mikrofon tryckas upp i munnen på IndianMagnus.
”Trinidad TV! May we ask some questions?” hör vi en kvinnlig röst.
”Aah schuuuuure!” svarar FylleMagnus och intervjun är igång.

Efter ett par frågor avbryts den oväntat av en korkad tysk brud som korsar kamerans synfält och drar med sig sladden mellan micken och kameran. Detta har till följd att mikrofonen rycks ur intervjubrudens grepp tillsammans med fattningen och hon skäller ut tyskan efter noter. Förmodligen till deras nationalsång. För att direkt efter det med mikrofonen mot munnen och blicken mot kameran ta upp arbetet med ett bländande leende.

Psyyyyyychobitch tänker jag.
 
Som nyblivna TV-kändisar (ok, han är kändisen, jag är hans gold digger) drar vi vidare till en pub och tänkte ta varsin öl.

Inne på puben blir jag genast stoppad av en sittande svensk som pekar på mig:
”Det är ju Du!”
”I Know.” tänker jag. ”Vem fan är du?” tänker jag vidare men känner inte igen han.
”Men det är ju duuu!” insisterar han och fortsätter: ”Från Stadion!” och först då klickar det.
I bloggen ”Zlatan, Aset och Matchen” där jag trånar efter Emma Andersson och spyr galla över Carola på stadion så hade jag den här snubben sittandes höger om mig. Han ville att jag mailade bilderna jag tog på landslaget till honom.

Och nu träffar jag honom i Dortmund. Sjukt vilken liten värld det här är.

Efter att ha vimlat på bakgatorna till festcentret i stan, och efter att ha pratat med tre Halmstadbor, med en delegation från Assyriska FF (Södertäljes fotbollslag #1) och med en bil full med relativt nyktra fotbollsfans med (av mig) bortglömda landslagssympatier, så hamnade vi på The Village igen. Den här natten var det dock ”Gangsta Night” till skillnad mot kvällen innan. Bara en massa afroamerikaner eller vad man ska kalla dom för att vara politiskt korrekt i två sekunder.

Hör ni? Jag, politiskt korrekt! Visserligen i två sekunder eller nåt men där har ni iaf.
Kvoten är fylld för i år.
 
Afroamerikanerna pratade tyska så man behövde inte smacka med tungan mot gommen upprepade gånger om man skulle fått för sig att kommunicera med dom.
Vi gjorde inte det eftersom vår tyska fortfarande var så hejdlöst dålig efter två dagars tysklandsvistelse så istället letade vi upp kjoltyg så vi kunde ha lite kul..
 
Paul och hans posse var från Skottland och vissa av dom kutade runt i kiltar. Precis vad vi letade efter tydligen! Hm. ? 
 

 
Utan att gå in på för mycket detaljer så diskuterade vi bl a Skottlands ickechanser i VM och Kiltar. Värstingkiltarna kan kosta uppemot fyra lax enligt vår skotske vän. Dom mest värdefulla ärver man från sina nydöda släktingar. Tres Bien! Efter en längre tids stilla funderande ställde jag frågan som jag visste ni läsare ville ha svaret på:
”Do you.. guys…” pausar jag och pekar ner mot hans paket: ”…wear anything underneath?”
”Naaahh.. Wee´ beer nejkked. Däts hau´ju wea´a kil´!” säger han och för en sekund tror jag att jag är med i ”Trainspotting – Parrt, TTUUU!” (Groundkeeper-Willie-style)
 
Visar sig att dom här jävlarna är helt galna. Var till toaletten för att.. pudra näsan med Paul och det här händer: 
 

 
Paul förklarar via mail efter VM när jag skickade bilderna som vi tagit på oss under kvällen:
 
“Hilarious!  Especially the one of me peeing in the garbage bucket!  Just trying to do my part to keep Germany clean and beautiful!!!  ;~)
Had a memorable World Cup - that night was a total blast!!!  The train to Stuttgart the next day almost killed me.
cheers - Paul (back in Vancouver)”
 
Vilka andra bilder skickade jag? Well, Paul ville låna min kameramobil och tog den här smygbilden på sin polare:

 
Om ni inte ser vad det är så kan jag avslöja att han riktade kameran uppåt, under polarens kilt.
Kompis!

”Aaaaww Breelleännt! Ja´hhaffta sännd it to mee!” skrek Paul ut i extas när han såg kombinationen av fettvalkar, svett och rövpäls i min mobil.

Paul föreslår att vi byter ställe så vi drar mot utgången. Jag betalar för det jag druckit för och SnyggMagnus, som inte är så snygg för tillfället, börjar leta efter sin.. priskarta. Det dom klipper när man köpt en dricka.



Han hittar inte den. Den är borta. Försvunnen. Nej, ordet som passar här bäst är väl "bortsupen".

”Ok? Vad ska dom svarta biffarna göra nu då?” tänkte jag. Frågade lite försiktigt en av dom.
”He has to pay for the lost card.”
”Uuuh.. How much?”
”45 Euro.”
Han har alldeles säkert inte druckit för så mycket men vafan, jag måste få ut han så jag halade fram en 50-sedel och drog ut han därifrån. 
 
Paul drar oss till nästa ställe. Klockan börjar bli runt två på natten och vi dansar järnet på det andra stället. Kommer bara ihåg sporadiska saker som att: 
 
* Vi dansar hur länge som helst.
* Dom spelar en Prodigy-låt som vi blir helt galna över. Förmodligen var det ”Breathe”, ”Narayan”, ”Mindfields” eller ”Smack my Bitch Up” från den excellenta ”Fat of the Land”.
* Båda utvecklar pungskav.
* Jag röker. Två cigaretter. Vilket är jävligt mycket för en som inte röker. Är för full för att inse att jag kommer bränna fingrarna om jag inte kastar fimpen innan det är för sent.
* Jag bränner fingrarna två gånger.
* Magnus lånar ut sin fula struthatt till en brud på dansgolvet som behåller den utan att vi märker något… ? 
 
En bild från dansgolvet som jag tog med min kamera vars batteri hade återhämtat sig lite:
(Thank god it did, årets bild ju tillsammans med bruden som åt korv... ...på sitt sätt)

Rätta mig om jag har fel men det ser ut som om Snopptorps Särskola är i Tyskland på klassresa och efterfestar till matchen.

Vi lämnar som sagt stället utan hatten precis som man kan bevittna på följande bild tagen klockan 05:02. Hatten är borta men SuperMagnus har dock kvar sin Sverigeflagga som mantel. Den lyckades han inte supa bort under hela resan kan jag redan nu avslöja. 
 

 

Vi går vidare, dock mer besvärat än tidigare på grund av vårt synkroniserade pungskav. För en outsider kanske det skulle kunna se ut som att vi hade fått dildos intryckta djupt upp i... ja.
Och så hade dom sytt igen skitan.
 
Men så var icke fallet. Vi hade bara grym pungskav av att ha ägt dansgolvet i ett par timmar.
 
Efter ett spontanbesök in på ett café som fortfarande hade öppet, och pratat med argentinare och en nästan aggressiv brasilianare, var jag så hungrig att jag krävde att få äta på McD. SnyggMagnus gick med på det och somnade direkt vid bordet medans jag beställde. Efter ett tag sätter sig en svensk supporter vid vårt bord. Min trötte sidekick vaknar och börjar konversera med den smått nervöse snubben men det hör jag inget av. Det enda jag hör är det broskliknande ljudet av hur min käke hårt jobbandes maler ner världens nästgodaste hamburgare. Detta till insikten att mina tänder glider genom en perfekt blandning av konsistens, smak och tuggmotstånd.
Mmmm.. Big Mac.

När jag håller på och avslutar burgaren lyssnar jag sporadiskt på den nervöse och hör väsentliga saker (för min fortsatta överlevnad) som:
”…så jag pratade med en polsk brud...”
”…så hennes hallick ska leta upp mig och spöa mig”
 
”Hm, det här låter som en snubbe som man vill umgås med just nu.” tänkte jag. När vi kommer ut från den skotske restaurangen pekar han åt vänster och vi blickar ditåt.
”Där är hon! Snackar med dom där snubbarna.” säger han och pekar tjugo meter bort. Fyra killar pratar med en brud och vänder nästan direkt blickarna mot oss.
 
”Fuck this om det här stämmer!” tänker jag och rycker i SnyggMagnus arm och väser:
”Vi tar taxi, NU!”

Vi hoppade av taxin utanför campingen och gick väldigt försiktigt och besvärat. Dom vid vakten måste ha tänkt att vi blivit rövknullade av tyska läderbögar och tittade på sina armbandsur vars visare pekade på 08:00.
”Guten morgen!” ropar dom glatt när vi går förbi dom.
”Nein, morgen! Nicht gut. Just morgen!” ropar jag tillbaka till deras förtjusta garv och dom måste ha tänkt:
”Japp. Alldeles säkert rövknullade.”



Nästa dag:
http://colinzeal.blogg.se/2006/december/forsta-dagen-i-hamburg-dag.html