Dagens Pruttis 8/10-07 - "Halsmandlar"

Chefen klagar på att hans halsböld, som han hade för ett år sen, tydligen hade återbesökstid varje år.


Den senaste spräckte läkaren under lokalbedövning och som tack efter att chefen känt smaken av varet i bölden, så fick han en redig gnagarcocktail på sig. Var, spyor och blod. Allt i en salig blandning. Trots detta envisades läkaren att göra om proceduren två ggr "för att vara säker".  Chefen lämnade stället med skakiga ben.


Karma. Folk får vad dom förtjänar.

....undrar bara vad läkaren hade gjort i sitt liv? En återfödd Mengele?


Efter två halsbölder fick chefen två alternativ av läkaren:

1) Att vänta på sin tredje halsböld och gå igenom samma procedur igen

eller

2) Att bestämma sig för att operera bort sina halsmandlar som tillsammans med streptokockbakterier var orsaken för dessa härliga organiska varbubblor.


"Man sövs ner och sen skärs dom bort. Det blir som ett öppet sår som får läka i lugn och ro. Det går ju inte att sy på något sätt." berättar han för mig som ryggar tillbaka precis som om det helt plötsligt fanns en risk att han skulle gå framåt med en halsmandelsborttagningsanfall i baktankarna.


Själv har jag gigantiska halsmandlar som skulle tas bort för några år sen. Får ju halsfluss hur lätt som helst så jag satt i kö tills kön avvecklades eller hur det nu var? Räcker med att jag får torr krydda på dom så är det kört. Kryddad mat är inga problem, så länge själva kryddan är blöt. Då är det inte lika koncentrerat och starkt. Håkanbråkan på kontoret kunde nysa så fick han halsfluss berättade han. Detta i kombination med två halsbölder på tre månader fick honom att gå igenom den trevliga upplevelsen då hans eget kött skars bort.


"Vi kan göra det tillsammans..." föreslår chefen och försöker med sin bästa övertalningsförsök: "...knipsa av dom samtidigt?!" samtidigt som han gör saxen med fingrarna.

"VA? Aldrig i hela helvetet! Aldrig att jag gör det där frivilligt. Det är inte som att stå på tian och säga: hoppar du så hoppar jag. Känner inte något behov att stå på tian!" slår jag ifrån mig verbalt och viftar bort hans dumma förslag med handen. Detta får han att växla till att berätta anekdoter kring detta som jobbade mot hans övertalningsförsök precis stunden innan:

"Chefen hade opererat bort dom på sextiotalet och då var det bara lokalbedövning som gällde. Han hade blött som en stucken gris och spytt blod på läkaren som uppmanade han att "spotta bara, spotta på du!" helt jävla galen! Fatta! Jag vill inte!"


Karma.


Idag på morgonen berättar han allt detta för Mr T som var hemma förra veckan. Pruttis står bredvid och lyssnar på chefens helvetiska historia och själv sitter jag och sympatilider med tanke på vad han ska gå igenom. (Han blir ju ändå tvungen till slut.)

"...det kan ju bli komplikationer som att såret går upp och man riskerar förblöda. Då är det bara att dra till akuten. Det var någon som dog för två år sen. Bara blödde ihjäl!" skrek han nästan hysteriskt.
"Med din tur så är det du som är nästa offer." skrockar jag och flinar. Pruttis tycker under pausen som följer att det finns ett utmärkt läge för ett inlägg från hans sida:

"Flagnar det inte under fötterna också?"



Tystnad omsveper oss i det trånga kontoret. Den bryts av Chefens bestämda fotsteg då han vänder sig om och lämnar skrubben utan att säga ett ord. Mr T vänder blicken mot sin skärm, greppar musen och börjar jobba. Jag, sittandes snett bakom den sistnämnde, viker mig dubbel över mina lår och börjar asgarva. Detta fortsätter jag med i flera minuter så jag får tårar i ögonen och ont i magmusklerna.


Åh vilken härlig måndag.


Kommentarer
Postat av: Agnes

Haha, ibland önskar jag nästan att jag jobbade med er ;P

2007-10-09 @ 00:08:05
URL: http://anangelsdiary.blogg.se/livet

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0