Bara för att jag bor i Södertälje?

Varje dag får vi minst en långtradare med varor från Finland. Jag eller Mr T sköter lossandet medans chaffisen, oftast en tjock finne, står bredvid och hjälper till att höja bommarna. Skit i vad det innebär. Helt ointressant. Vad som däremot är intressant, är att för ett par veckor sedan frågade chaffisen var tjejen, som han sett vid ett tidigare tillfälle, höll hus någonstans.

"Ja, hon sitter väl därinne" sa jag pekandes mot kontoret och tänkte inte mer på det.


Efter ett tag började han igen,
"Tror du hon är ledig eller nåt sånt?"
"Nä, hon är gift. Har två barn."
"Asså." sa han och sjönk in i sina tankar en stund. Sen fortsatte han med:
"Nä, jag har ju ett tomt hus och hundrafemtio hektar i Finland så det vore ju inte helt fel."
"Aja, det är väl för fan bara o fråga"


Han ser ut att vara runt femtio år gammal, och är väldigt väderbiten.
Inte av väder då utan av alkohol. Tanig och runt 175 kanske. Tjejen, kallad för BJ fr o m nu, finska, lite över trettio. Liten och nätt.


Nu, igår, var det samma väderbitna som kom med våra grejer och han börjar nästan direkt:
"Du får en whiskeyflaska ifall du fixar så hon hänger med mig till Finland."
"En?" frågar jag småirriterad och less på att han inte låter mig jobba i fred. Först har chauffören mage (inte så, han var ju tanig) att komma två timmar innan vi stänger, istället för två timmar efter att vi öppnat, sen ska han vara social också.


Fuck that.


Låter käften gå utan kontroll medans jag koncentrerar mig på jobbet och slänger således ur mig det första som dyker upp i huvudet:
"Jag ska ha TVÅ flaskor, och det ska fan inte vara Grant´s heller! Fin-Whiskey för i helvete." och kör sedan vidare.


Tänkte inte mer på det men märkte att han försvann en stund.


Plötsligt är han tillbaka och ska trycka en flaska i mina händer.
"Va?" frågar jag garvandes och tittar på honom. Ser på honom att han inte har den minsta tillstymmelse till leende i fejset.
"Du får andra flaskan nästa vecka."

Tittar ner och ser en fyrkantig, lite mer speciell flaska luta sig mot min arm. Drog ifrån mina händer och sa:
"Vi får inte hantera sprit på området. Vi får sparken direkt."


Sant.


Detta bottnar i att högsta hönset på stället hade en rundvandring på området med några höjdare för några år sen. Inget konstigt med det, rätt normalt kan man säga t o m. Något som däremot inte såg så normalt ut var när några arbetskollegor mitt framför ögonen på gästerna hade gått lös på en danskimporterad pall med fyrahundra liter bira på... precis som Somalierna i början på "Black Hawk Down" när dom våldför sig på en hjälpsändning från FN.

"Asså? Ni säljer öl också?" hade höjdarna konstaterat torrt. (Vi kränger sånt som är så långt borta från livsmedel som möjligt)


Sen dess har det varit totalstopp för ful-öl och diverse polack-sprit innanför grindarna.
Sparken är det som gäller då.


Och eftersom jag älskar mitt jobb så kopiöst och passionerat, så drog jag undan händerna från whiskeyflaskan illa kvickt precis som om han erbjöd mig mjältbrand i fast form.
"Men ta den nu" insisterar han irriterat.
"Men, vi får sparken om vi tar emot sprit." försöker jag igen.
"Asså?" säger han och kommer på att det är nog smartare att gömma den bland mina ben i benutrymmet i trucken.
"Men för i helvete! Hörde du inte vad jag sa?" frågar jag nästan lite upprört.
Detta får honom att dra undan flaskan och jag kör undan lite småchockad.


Jävla dåre.


Han vill alltså köpa bruden för två whiskeyflaskor.


Vafan. Är. Det. För. Fel. På. Folk. ?


"Hur ska vi göra med överlämnandet av spriten då?" frågar han vid nästa runda.
Inser att killen är tragiskt ärlig och bestämmer mig för att spela med.
"Först och främst får du se till så du får ett ja från henne innan jag tar emot sprit från dig, ok? SEN kan vi börja fixa resten."
"Va?" säger han nästan uppgivet.
"Ja, gå in där, fråga, om du får ett ja, då har du rott allt i hamn. Då är det perfekt."
"Näääää..." svarar han besviket och därmed blev det ingen brud för han.


Fuck I´m proud to be Finnish.


//PimpZeal




1) Om jag hade varit iskall så hade jag tagit emot flaskan, meddelat att jag skulle fråga henne under helgen, sen när han återkom nästa vecka skulle han ha fått svaret:
"Nä, hon ville vara kvar med sin familj. Tyvärr." sen hade han fått tillbaka sin flaska.


Bara för att.



2) BJ vänder sig till mig efter den stressiga arbetsveckan:
"Usch, jag ska hem och laga mat..."
"Vadå laga mat? Du äter väl buffé på båten ikväll?" svarar och låtsas vara förvirrad.



3) Hur tänkte chaffisen förresten? "BJ, jag... har sålt dig för två whiskeyflaskor. Lyssna nu, du KAN inte tacka nej till det här. Du får flytta tillbaka till Finland för att bo med den där femtioårige kåtbocken. Ni kommer bo i skogen med hundrafemtio hektar runt er. Vad säger du? Det låter väl braaa?"



4) Chefen: "Jag tror inte han har något emot att du tar barnen med dig. Han lär sig nog älska dom. Tycker det låter som en bra idé."
Jag: "Precis, du har ändå... vadå? Bara runt sex-sju veckor kvar av ditt vikariat så varför inte? Perfekt läge."
Hon blundade bara och önskade säkert att hon var långt borta från Kåtings, men åt vilket håll?



5) Boten-Olle kommer in på eftermiddagen efter att chaffisen dragit och ser BJ.
"ÄR DU KVAR?!?!?" ropar han och låtsas vara chockad. 
 


6) Boten Olle förresten, han hade sett den kontroversiella filmen Shortbus för några dagar sen. Kontroversen bottnade i att skådisarna har sex på riktigt i filmen. Det var alltså ingen porrfilm, utan en "riktig" film om relationer osv.
Filmens första scen börjar med att en kille, liggandes på rygg, runkar framför en kamera. Han höjer bena så pass mycket så han akrobatiskt nog till slut kan suga av sig själv. Han fortsätter med det tills han satsar sig själv i munnen.


Detta äcklade Boten Olle till den grad att han var tvungen att avreagera sig med:
"Man kan ju fan inte satsa sig själv i munnen... och filma det!"
"...det är alltså filmandet du reagerade över?" frågar jag fundersamt och börjar garva.

...

"Alltså.. Det kom ut lite fel där." försöker han förklara bort det.
...weirdo.


Kommentarer
Postat av: Erica

Underbara karl, ditt inlägg räddade min morgon och för tillfället känns det inte alls så hemskt att behöva jobba... en känsla som kommer hålla i sig högst 5 min till;)

2007-07-09 @ 09:32:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0