ColinZeal.se

Bara timmarna innan min nionde resa (om jag räknat rätt) till Berlin på mindre än två år, så dyker Pirajan upp på MSN.

"Hej! när är du i berlin igen?"

Folk förutsätter liksom att jag åker dit i tid och otid? Why?

ColinZeal:

"om några timmar :P"

Pirajan:

"verkligen? för jag har party hos mig ikväll. du kan ju förfesta här om du vill"

Done and deal, går ju inte att tacka nej till. SnyggMagnus som skulle med den här resan var med på det. Detta trots att han skrattade högt till Tedeschis tanke någon dag tidigare:
"Det är konstigt att man blint tackar ja när det är du Niko som kommer med förslag att göra i Berlin. På något sätt litar man på dig. "

Ovan: Bild från planet.. Ungefärlig tid, när barnen lägger sig efter Bolibompa.

Nedan: Ett av barnen.

Väl i Berlin studerar vi en karta hur länge som helst för att hitta Pirajans adress. Vi tror oss hitta rätt, knatar dit, hela tiden med en öl i handen (looove Berlin!) och kollar namnen i trapphuset.

Niente, var jag rätt säker på.

Vid det här laget hade jag varit småpruttis i ca åtta timmar så ögona nästan gick i kors. Tankeverksamheten hade halvt om halvt lagt ner iaf.

Dessutom var det helt tyst och allmänt dött i området så det kunde ju inte pågå någon fest därnånstans.

"Nä, fuck this. Vi fuskar och tar taxi till henne." bestämmer jag och ringer upp henne. Sitter i Taxin när det kommer fram att vi var helt rätt från första början. Efter en u-sväng och femtio meter senare kliver vi ur taxin. Utövar min bristfälliga tyska på chaffisen:
"Swedischen dummkopf" och rycker på axlarna.
Som svar rör han upp den tjocka ciggröksdimman i bilen med sitt uppgivna handviftande samtidigt som han ger ifrån sig ett läte precis som för att hålla med.

Pirajan delar en fyra med två andra studenter högst upp på femte våningen. Detta visar sig vara en hörnlägenhet och hon själv har själva hörnrummet så hon har fönster mot två olika gator.

Lägenheten var full med folk av olika nationaliteter som drack och socialiserade och jag hör fantastiska "Midnight Juggernauts - Shadows" spelas när jag kommer in i dansrummet. Bruden har bra smak som fan.

Dansrummet ja, speciellt:

Svårt att inte notera kringlorna som hänger i ett snöre tvärs igenom rummet. Vissa av dom var uppätna.

I samma rum hade dom fuskbyggt ett loft där fransyskan i lägenheten sov.

Fransyskans laptop var förresten helt på franska så VLC var sjuuukt svårt att haja när man skulle byta en låt. Detta hade Pirajan också problem med:

På överarmen har hon etiketten från ölflaskan som jag fick fiska upp ur korgen i det kalla vattnet i badkaret. Att den lossnade så lätt var det första anmärkningsvärda som hände på festen.

Går ut på balkongen för att få i mig lite frisk luft. Med följer en snubbe på runt 20 år som jag råkat börja samtala med. Vi pratar om Berlin och vad jag gör där. Tolv timmar, galet, billigt flyg, bättre än Sverige, this and that - han flinar lite konstigt i omgångar.

What?
På dansgolvet kort därefter drar Pirajan mig till sig:

"Han kom fram till mig o ba: Vem är det där? Är han upptagen?"
"...what?"
"...så jag bara Neeeh kör på du."
"What?"

Min gaydar är tydligen helt sönder. Den enda som verkade funka var min bitchdar.

Senare under veckan berättar Pirajan vidare till mig över MSN:
"Haha, han var ju helt into you. jag tror jag t o m gav förslaget att gå upp på taket.

alltså om du kommer hit igen så måste vi upp dit. man ser hela berlin! underbart vid solnedgången, eller när som helst eg."

Varför dissar man ett sådant förslag? Det är ju såna vyer man vill se.

Folk som jag stöter på i Berlin har sjukt bra musiksmak. Den tredje som bodde i lägenheten gick fram till datorn vid något tillfälle och drog igång Oliver Koletzki.

Riktigt bra!

Tillbaka till balkongen där jag nu pratar med en blond brud om ditten o datten. Det blir paus och hon ändrar tonläge och ämne:
"I´m gonna fuck your friend." och syftar på SnyggMagnus. "I gotta save him" tänker jag och svarar direkt:
"No you´re not."
"What?"
"He´s not interested." förklarar jag. Och jag är ju faktiskt skyldig han lite cockblockande. A true friend always returns a favor - Asshole.
"What?"
"Trust me."

Sen följde en period där jag bevittnade hur hon försökte använda SnyggMagnus som strippstång. Någon timma senare kommer han fram till mig ensam:
"Äe fy fan Niko?!?!! Efter många om och men lyckades jag bli av med henne!"
SnyggMagnus, för snygg för Berlin helt enkelt. Och för balansens skull måste jag informera om följande:

Tydligen hade någon tagit på hans kuk på Berghain när vi var där. Fast ovanpå brallorna då.

I den officiella versionen som jag fick höra. Alla har "officiella versioner" från Berghain. Och Berlin.

"Well, how about Suicide Club?" föreslår en tjej lite senare.

Jag går igång direkt på förslaget och tittar sen på Magnus för att bekräfta att vi ska dit va?

Ser hans fylleflin som säger:
"YEEAAAAHH!! Det här blir bra att berätta på måndagmorgon!"

Vänta nu, va? Vem kom med det förslaget?

Vi backar bandet en vecka:
Helgen innan var jag suprisingly nog, i Berlin. Träffade en brud på Watergate och på äkta tyskt vis hette hon, Ute.

Jag vet, jag har fantastisk tur med tyska brudar o deras namn. Ute. Anke.

Vad kommer härnäst?

Gissar på dött lopp mellan Uschi och Hannelore. Med Beate precis bakom dom som en god trea.

Vi minglade och bestämde oss för att träffas igen veckan efter, och då var hon välkommen till Pirajans fest. Dit hon senare anlände. Därifrån gjorde vi en snabb pitstop hos henne där vi reagerade på den något risiga standarden i hallen:

Skarvsladd hängandes på två meters höjd?

Aja. Suicide Club härnäst. Trots det förhandshajpande namnet så var det inget speciellt. Så vi drog till Weekend som är en klubb som ligger på typ 20:e våningen i ett höghus vid Alexanderplatz, en av Berlins fyra stadskärnor. Typ 20:e våningen säger jag då alla 4 hissar var bemannade med en hisschaufför som tryckte på klubbens våningsnummer. För att jobbet inte skulle bli monotont så varierade han sig genom att så småningom trycka på "BV".

Eller vad fan det nu heter på tyska? Jag vet ju inte, man fick ju som sagt inte manövrera fordonet själv.

Veckan efter skulle klubbens terrassvåning öppnas och då skulle man ha Guds Himmelrike som tak. Den här kvällen hade vi betong och armeringsjärn istället och där dansade vi tills solen gick upp. Typ.

Som synes nedan:

Bilder ljuger väl inte?

Solen går upp bakom den i smyg snarkande värmlänningen. Inte för att han märker något... Berlin bores some people apparently.

Förresten, nu måste ni tro att jag släpade runt på 100kg SnyggMagnus i Berlin som någon jävla trofé hela natten va? I didn´t. Detta var bara tredje gången han sov sen vi lämnade Sverige. Den gången jag inte tog kort på han somnade han i Utes fåtölj hemma hos henne. Jag menar, varför parta när man kan sova... i Berlin? Va? Va va va va?

Weekend stängde perfekt för oss som skulle lämna Berlin två timmar senare så vi tar Taxi förbi Utes hem för att slänga av henne. I taxin vänder hon från passagerarsätet mot mig och säger:
"Next time you come, and maybe want to stay longer, you can stay at my place? I have a free couch."

"That´s very kind of you, thank you." svarar jag artigt.

När hon hoppat ur taxin vänder sig SnyggMagnus mot mig och upplyser att:
"...då blir du en Uteliggare." och flinar förväntansfullt i väntan på min reaktion.

....UUUUUUUUUUhh-h-h-h-h-h-hhhh!! Killen sover alldeles för lite när vi är ute o reser!

Under följande vecka föreslår Pirajan över MSN att jag ska sova över hos dom då dom har så mycket plats. Ja? Då kan jag direkt säga att den första spättan är... UTE UR LEKEN!

BADA-BING!

//ColinZeal

PS Lite kul. Bildarkiveringsprogrammet Iphoto till Mac lär sig känna igen folk baserat på deras ansikten bara man från början har identifierat några. Detta genom att ringa in ett ansikte och skriva namn personen i fråga.

Vid den sista bilden i det här inlägget ringade programmet in SnyggMagnus huvud och frågade:

"Är det här SnyggMagnus - Ja/Nej"

"Indeed it is!" flinade jag och tryckte på "Ja".