Att småchocka folk
Fredag eftermiddag.
Är på väg tillbaka till vår byggnad genom en annan avdelning när Mördaren åker förbi och gapar åt mig om att jag ska försvinna till min avdelning. Mördaren, ser ut som en mördare. Om hela företaget skulle ställas mot en vägg i en vittneskonfrontation så skulle det vara han som åker dit. Han är 55-60 men ser ut som 75. Kutryggig och allmänt suspekt ser han ut att vara.
Så han skriker åt mig (med glimten i ögat såklart) och jag gapar tillbaka om att han ska förtidspensionera sig så vi slipper honom. Samtidigt kommer Tysken mot mig och bara ler åt den mentala kärleksakten. Jag stannar till vid den leende germaniern och säger:
”Du som har det i blodet, kan inte du bara avrätta honom?”
Han blir helt stel men leendet är kvar och jag ser att han försöker komma på något roligt att kontra med, som han alltid försöker med. Tyskar har ingen humor så han misslyckas jämt. Samtidigt vet han inte riktigt om han ska bli sur eller inte åt min fördomsfulla fråga.
Själv börjar jag le åt hans reaktion och fortsätter åt mitt håll.
Alltid kul att chocka folk. Precis som med tröjorna som jag köpte till guddottern Meja:
Den andra tröjan syns nere till höger på bilden. På den står det:
”All mommy wanted was a backrub”
(”Det enda mamma ville ha var ryggmassage”)
Humor.
Haha, snygga tröjor ;)
Hörru, i lördags så spelade det nog ingen roll vilken stad jag var i, jag hade ändå inte haft en aning om nåt som hade hänt kvällen före ;P Det är verkligen svart =P
Fast chansen att bli uppraggad kanske är större i Sthlm än i lilla boden =)
Men det blir ju ändå Sthlm i början av Mars så jag får väl testa din teori då =P
